lund

Fick ett samtal från Lund nyss och kände mig i princip beskylld för att ha haft sönder mina lungor själv. Tack som fan för det. Jag har inte varit sjuk en dag sedan jag fick mina lungor i april 2009. Jag har ätit mina mediciner och jag har inte ätit någon jävla sushi. Så nej, det är då fan inte mitt fel. Jag ska ner till Lund den 17 januari för "bedömning", vad sjutton det nu är. Det lät dessutom som att dom inte hade en aning om att jag varit sjuk så länge som jag varit. Sedan februari. Jag är trött på det här nu.

nyårs

Om några dagar är det ett såntdäringa nytt år igen. Jag är ju, som ni vet, en inbiten nyårshatare. Det är iallafall något jag inbillar mig varje år, sen brukar jag ha ganska trevligt på nyår ändå. Hur nu det går till, det vet jag aldrig. Men alkohol brukar vara inblandat. Välbeprövat recept, fungerar alltid! Förra året hade jag alla tiders. Dagarna innan hade jag knappt lagt ifrån mig telefonen och led av grav sms-tumme, men det var helt okej, jag fick ju en väldigt bra nyårsafton. Och där, efter festen, maten och skålandet, när jag precis var på väg att somna på nyårsdagsmorgonen, hör jag någon fråga "vad är vi, egentligen?". Jag tror jag svarade något om äganderätt. Resten är, som man säger, historia.

Förrestren, man ska aldrig somna full. Aldrig.

bang bang i shot you down

fyrverkerier ger mig ångest.

Jewlen är död

Julen är slut nu för jag har öppnat alla juleklappar! Jag fick awesome saker. Fast bäst var att klappa på Nils såklart. Han är alltid bäzzt! Jag hoppas jag kan prova min nya mackgrill snart. Och stoppa pengar i min nya kattspargris, iiih!

Nu ska jag tvingas till sällskapsspel och långsam död och lidelse. Skjut mig.

jewl

Jamen vad fan, God jävla jul då!

Port-a-hej

Jag tog bort min port-a-cath igår. Den där lilla dosan som jag hade under huden för att kunna sticka nålar i. Mycket behändigt! Jag har tjatat om att få den borttagen i lite drygt tre år nu, men man ska tydligen behöva vara dödssjuk för att få något gjort här.

Nu har jag den i en liten burk på bordet. Får väl ordna en liten ceremoni och avtacka för 16 år tvivelaktig tjänst. Vi har ju inte alltid varit överens om det där med att ta blodprov och så.

dumma dig

Det finns inget som provocerar så som andra människors traditioner. Eller hur andra människor äter taco. Ni vet, "man kan göra så, men det är fel". Bläddrar runt på olika matbloggar och ser hur folk förbereder inför jul. ROSA KRISTYR PÅ PEPPARKAKSHUSET? Så kan man faktiskt inte göra. Och man klär faktiskt granen kvällen innan julafton, inte tidigare, jäkla miffon. Vet inte varför det här provocerar mig så mycket, jag vet ju att alla gör på olika sätt. Endel har russin I degen till lussebullarna och endel håller sig till det enda rätta sättet med att plutta två russin i varje bulle.

Och till taco har man gräddfil, INTE creme fraiche. Jävla noobs.

Kan någon förklara för mig.. Jag har upptäckt en ny grej på det där förbannade jäklans facebook. Numer skriver folk rena rama novellerna som statusuppdateringar. Helt sjukt irriterande. Tänk er något i stil med;

"Idag har jag bakat lussekatter, lagt in sill och gjort 563 stycken julköttbullar. På jobbet lärde jag mig otroligt mycket nytt och jag är sååååå tacksam över alla trevliga kollegor. Och när mannen och barnen kommer hem funderar vi på att glöggmysa lite och sen ta en skön promenad. Önskar alla goa vänner en trevlig kväll. Godnatt"

Vem fasiken säger godnatt klockan fyra en eftermiddag? Måste man stoppa näsan i rumpan på sina kollegor vareviga dag? Och vem fan orkar äta så många köttbullar? Och kan man egentligen sluta irritera sig på folk på facebook?

mamma

Min mamma är den bästa man kan ha. Hon har bott med mig på sjukhuset nu när jag har varit här, hon hjälper mig med allt. Hon står när jag faller. Hon håller min hand när jag inte vill mer. Jag ser på henne när hon kommer tillbaka från korridoren, jag ser när hon har gråtit. Jag ser hur trött hon är när jag blir pigg klockan ett på natten. Hon sitter bredvid mig varje dag när jag bara ligger som en säl i sängen. Hur ger man tillbaka? Kan man ens ge tillbaka för allt hon gör? Mamma är bäst. Hon klär sig i muminuniform när jag ska in på operation, hon väntar, hon vakar och hon gör allt jag inte orkar.

Jag vet inte vad jag skulle göra utan henne.

snora

Alltså, jag och mamma ser på Skenet Bedrar och sjukhuserar hela dagarna eftersom jag inte vill sova själv här. Av den enkla anledningen att jag vill att någon ska titta på mig när jag sover för att jag är rädd för att sova själv. 26 år och rädd för att sova själv. Hej och välkommen till min vardag.

Ska stretcha lite på mina gränser för vad som är okej att skriva om. Tidigare ikväll födde min näsa en liten snorbebis. Jag snöt mig i typ en halvtimme och sen kom det ut en jääättestor snorbebis som typ blockerade hela mina näsa och också säkert stoppade upp endel av den syrgas som jag får hela dagarna. Gjorde även detta för några dagar sedan och då STEG min syresättning. Jag poängterade detta för min läkare men hon verkade inte lyssna på mig. Vilket är ett överlag genomgående tema här. Sara? Vem är det? Sköterskorna är dom som lyssnar bäst. Så, åter till snorbebisen. Ikväll ringde vi, strax efter födseln, på en sköterska. Ja, vi ringde för att visa SNOR. För att fråga om det finns något vi kan göra åt min näsa som bara rinner hela tiden och dessutom stoppar lite syreupptagning.

Jag lovar att hon gick ut i fikarummet och bara "Alltså, Sara och hennes morsa visade precis snor för mig.."

Såndär rubrik

Jag har inte jätteroligt just nu. Har det faktiskt överjävligt. Varje andetag känns. En känsla av desperation smyger runt knuten och jag har ingenstans att fly. Inget att stoppa huvudet för att gömma mig. Jag vet helt enkelt inte vad jag ska göra. Orkar inte ens vara arg.

fu

Det här med att trycka på sin sjukdom på andra människor. Att man så desperat vill upplysa hela världen om att man minsann sitter här och mår så jävla illa och titta här hur man kan må! Jag har så svårt för det. Som konkret exempel, Artister Spelar för Livet, som är en gala ordnad för att öka medvetenheten om CF. Kan man verkligen begära av folk att dom ska känna till CF? Måste alla veta vad det är? Det är trots allt en relativt okänd sjukdom. Alla människor kan inte känna till allt. (och kan man dessutom, som lök på laxen, begära att dom ska betala 500 spänn för att bli medvetna?)

Det är ju självklart jättefint att man vill upplysa folk och sådär, men det blir någonstans så töntigt om alla sjukdomar ska uppmärksammas. Hur mycket ska en ensam människa känna till? Man ska veta vad man ska göra när en människa får en stroke. Man ska veta att man inte ska stoppa saker i munnen på en epileptiker. Man ska helst kunna hjärt-lungräddning. Du ska känna igen en människa som har blodsockerfall och veta att denne behöver något sött. Och sen ska du gärna känna till en hel drös med dolda handikapp också. NÅGON KAN JU FÖR BÖVELEN VARA SJUK UTAN ATT DET SYNS. VISA RESPEKT GOD DAMNIT.

Nä, ni signar jag ut och slutar vara grinig. Jag ska äta pepparkakor och betala räkningar. För det blir man ju så jävla mycket gladare av.

eller?

För ett år sedan skrev jag det här blogginlägget. Om jag då visste att jag skulle få precis det jag bad om.. Men så undrar jag, var det för att jag fick det där som något annat togs ifrån mig? Har man en gräns för hur mycket gott man kan få här i livet? Får man inte både andas och vara kär?

ett år sedan

Armand Mirpour för precis ett år sedan på Klubb Din Mamma.
Bästa klubben ever. Bästa kvällen ever.
(Ja, alltså, för att jag träffade Niklas då, om det inte framgår)

Niklas för precis ett år sedan.

Ett helt år har han stått ut med mig, med mina elaka ord och roliga skämt. Han vill till och med bo med mig trots att jag är elak, ondsint och ibland ful. Och just nu jävligt sjuk. Tur att han finns, för jag vet inte vad jag skulle göra utan honom.

kval och val

Alltså, jag och kärestan Niklas har ju följt Idol den här säsongen. Som värsta fredagsmysparet deluxe. Jag spyr nästan åt tanken. Jag gillar Amanda F (Fondellan) och Niklas gillar det som jag inte gillar. Det vill säga Robin. Har väl sällan skådat något så slätstruket och tråkigt. Det är roligare att titta på färg som torkar liksom. Men hursom, ikväll är jag i valet och kvalet. Ikväll tävlar nämligen Christer Lundberg och Morgan Larsson i På Spåret precis samtidigt som Idol går på fyran. HUR SKA JAG GÖRA? Jag vill ju se Christer och Morgan i På Spåret, men jag vill också se Amanda göra Björks It's s quiet.. Oh, dessa jobbiga val här i livet!

vett unt etikett

Eder egen vett och etikett-fröken Sara ska här och nu guida just Dig i hur man för sig på Facebook.

Vad är okej att skriva men framförallt, vad är inte okej att skriva? Eller okej, det här handlar bara om vad du inte ska skriva.

Du har precis vaknat och ska just hoppa in i duschen när du kommer på att just det! Detta måste jag berätta för världen! Du statusuppdaterar; "Duschar"
Vet du vad? NOBODY FUCKING CARES.
Slutsats: Uppdatera inte om skitsaker som kan sammanfattas med ett ord.

Du har barn, kanske ett, kanske två kanske fler. Du tycker att det är jättekul att lägga upp en miljon halvdåliga mobilbilder på din facebooksida.
Vet du vad? DET TYCKER INGEN ANNAN.
Slutsats: Du har fula barn och ingen vill egentligen se dem. Sluta spamma bilder.

Åh nej, maginfluensa igen! Det sprutar ur alla hål. Du har aldrig spytt och bajsat så här mycket. Sensationellt! Måste upplysa folk om alla detaljer!
Vet du vad? DU ÄR ÄCKLIG.
Slutsats: Alla är mänskliga, alla kan bli sjuka, ingen vill höra detaljerna. Håll snattran!

Du har en pojkvän/flickvän som du ääälskeliälskar mezzt i hela värdelivärlden och det måste alla upplysas om konstant. (minst tre gånger per dag) Ikväll hade ni jättemysigt bara sådär! I helgen var det fredagsmys, lördagsfest och vinprovningssöndagparkväll och allt var så himla mysigt!
Vet du vad? ALLA ANDRA STÖR SIG.
Slutsats: Det är jättefint att du är lycklig men sluta upplys oss om det vareviga dag.

Du sysslar med "slacktivism" och tror att ditt engagemang för rosa statusuppdateringar, norska presbildsflaggor och manifestationsgrupper faktiskt bidrar till något.
Vet du vad? DU ÄR SÄMST.
Slutsats: Gå ut och gör något på riktigt istället! Skaffa ett fadderbarn! Skänk pengar istället för att statusuppdatera!

Du bryr dig för mycket om vad folk tycker och postar ideligen statusar i stil med "Hur många läser hela min status? [insert butt load of text] Kom du ända hit är du en äkta vän" eller "Om du inte gillar detta inlägg är du ingen riktig vän och du försvinner från min vänlista!".
Vet du vad? DET HÄR ÄR INTE TREDJE KLASS.
Slutsats: Väx upp för fan.

Du har en profil på facebook. Det har även din hund och din treåriga dotter. Det är ju så himla roligt att statusuppdatera från din hunds perspektiv! Alla tycker att det är gulligt!
Vet du vad? ALLA TYCKER ATT DET ÄR URFJANTIGT.
Slutsats: Man har inte ett facebookkonto åt sin hund. Eller sin bebis. Slut på diskussionen.


Okej. Ta det med en nypa salt. Jag hatar inte dig. Inte så mycket i alla fall.

ät skit och dö

jag hatar sjukhus. är trött på stelbenta tillvägagångssätt. orkar inte höra "vi väntar och ser" en gång till. evinnerligt trött på bristande kommunikation och inkompetenta människor. trött på pappersexercis och påhittade anledningar.

Farmorar

Om en stund säger pappa, Kajsa, Björn och Tomas hej då till farmor. Hej då till ett helt liv. Jag är inte där, av förklarliga skäl.. Jag tror inte att farmor hade motsatt sig min frånvaro, mer än kanske att hon skulle ogilla anledningen till den.

ät skit och dö

Jag är så evinnerligt jävla trött på att svara på frågan Hur mår du/Hur är det?. Jag får frågan minst fem gånger per dag här på sjukhuset. Jag kan ju inte gärna lacka ur på varenda människa som frågar, dom frågar ju av välmening men det blir så fittigt i längden att få en fråga man inte kan svara på. Eller en fråga man inte vill svara på.

Jag hatar egentligen att folk ens bryr sig. Jag är av åsikten att sköt ditt liv och bry dig inte om mitt om jag inte uttryckligen ber dig om det. Jag kommer aldrig att be om det. För det är så jag gör.

svampisch

Imorse satt jag och studerade min fina svampiga medicinlåda och tänkte att "Fan, jag borde ju tatuera in en svamp någonstans, jag gillar ju svampar så mycket!". Alltså, det här är vad sjukhus gör med en! Man blir seg och disträ och glömmer bort att man faktiskt redan har tatuerat in en svamp på kroppen för att man gillar svampar!

jagharkoll.nu

Meh alltså

Men åh så himla värdelöst. Här fixar och trixar jag, lyckas få hem ett PS3. Beställer Dead Island. Beställer Zelda - Skyward Sword till Nintendo Wii. Förbereder spelbonanza deluxe. Och så hamnar jag på sjukhus! Fett jävla oflyt! Jag skulle ju löka hemma i soffan tillsammans med ostbågarna och Selma! Och Link! Och ett gäng retarderade zombies givetvis.. Hade väl inga direkta planer på att sitta här och kuckilura. Snark. Hoppas att jag kan få lite knark jallafall. Knaaaark! Knarkeliknark! Pillertrillare!

Godnatt!
(ja, jag har svampar på min medicinlåda. Förvånad?)

Hemmahemma

Nils är inte det minsta intresserad av att äta chilinötter med mig och Bloggers app till telefonen är inte alls så fantastisk som jag vill. Man kan inte vända på telefonen, och därigenom komma åt det större tangentbordet.. Sämst! Det medför alltså att det är ännu lättare att åstadkomma stavfel. Och vi vet ju alla vad jag tycker om sådana. Kräks.

Nåväl, jag är hemma hos mamma och ska äta mat och klappa katt. Niklas är i Göteborg för att se nått himla töntigt band som jag redan sett på arvikafestivalen.

Ska fortsätta med mina chilinötter nu. I min ensamhet.

Jaaaa!

Blogger har en iPhoneapp! Äntligen kan jag blogga från telefonen! Hurra!

Och vilken lycka för er, kära läsare! Nu blir ni väl glaaaada?

spritmässa

Har jag sagt att jag var på matmässa i helgen? Skitsamma, det var jag jallafall. När man åker på matmässa förväntar man sig kanske en hel del mat, lite smakprover och köksgrejor. Kanske en och annan kändiskock. Jag blev faktiskt grymt besviken på "Mitt Kök"-mässan. Det var dåligt med mat och hela mässan utgjordes nästan enbart av vin och sprit. Vem vill gå omkring och dricka vin hela dagen liksom? Man var ju ändå tvungen att betala för att få smaka en munfull vin. Nä, matmässa får vara för min del framöver. Om det uttryckligen inte står att den är vin- och spritfri. Jag ville ju ha mat liksom!

mööh

Jag blir så fruktansvärt provocerad av folk som "firar" fars dag. Det är ju bara ett kommersiellt skitjippo! Förstår inte folk det? Jag blir liksom irriterad på att folk inte vet bättre.. Fattar inte folk att man kan visa uppskattning vilken annan jävla dag som helst? Blir så trött. Och provocerad. Jag borde ju inte ens bry mig egentligen, det är inte min sak att bestämma när folk ska fira saker. (annat än min födelsedag givetvis) Men det irriterar mig ändå. Så det så.

mjusikk

Ni vet hur man kopplar ihop musik till minnen, saker man gjort, människor man träffat, festivaler man aldrig besökte och såna saker. Jag kommer alltid att koppla ihop Monty med DD. Sommaren då jag inte åkte till Hultsfred kopplas ihop med The Bravery - An honest mistake. Universal Poplab - Don't believe the hype får representera hela Arvikafestivalen 2010. Robyns cover på I want to break free (av Queen) påminner mig alltid om Way Out West 2009. Det gör Laakso också, eftersom det var första gången jag såg dem live. Hellogoodbye och Cobra Starship påminner om hela sommaren 2009, när jag var frisk och gjorde allt jag ville.

Så mycket musik, så lite tid.

trash talk

Ibland blir man full i fan. Ibland blir man full som fan. (jag gillar det sistnämnda, om det inte vore för att man blir dödens bakfull numer..) Nåväl, i helgen ska jag och Niklas på matmässa i Älvsjö. Ungefär precis samtidigt pågår tre andra mässor på samma ställe, bla en hälsomässa där det kommer att stå folk från Socialstyrelsen och informera om organtransplantation. Jag överväger att be mamma köra mig dit och ställa mig bredvid montern som ett avskräckande exempel. Bara för att jag känner mig så full i fan. "Kom och se! Så här kan det gå!".

Nej, jag är inte bitter idag.

(det är jag faktiskt inte, det bara kliar i fingrarna för jag vill skriva och jag hade inget bättre i huvudet nu. Mer organ till folket!)

fett ovärt typ

Det känns lite ovärt att påpeka att jag är trött på att vara sjuk nu. För det är jag, innerligt jävla fittrött. Är det såhär det ska vara nu? Ska det vara jobbigt att ta på sig strumpor? Ska jag ha dagar där jag sitter i soffan och inte gör något för att det är för jobbigt att stå upp? Ska Niklas få sköta allt hemma?

Jag känner mig hemsk som inte kan göra något. Ibland orkar jag diska, men tom det är så jobbigt att jag måste vila under tiden. Och efteråt kan jag sova i två timmar. Syrgasen följer mig numer överallt i hemmet. Förutom in på toa för jag kan faktiskt inte drifta mig till att gå på toa med öppen dörr. Det går liksom inte om man vill känna sig normal.

Fan, kan jag få bli frisk snart?

bajs

Varför bajsar katter så himla mycket för? Det spelar ingen roll hur mycket jag rensar Selmas kattlåda, det dyker upp nya små bajsar hela tiden! Jag blir galen. Aaargh! Hur mycket kan en liten katt egentligen bajsa liksom?

Jag ska lära Selma gå på toa!

dödsdöd

När jag dör (om jättemånga år alltså, när jag är gammal och grå) så ska jag se till att min facebook är spärrad för allt vad skriverier heter. Givetvis är facebook precis lika hippt när jag är 90 bast som det är nu. Annars faller ju hela grunden för min text. Jag kräks lite på det här fenomenet med att folk kan skriva till döda människor på facebook. Dör man så hinner man liksom inte inaktivera sin facebook och då finns den ju kvar där, som vilken annan som helst. Vilket i sin tur leder till att folk kan gå in och skriva på ens wall och där beklaga sig över att du är död. Det är så äckligt att jag vill kräkas.

Så, när jag dör ska jag se till att det inte gå att göra på min facebook. Jag ska skriva upp lösenonrd och annat viktigt så att någon kan fixa det när jag knoppar in för evigt. Måste bara se till att komma ihåg att skriva upp det där innan jag blir senil.

blööurgh

Ni vet ju hur mycket jag tycker om barn. Inte det minsta någonstans. Men det finns saker med barn som får mig att må så fruktansvärt dåligt. Tjocka barn. Det är min absolut svagaste punkt. Jag tycker så enormt synd om dem, det är ju inte deras fel att dom är tjocka. Det är deras rövhattar till föräldrar som inte ger dem bra mat som man ska skylla på.

Jag mår psykiskt dåligt när jag ser en tjock unge. Jag mår illa och har inte långt till att gråta som en liten unge. Ändå kan jag inte låta bli att se program på TV som heter nått i stil med "350 kilo tonåring". Så jag antar att jag liksom får skylla mig själv.

farmor

Några dagar kvar är slut. Det tog några dagar. Några dagar utan medicinering, utan näring. Att bara få vara. Att bara få somna. Att kanske få återse en kärlek.

katze

Ni vet, katter. Jag gillar ju katter och man skulle kunna tro att jag gillar alla katter men det gör jag inte. Jag hatar spinkiga, fula katter med långa nosar. Jag vill ha mina katter fluffiga och lagom runda! Egentligen är jag inte jätteförtjust i korthåriga katter heller, men Nils är så fluffig i övrigt att han verkar ha lång päls. (låt mig iaf få tro det)

När jag gör min dagliga Blocket-räd så blir jag så irriterad på folk som skriver "URSÖTA KATTBEBISAR!!!!11" och sen är det några spinkiga jävla bondkatter som ligger på en djurmönstrad filt och sover. Då är dom ta mig fan inte ursöta! Kattungar ska vara små dunbollar, det ska vara cute over load och päls överallt. Det värsta är nästan om dom är sådär smutsrandiga också. Det funkar om katten ifråga är långhårig (som Conrad i Åsmehagen) eller tjock (som mormors Trisse).

Egentligen kan man säga att jag är lite som en kattnazist. Endast det bästa är gott nog. Och helst ska det ju vara renrasigt, rent blod och sånt urfint. Gärna Ragdoll. Norsk Skogkatt. Eller vad som helst bara det är renrasigt. Nu är INGA av mina katter raskatter (märkeskatter) och det spelar egentligen mindre roll (läs: sara har inte råd med märkeskatter), jag tycker ju om mina katter precis lika mycket ändå. Jag har ju valt dem. Mina katter är finast av alla, givetvis.

farmorar

Det sista jag tänkte var att gamla människor alltid luktar på ett speciellt sätt. Jag hade inte en aning om att det var sista gången jag skulle krama om farmor och säga hej då. En sista sommar och en jul som kanske inte riktigt blir som den alltid har varit.

Palliativ vård. Slutskede. Några dagar kvar.

ät skit ovh dö

Det känns verkligen som att jag inte får äta någonting. Jag kan inte äta några kakor när jag känner mig lite sugen, kan inte ta ett glas saft bara för att det är gott. Kan inte äta godis när jag känner för det. Vad fan ska man göra när man inte kan äta? Jag kan lika gärna skita i allt. Småäta är liksom en livsnödvändig hobby för mig. Jag behöver den för att få all näring jag kan.

Fan i helvetets jävla fittskit.

colacolacola

JAG HAR DRUCKIT COLA.

över och ut.

colacolacolacolacola

JAG VILL HA COLA. Fast jag har druckit julmust och ätit Snickers. Det finns liksom vissa saker här i livet som man verkligen inte ger upp. Snickers är en sådan sak. Cola också. Jag måste bara se till att köpa det när Niklas inte ser.

Han har, i enlighet med sin manlighet, just monterat ihop min kolsyremaskin som jag råkade klicka hem för någon vecka sedan. Jag ska snart prova den, ska bara kyla lite vatten först. Sen måste jag bara luska ut var i köket den ska få plats. Mellan vattenkokare, kaffemaskin, perkulator och annan skit. det löser sig väl, får väl kasta ut micron i värsta fall. Den är ändå så himla ful.

Ät skit och dö

"Är man diabetiker ska man inte dricka standardmjölk". Men håll snattran fetkärring, ser det ut som om jag SKA dricka lättmjölk eller? Jag är smalare än din ENA VAD! Jag hatar när (under)sköterskor inte läser vad som står i papprena. Jag ska ha feeeett. Bara för att du passerat vågens alla grader för länge sen betyder inte det att alla gjort det. Finns inget värre än att bli irriterad på morgonen av en lågutbildad undersköterska. Jag har förmodligen mer erfarehet av vården än vad hon någonsin kommer att få. Kärring. Fetkärring.

(det finns givetvis jättebra undersköterskor också, jag är bara sur)

Jag har trååååååkigt! Jag vill ha SOCKER! Jag lider med den person som kommer att få spendera tid med mig utan socker. Jag kommer vara grinig deluxe. Sittter och väntar på att någon ska komma och mäta sockret på mig så att jag kan smygäta lite Snickers sen. Man vill ju inte bli påkommen med fingrarna i kakburken så att säga. Jag har inte en aning om vad jag får äta och inte. Eller hur fan jag ska kunna äta på regelbundna tider. Jag äter ju när jag vill och min enda hobby är att äta mat. När jag inte har något att göra så äter jag. Det tänker jag inte sluta med. Så det så. Det KAN jag inte sluta med. Med min Cystisk Fibros så måste jag äta allt jag kan. Kapris?

Söndag

Det är ju så att man blir knäsvag. Varje gång. Och jag undrar vad jag gjort för att lyckas. Och varför i hela fridens namn han stannar. Det är inte utan att man undrar vad han går och drar på för fel. Men så ser jag på honom och skiter i det för han är ju faktiskt min. Det är inte ens lönt att försöka förklara, och jag känner mig inte ens manad att göra det för ni som vet, ni vet. Och ni som inte vet kommer inte att veta förrän ni är där. Som att äta tzatsiki med citronmarinerad kyckling. Varje dag utan att tröttna.

Dessutom har han sjukt snygga skor.

från en sjukhussäng

Gud så tråkigt det är här. Det är en sablans massa mätande hit och dit. Och ingen cola får jag dricka heller. Jag kommer ju avlida. På riktigt. Kommer jag inte få dricka julmust heller? Eller äta Juleskum? Jag totalvägrar alla former av lightprodukter eftersom det bara är skit, ska man äta så ska man äta liksom. Ge mig cola för bövelen! Jag kommer ju bli helt rabiat utan cola..

ute

Herrejävlar vad jag saknar att vara utomhus. Jag skulle tom kunna tänka mig att gå upp i ottan bara för att få vara med om det där tidiga. Se solen gå upp. Ni fattar inte hur bra ni har det, ni som kan gå ut genom dörren varje dag utan att behöva tänka på att ni ska upp för två trappor när ni ska hem. Utan att behöva tänka att det tar er tio minuter att ta er upp för dom där två trapporna.

Jag vill vara frisk nu.

same same but different

När man rullas in där på operation, jag har gjort det några gånger, det är i princip samma procedur varje gång. "By the way, the same procedure as last year, Miss Sophie?". Men hela grejen gör mig trygg. Jag vet att jag ligger där omgiven av folk som skulle göra sitt yttersta för att rädda mitt liv om något går fel. Sen får man lite lagom med knark, man får en varm luftfilt runt sig och sen sövs man och sen vaknar man och allt är bra. Kanske är det i villfarelsen att allt är bra, det har ju alltid slutat bra när jag legat under kniven, det har alltid slutat bra. Men det inger ändå en sorts trygghet som jag kan längta till, det må låta fel men jag behöver det ibland. Kanske är det därfär jag är så angelägen om att få göra en bronkoskopi då och då. För att få känna den där trygga känslan.

Skulle det mot förmodan vara så att jag inte skulle vakna så skulle jag ju ändå inte veta om det. Jag sover ju. Jag bara långtidssomnade under tiden. Shit happens!

orden

Vad hände med betydelsen av ord? Läste nyss på facebook att någon tyckte att en fotbollsmatch var "rysligt otäck". Jag har svårt att tro att en fotbollsmatch är rysligt otäck. På sin höjd kan den vara spännande, men otäck? Nej, det köper jag verkligen inte. Det är samma sak som när jag säger att knödel är vidrigt. Det är det ju inte, det är ju att ta i i överkant. Det är inte vidrigt, det är bara inte gott.

Jag hatar när Idoljuryn spyr ut att de "älskar" deltagarna efter tre sjugna ord. Det går inte! Du kan inte spontanälska någon sådär. Sluta upp med att förstöra! Folk envisas med att ta till så stora ord för alldeles för små saker. Extrapris på mjölk är inte FANTASTISKT. Det är normalt och det sker ibland. Sluta förstora upp det.

När jag säger att jag älskar någon vill jag att det ska betyda just det. Det är därför jag inte strör just dom orden omkring mig.

kat ungar sälges

Blocketannonser. Alltså, vad är grejen med att skriva en annons om en katt utifrån kattens perspektiv? Typ "Hej, min husse har bestämt sig för att sälja mig och mina småsyskon och nu letar vi alla efter en trevlig familj vi kan bo i. Jag, Tjorven, är supersnäll och mysig och ligger gärna i knät och spinner, när jag själv får välja bla bla blaaa..."

Det spelar ingen roll om kattungarna ser ut som så söta dunbollar. Jag skulle inte köpa någon katt från den försäljaren ändå. Likaså om där är en annons som är felstavad helt åt helvete.

Det där med felstavade annonser gäller alla annonser. Katter, soffor eller tv-spel. Ingen pardon. Kan du inte stava ska du heller inte sälja saker på Blocket, jävla miffo.

fredag

Mitt socker är visst högt. Hoppsansa. Undra varför..? *vissel* Det är ju givetvis inget som hindrar mig från att kylskåpsdricka cola hela morgonen. Men jag överväger ändå till att övergå till något annat, då jag misstänker att det är bubblorna jag vill åt. Inte sockret. För ärligt, vill jag ha socker behöver jag bara knäppa med fingrarna så skickar min söta syster massor med roligt godis från England. Jag kan liksom gödsla med det nu. Det kommer aldrig att ta slut. Mest för att jag inte äter godis så ofta. Jag äter inte ens chips speciellt ofta längre. Det är för att Niklas tvingar mig att äta mat istället. Inte helt okej alltså. Mat är för vuxna!

Ikväll ska vi göra hamburgare och jag mumlade något om att göra rent grönsakslådan i kylen. Vet inte riktigt hur jag tog på mig den uppgiften. Niklas måste ha varit exeptionellt snygg imorse för att jag skulle ha gått med på det. Mjömjö. Det är för övrigt grönt vatten i grönsakslådan, vilket betyder att jag måste diska ur den. Blä. Och att den kommer att lukta. Jag vill inte! Wäääh!

mat i låda

Jag hatar matlådor. Det har jag alltid gjort. Jag vill inte äta begagnad mat helt enkelt. Jag vill inte äta samma mat två gånger i rad, det är det värsta jag vet. Trots det så har jag nog aldrig ätit så många matlådor som under tiden med Niklas. Det är han som stoppar mig när jag vill köpa pizza. Nu är han inte hemma och jag sitter här med en matlåda att värma. Samtidigt som onlinepizza.se ligger uppe i en flik bredvid bloggen. Men om jag inte äter matlådan så kommer inte Niklas köpa någon cola åt mig och jag måste verkligen ha cola. Jag har klättrat på väggarna, idag igen. Jag måste börja dricka något annat. Typ mjölk.

Jag hatar matlådor.

knarkich

Om Coca-Cola vore knark skulle jag klassas som tung missbrukare.

syrgasbubbla

Jag fick hem en maskingrejamoj som ska tillverka syrgas åt mig. Den genererar så mycket värme att jag avlider och kan ha sommar och kjol-väder inomhus. Och så brummar den lite, men inte så jättemycket att man dör. Hursom, det är meningen att den ska hjälpa mig och även om det tar emot att säga så hjälper den. det är fint att ge kroppen lite syre när man själv inte kan göra det. Detta är givetvis inget jag skulle säga högt så att någon faktiskt hör, men att skriva de går bra. Nästan. Det tar också emot, men inte liksom mycket eftersom jag nu ska smäda den där maskinen lite. Den kommer att bli min död. För att få syrgas måste jag ju ha en slang inkopplad till brumlådan och den ligger ungefär över hela lägenheten och jag drar omkring på den överallt. Slangen alltså, inte själva brumlådan. Att slangen ligger överallt gör givetvis att jag snubblar på den, trasslar in mig i den och ibland uppmuntrar Selma att bita i den. Som sagt, den kommer att bli min död.

Förbannade slang. dessutom får jag inte tända några ljus för Niklas eftersom han tror att hela lägenheten kommer att sprängas då. Det tror inte jag, däremot tror jag att det blir ännu varmare om man tänder ljus. Då kan jag gå näck här hemma. Niklas borde alltså vara pro ljuständning.

Förresten, nu när jag tänker på det så låter "brumlåda" som en omkrivning av röv.

fredag

Idag känner jag mig piggelin! Jag vill baka chokladbollar men det går ju givetvis inte eftersom det är smörbrist i hela landet lagom. Vi har ett litet paket smör i kylen men det får man bara ta av vid fina tillfällen. Som när Niklas ska steka svamp till exempel. Svamp som inte ens är gott liksom. Bah! Funderar på att hyvla bitar av smöret och äta, bara för att det är så himla exklusivt just nu. Då borde det ju vara gott också, eller?

Hade en mindre kris igår när colan här hemma var slut. Klättrade på väggarna och drack vatten till förbannelse. Jag fattar ju själv att det inte är okej att vara så beroende av cola, men vad fan. Något måste jag få ha här i livet! Och om det då renderar i att mina tänder ramlar ut, fine. Jag kan köpa nya! Så kan jag dessutom se ut som Bingo Rimér. Skoj, skoj!

aah, just det

Kom på att jag ju inte bara kan babbla om tesilar utan att visa några! Here you go. Och fråga inte om hur det ser ut, blogger hatar mig.

i samlarens spår

Jag samlar på tesilar. Det är en mycket stillsam hobby som jag gillar väldigt mycket. Jag samlar faktiskt på en hel del saker. Jag är en samlare helt enkelt. Jag samlar bland annat på svampar. I de flesta former och kreationer. Dock inte sådan svamp som man äter (eller sån man har på kroppen, om det inte är tvättsvamp). Ät-svamp är helt enkelt för äckligt. Och kroppssvamp, tja, don't even go there. Men andra svampar, må det vara Super Mario-svampar, små ljushållare eller salt- och pepparkar, ja, dom är mer än välkomna i mitt hem! Det ultimata vore en tesil som ser ut som en svamp. Jag vet att det finns någonstans i världen och en dag ska en sådan bli min. En vacker dag.. Tills vidare får ni ett smakprov på några helt vanliga svampar i det Saraiga hemmet. Jag ska nog göra mitt samlande till en följetång här i bloggelibloggen. Jag samlar ju på mig vilken skit som helst! Svampar, tesilar, tv-spelsfigurer.. Jag har till och med en mapp med bilder på folk jag legat med. Fast den får ni nog inte ta del av.

(för övrigt är jag ovän med blogger och vet inte hur jag ka få bilderna att ligga bredvid varandra..)

antony

Det där klippet som gick rakt in. Och tiden som gick innan jag hittade det igen.

vlaaaa

Jag har lyxfredag. I den mån man nu kan kalla det för lyx att beställa pizza till lunch. Jag blev bara så himla sugen. Så när Niklas kom hem från skolan för att äta en matlåda med köttbullar, sås och potatis så beställde jag pizza från Pizzeria Valla (stans bästa pizzeria). Fredagslyx.

Nu har jag roat mig med att plocka ett ögonbryn och ena sidan av min mustasch så nu ser jag helt sne ut i nyllet. Men det har sin charm det också!

OSTBÅGE

Ostbåge! Ostbåge! Ostbåge! Ostbåge! Ostbåge! Ostbåge! Ostbåge! Ostbåge! Ostbåge! Ostbåge! Ostbåge! Ostbåge! Ostbåge! Ostbåge! Ostbåge! Ostbåge! Ostbåge! Ostbåge! Ostbåge! Ostbåge! Ostbåge! Ostbåge! Ostbåge! Ostbåge! Ostbåge! Ostbåge! Ostbåge! Ostbåge! Ostbåge! Ostbåge! Ostbåge! Ostbåge! Ostbåge! Ostbåge! Ostbåge! Ostbåge! Ostbåge! Ostbåge! Ostbåge! Ostbåge!

>_<

this just in

Jag äter ostbågar just nu. Ville bara berätta det för jag känner att det är så frukstansvärt jävla viktigt för mig att förmedla det till omvärlden så att ni slipper sitta där och undra. Jag blir förkyld av att diska så jag snörvlar lite också. Sjukt irriterande. Jag stör mig också på Karins Konstgrepp-bloggen bara för att den är så himla fin och hon är så himla snygg. Fast det verkar som att hon på allvar kallar ostbågar för ostkrokar och det vet jag faktiskt inte om jag riktigt kan acceptera..

ola, kom tillbaka, allt är förlåtet!

I didn't mean to cause you pain
I didn't mean to cause you trouble
I never meant in any way
To be a weight on your mind

And all this time I've been so goddamn stubborn

Stay with me

söndag

Jag vill bara påpeka att jag inte är fullt så deprimerad som inlägget under kan framställa mig som. Jag hade bara en text på insidan som ville ut och då blir det som det blir. Jag har givetvis inga som helst planer på att ge upp. Vem vet vilka band som kommer att spela på Klubb Din Mamma liksom. Det vill man ju inte missa! Och dessutom ska jag (läs; Niklas) fritera banan ikväll. Jag tror att det kan bli hur gott som helst! (Kanske mest för att jag älskar frityrsmet..)

Nu ska jag leta upp kort att sätta in i Niklas plastram. Det sitter typ "färdiga kort" i den just nu. Ni vet, såna som sitter i en ram när man köper den. Tur att jag har så många kort på Nils! <3

vad är väl en bal på slottet?

Du är 26 år och har inte en tanke på att något kan vara annorlunda. Du är 25 år och tänker inte på att det kan vara jobbigt att ta på sig strumpor. Du är 18 och allt du kan tänka på är att få gå på krogen. Du är 21 och igår dansade du tills du hade ont i fötterna och tequilan gjorde sig påmind. Du är 27 och oroar dig för framtiden. Du är 55 och undrar om du ska orka jobba ända fram till pensionen. Du är 43 och har precis bytt jobb och känner dig lyckligare än någonsin.

Jag är 26 och är rädd för att dö när jag sover. Jag är 26 och tappade allt någonstans på vägen. Jag är 26 och saknar allt vad utbildning heter. Jag är 26 och så nära att ge upp.

HEJ BLOGGELIBLOGGEN

NU ÄR JAG TRÖTT PÅ ATT VARA SJUK. HOPPAR KANSKE FRAMFÖR ETT TÅG SNART FÖR DET VERKAR SÅ HIMLA KUL...T. ÅÅÅH. Det här suger så enormt mycket getballe så det är inte sant. Jag vill inte vara sjuk och ful och äcklig och tråkig. Jag vill vara mitt vanliga jag. Jag vill vara den jag var när jag träffade Niklas. Den som han träffade. Hon som inte hade några problem med att spontansupa på torsdagar och sedan åka till stallet helt bakis.

Jag vill inte behöva åka rullstol när jag ska handla mat. Jag vill inte behöva syrgas. Jag vill vara frisk.

tadaa!

Det kanske inte ser mycket ut för världen, men det var gott.
Jag löver di.

fritösen

Igår friterade Niklas Snickers åt mig. Jag har bild på kalaset men jag kom precis på att dom fortfarande är kvar i telefonen och jag orkar faktiskt inte fixa det så ni får helt enkelt visualisera lite friterad snickers. Hursom var det en delikatess utan dess like! Kan faktiskt tänka mig att äta det varje gång det ska friteras här i hushållet. Det är ju liksom inte så att man drar fram fritösen enbart för att fritera snickers. Nej, ska man fritera gör man det hela helgen. Potatisgubbar, kyckling, ostbollar och Snickers har vi hunnit med. Eller ja, helg och helg. Nu är det ju tisdag, men you get my point.

Åååh, vad jag gillar att ha en fritös! Hur har jag klarat mig innan?

glad potatis

[...]

Det är bajs. Jag kan inte gå speciellt långt. Alltså, vi snackar om att det är jobbigt att gå ut till köket just nu. Det är jobbigt att stå upp ibland. Min syresättning är åt helvete och jag kan känna av den där välbekanta huvudvärken ibland. Men. Inatt sov jag bättre än på länge och när jag vaknade ville jag bara somna om. Ligga där och andas och bara sova.

Men jag var ju givetvis tvungen att gå upp för jag skulle till sjukhuset. Sjukhuset ska alltid förstöra. Jag tog mig dit med hjälp av Farfelkugel, givetvis. Han stod parkerad ganska nära utanför dörren så det var okej. Jag går ju inte längre än 50 meter. Kanske går jag inte längre än 25 meter egentligen, men jag är ju så sjukt envis ibland. När jag kom från sjukhuset var alla parkeringar nära ingången upptagna. Jag åkte till McDonalds för att fördriva lite tid och ge folk en chans att flytta på sina bilar. Det hjälpte inte, tyvärr. Inte en enda nära parkering. Men, jag är ju erkänt envis så jag fulparkerade och väntade på ett lämpligt byte (parkeringsplats).

Det blev en ledig så jag startade Farfelkugel och åkte runt. Men då glider det in ett tantskrälle precis innan mig och KNYCKER platsen. Alltså, fruntimmer ska inte köra bil. Jag åker vidare och parkerar typ längst bort på gatan. Sitter i bilen en stund och spelar Wordfeud med min syster och sen ger jag mig ut. För jag vet hur det blir när jag ska gå till lägenheten. Det tog mig en stund att komma in, en stund och flera pauser. Dessutom bar jag på en massa köttfärs. När jag kom in i trapphuset kollade jag posten. Där var bara ett brev till Niklas. För hans post kommer till mig nu. Till oss.

Ikväll äter vi lasange. Och jag är fortfarande jättekär i Niklas.

alltså..

Jag är inte den som dömer folk (HA-HA) men ärligt talat, någon gräns måste det väl finnas för hur jävla dum i huvudet man får vara? Läs och gråt en skvätt för mänskligheten. Det är väl klart som fan att ingen läkare vill operera på någon som fullkomligt och helt uppenbart skiter i slutresultatet genom att vägra hålla upp med rökningen. Fruntimmret i artikeln påpekar att hon minsann är 53 år och då ska ingen komma där och säga åt henne vad hon ska göra. Men börja då och för i helvete bete dig som 53 och inte som en obstinat 5-åring.

Dessutom finns det inget som säger att hon måste sluta röka för resten av livet, utan det handlar om några veckor innan operationen och några veckor efter, för att underlätta läkningsprocessen.

Ja, herregud..

mos

Idag är det totalmos i mitt huvud. Har ont i nacken så det står härliga till, kan knappt vrida på huvudet och hela göra-ont-i-nacken-grejen gör att jag får en såndär härlig huvudvärk också. Jag kommer ha en så fin lördag! Ska värma min vetedinosaurie och gå och lägga mig i sängen med Selma igen. Henne kan man lite på när det kommer till att dega! Hon finns alltid där så man kan klappa. Snel kat.

Jag får givetvis klappa på Niklas också, men han städar ur sin lägenhet just nu och riktigt så långa armar har jag inte. Jag ska klappa på honom när han kommer hem. HEM. För han bor här nu, fniss, fniss.

joråsåatteh

Jag hatar när folk frågar "Hur mår du?". Inte för att jag är en rabiat människohatare (Eller..?) utan för att jag inte vet vad jag ska svara. Ska man vara helt ärlig och säga som det är? Att det är skit och att jag hatar allt? Ska jag ha värsta utläggningen över dom senaste månadernas sjukdomstillstånd? De som känner mig vet att jag aldrig svarar på den frågan. Antingen säger jag "Jo, jag mår bra" eller så ignorerar jag helt och hållet att någon frågar och börjar prata om något annat. Jag gillar helt enkelt inte att prata om hur jag mår. Ibland vet jag inte ens om jag gillar att folk bryr sig. Jag vill helt enkelt inte vara ett orosmoment i folks liv, samtidigt som det känns egoistiskt att ens tänka att jag skulle vara det. Så jag svarar helt enkelt att allt är bra.

frågan

det ordnar sig

det löser sig

Vad tycker vi?

jeans

Just nu har jag klädångest i allmänhet och jeansångest i synnerhet. Jag vill inte ha på andra byxor än mjukisar just för att jag vill slippa att se hur smal jag är. Jag vill slippa känna att mina tidigare FÖR SMÅ jeans hänger som som på en galge på mig. Det är inte roligt alls och när man tänker på det, ganska sjukt. För vem gör klädföretagen jeans egentligen? Dom sitter ju fortfarande relativt tight även om jag är underviktig och väldigt smal. Inte underligt att det existerar skeva kroppsuppfattningar..

Nåja, jag segar just nu hellre omkring i mjukisbrallor och är allmänt slapp istället för att ta på mig jeans. Skulle jag mot förmoan ändå behöva klä mig för att vistas bland folk letar jag upp dom mest bekväma jeans jag har alternativt hittar på något annat så jag slipper se mina smala ben. Vilket är lite trixigt eftersom jag i princip bara äger tighta jeans. Jag gillart ju annars.. Damnit!

flytta sig lite

Jag tyckte förut att min lägenhet var ganska rymlig och stor. Det tycker jag inte längre för nu är det grejor överallt! Det bästa är att det står en fritös i köket. Jag kommer fritera allt jag ska äta. Och lite till. Har hört att friterade Oreos ska vara en delikatess! Och Snickers, oj vad jag ska fritera Snickers!

Hursom, jag är inte så delaktig i den här flytten som jag önskar att jag kunde vara. Niklas och hans föräldrar och mamma och Ludde har fixat och trixat. Jag kan liksom inte bidra med så mycket just nu mer än att peka och säga var saker ska stå. Det känns väl sådär men det får gå för stunden. Så Niklas gör allt jobb och jag pekar. Mitt lata jag tycker givetvis att det är som julafton, men mitt friska jag (som för tillfället har tagit en skamlöst lång semester) tycker att det är vidrigt.

Jag gör som Selma, går omkring och tittar. Hon nosar på allt också, men jag har mina gränser. Någon måtta får det ju liksom vara.. Funderar på hur många kuddar man kan ha i sängen utan att verka helt från vettet. Är det okej att ha ett skrivbord med furuskiva? Hur många möbler får man tvinga någon att ställa på vinden? Hur länge kommer Niklas kockkniv att hålla när jag går lös med den?

Så många frågor, så få svar. Stay tuned!

syre

Öhö, jag är så hipp! jag har sett på My Super Sweet 16, ni vet, det där underbara programmet som går på MTV, där dom följer en liten snorunge som ska ha en stor fest för att han/hon/det fyller HELA 16 år. (Visserligen får man ta körkort i USA då, men ändå..) Jaja, till saken. I något avsnitt såg jag att dom hade en sk. syrgasbar på festen. Hallå! Det har ju jag nu hemma också! Jag är så jävla hipp utan att veta om det! Jag har en "liten" maskin som står och brummar som gör syrgas utav luften i min lägenhet. En helt egen syrgasbar alltså! Jag kan anordna syrgasfester! Synd att den inte kan göra helium och lustgas också..

musik

Ni vet ju hur jag alltid säger att det inte är texten i en låt jag lyssnar på, utan rösten i främsta fall och sedan musiken. Texter är nästan för det mesta irrelevanta. Det är klart att jag kan reflektera över text, men det ligger inte i mitt intresse egentligen. Jag vill åt rösten. Antonys röst. Olas röst. Och ja, även Markus röst. Sen skulle dom kunna sjunga om kvartalsrapporter eller hur man sköter ett grönsaksland.

Den här låten med The Ark ger mig en bra dos av Olas röst. Vad låten handlar om? Det har jag inte en aning om eftersom jag aldrig tänkt på det, jag kan hela texten som ett rinnande vatten men vad låten handlar om, det vet jag inte.

Jag gillar röster.

HOME

JAG ÄR HEMMA. Jag ska aldrig mer lämna min säng. Det har jag väl iofs redan gjort eftersom jag sitter i min soffa nu, men rent teoretiskt. Och så är det ju sånt man säger liksom. Jag har klappat massor på Selma och hon har blivit fet! Hon tjockar väl på sig till vintern antar jag, annars hoppas jag ju givetvis att det ligger små kattbebisar i hennes mage. Men det känns tyvärr föga troligt..Buhu. Nåja, nu ska jag snurra in mig i mitt täcke, inspektera kylen och äta massor av godis. För det är sånt jag gör. Noms.

etiketterad

Jag har fått en diagnos. En etikett och något att arbeta utifrån. Det var inget som kom som en överraskning, det var mer ett bekräftande av misstankar och jag kände mest att det var skönt att veta. Men ptja, det var väl mest det. Se så effektivt jag berättar utan att säga vad det egentligen är för fel på mig. Snajdigt va?

forever alone

Det jobbiga är när man tänker på var man skulle kunna vara. Hemma, bredvid honom. I min säng. I vår säng. Inte ensam på ett rum på ett jävla sjukhus. Och det är ju klart att man alltid ska tänka på det precis just nu, när man ska sova.

I helgen ska han flytta in. På riktigt. Då kommer alla hans saker, alla hans kläder. Och det känns som att jag inte kan vara delaktig för fem jävla öre och det suger. Jag vill vara där och säga hur fula hans glas är. Jag vill peka och visa var han kan ställa sin byrå. Någon måste se till att rätt saker hamnar på rätt plats i köksskåpen.

Fuck.

bra koll

Det är inte utan att man undrar. Under dom dagar jag har legat här så har jag inte en gång fått rätt mediciner utan har alltid fått be om något som saknas eller strunta i att äta något som jag inte längre medicineras med. Då kan man ju undra hur stor koll dom egentligen har och hur är det med andra patienter som kanske inte har lika stor koll på mediciner. Känns ju tryggt och bra.

Tilläggas bör att då var det en läkare som kollade medicinerna med mig när jag skrevs in, hon räknade alltså upp alla mediciner som står i min journal och jag säger om jag äter dom och om det är något mer jag äter. Så det är inte så att det inte finns på papper någonstans.

död åt mackan

För övrigt, hur fan klarar folk av att ligga längre perioder på sjukhus? Man är ju konstant hungrig! Maten man får innehåller typ noll näring. Det är vattnigt och salt och smakar typ bajs. Paltkoman lyser med sin frånvaro, så mycket kan jag ju säga.

När jag låg i Lund drygade jag ju ut maten med ganska mycket chips (läs: sjukt mycket chips) och Pepsi. Samt den låda med godis som min kusin skickade till mig.

Och okej, jag tackar nej till eftermiddagsfika och kvällsfika. Det är min tysta protest mot att jag måste vara här. Men så vill jag heller inte äta en torr macka för mackor är fan det vidrigaste som finns. Det är oerhört löjligt och infantilt att göra så som jag gör, men det är mitt sätt att behålla en inbillad kontroll så låt mig hållas. Jag hatar mackor.

rövdamp

BiPAP, syrgas. Hej Saras nya roliga underbara fina liv. Godnatt världen och hejdå att överhuvudtaget någonsin mer lämna lägenheten. Jag vet iallafall någon som kommer tycka det är jättekul att tugga på en syrgasslang som slingrar sig som en rolig orm genom hela lägenheten. Mycket lite roar små dumma djur. Jag vet att jag inte borde bry mig, men jag gör det ändå. Han tycker ju om mig ändå. Och jag borde också skita i att skriva det här och prata istället, men det är ju inte riktigt så jag jobbar liksom.

Imorrn tänker jag åka hem, oavsett vad någon läkare säger. Dom kan inte tvinga mig att vara kvar här och jag tänker inte vara kvar. Jag vill hem till min dusch. Min säng. Min riktiga dator. Min katt. Mitt kylskåp. Till Niklas.

the ark

Ni vet hur det är, när man inser saker. När poletten trillar ner och man fattar. När man inser att man kan alla texter trots att man sällan lyssnar på musiken. Nu när slutet närmar sig (för the ark för bövelen, inget annat!) inser jag vad det är som försvinner. Även om musiken finns kvar. Och det är väl inte direkt så att Ola går och dör på en gång. Men just det här med att man inte kan få chansen att se dem live igen. Det stör och gnager och varje gång jag lyssnar på The Ark så bölar jag. Musiken betyder ju något för mig! Jävla Ola!

Top 3 The Ark för tillfället.

3. It Takes A Fool To Remain Sane (den måste vara med för den kommer alltid vara den bästa låten The Ark gjort.)
2. One Of Us Is Gonna Die Young
1. Stay With Me

sjukdom

"Nej, jag är ledsen, det blir ingen mat ikväll, jag har drabbats av försäkringskassan"

"Försäkringskassan? Vad är det? Något nytt?"

"Jo, ganska nytt. Det tär, sliter och drar i ekonomin och under tiden får du klara dig bäst du kan, trots att du är sjuk och inte blir bättre"

mög

Jajo, det är väl inte på topp precis. Saker kunde se bättre ut, men vad gör man? Det är liksom bara fortsätta, man har ju inget val. Ge upp känns liksom onödigt, det finns ju så mycket mat att äta. Så mycket sex att ha. Så många katter som behöver någonstans att bo. Tex lilla Stalin som ska vara röd och hankatt och tycka väldigt mycket om Selma. Sen ska Selma producera små kattbäbisar som ska finansiera mitt PS3. Om någon nu undrade.

Jag syresätter mig tydligen inte tillräckligt bra. En normal, frisk människa ligger och snusar på sådär 98% i syresättning. Jag är nere på 50% när jag sover. Det ger mig en sanslöst grym huvudvärk när jag vaknar (jag vaknar av huvudvärken) och säkert en massa andra dåliga saker. Lyssna på läkare är inte min starka sida. Jag hatar att sova på sjukhus. Jag hatar att sitta här och ruttna bort.

Maten man får är under all jävla kritik som finns. Det är fan inte konstigt att folk lider av undernäring när maten ser ut som den gör. Igår fick jag tex EN (1) bit falukorv och lite mos till kvällsmat. Detta får man klockan fem och ska alltså klara sig på tills frukost morgonen efter. Helt sanslöst. Sjukt.

farmville

Det är så sjukt irriterande att inte orka någonting. Jag känner mig helt värdelös varje gång Niklas plockar undan min tallrik. Varje gång han hämtar ett glas cola. Varje gång han lagar mat och jag tittar på. Jag ids inte säga att varje centimeter jag rör mig gör mig trött. Det är inte långt till soprummet från dörren och ändå kan jag inte kasta soporna när jag är på väg ut. Det tar för mycket på min redan låga enrgidepå. Men jag kan ju inte bara sitta här som ett jävla mähä. Då kommer tankarna. Dom där som jag annars så effektivt viftar bort. Hur länge orkar man? Hur kul är det att umgås med någon som aldrig orkar något? Jag vet att jag själv skulle tröttna. Hur rolig är jag på en skala? Jag vill ha en pojkvän, inte en personlig assistent.

Jag kan inte göra något och den senaste veckan har jag dessutom känt mig sämre. Jag har suttit i min soffa och tittat rakt fram i timmar. Det ska inte vara såhär, det är inte okej någonstans. Jag är ingen som kämpar för saker. Jag vill ha det lätt och smidigt.

Dessutom har jag tom övervägt att börja spela Farmville igen. Bara för att ha något att göra, det är fan inte okej någonstans. Då är det illa!

top 3

Saker som är bajsiga att diska:

3. Matlåda där det legat tex köttfärsås i. Den blir _aldrig_ ren! den kommer för alltid att vara lite orange och lite flottig. Det spelar ingen roll hur mycket du diskar. Alltid orange. Alltid flottig.

2.Pastakastrull där pastan har fått torka in lite. Man får pilla bort små pastabitar med naglarna och dom sitter som berget. Och när du väl pillat loss dom, tror inte att dom släpper för det. Nej, då suger dom sig fast på ett nytt ställe. Upprepa pilla-loss-proceduren tills du kan pilla pastan över kanten på kastrullen. Hurra..

1. Kastrull med intorkat ris. Need I say more?

Bubblare: Durkslaget. Jag absolut hatar att diska mitt durkslag. Jag projicerar all min ångest, ilska och hat mot just durkslaget. Av ingen speciell anledning egentligen. Det får bara ta skiten helt enkelt. Och så är det ju fult också. Och jag hatar att diska det.

joråsåatteh

Ni vet hur man säger att folk har en tendens att liksom förfalla när de går in i ett förhållande. Dom går upp i vikt, bor i mjukiskläder och blir kanske lite för slappa för sitt eget bästa. Jag har dragit det där till sin spets. Jag har failat sönder totalt. Klädvalet är alltid bekvämt framför snyggt. Jag bryr mig på tok för lite om mina ögonbryn och raka benen gör jag bara om jag råkar ha en bra dag och dessutom duschar. Den dagen. Det händer att jag inte lämnar min lägenhet på några dagar. Den friska luft jag får är om jag öppnar ett fönster. Jag diskar, sitter vid datorn och ser på film. Jag spelar inte ens tv-spel. Jag har gått ner mig totalt. Men jag är åtminstone inte tjock. Då hade jag ju gått under totalt. Tacka gud för att jag kan äta ostbågar utan att bli alldeles för fet.

Nu ska jag faktiskt ge mina ögonbryn lite uppmärksamhet. Eller kanske diska. Jag vet inte riktigt. Jag vet inte riktigt vad jag ville ha sagt med det här inlägget heller. Men äh. Schiitsamma.

frågan

Awkward scenario #1: Vad svarar man på frågan "Hur träffades ni då?" när sanningen är att ens ljuva pojkvän är något man släpade hem efter en blöt kväll på NH?

Awkward scenario#2: Vad svarar man när det är ens farmor som frågar ovanstående fråga?

gurkstav

Idag är en grönsaksdag. Men inte i den bemärkelsen att jag äter avsevärt många gurkor. Utan mer att jag känner mig som en grönsak. I medicinsk anda. Orkar liksom inte göra så mycket mer än att ligga dega. Orkar knappt ens sova för jag kan inte hitta någon bekväm sovställning. Kanske för att jag mest slänger mig i soffan som en säck potatis.

Men jag hade två bra dagar innan. Jag menar, jag bakade ju till och med kakor. Med skamligt mycket choklad i. Tjocklad. Och så diskade jag som besatt. Alla grejor som Niklas envisades med att använda, dom diskade jag. Niklas slösar på saker när han lagar mat. Men det är ganska okej, eftersom han lagar mat. Jag är en såndär som använder samma kniv till allt. Förutom kyckling då. Annars är det inte så himlas petigt. Och smaka av kan man ju göra med samma slev som man vevar runt maten med. Det är ju inte så att det är någon som DÖR för att jag petat lite i maten. Kolla bara på Per Moberg, han har ju både hår, fingrar och säkert snopp i maten också. Manligt ska det vara!

Skitsamma. Det här inlägget skrev jag igår, men jag glömde att publicera det. Känner mig piggare idag så jag ska nog diska för det är så himla roligt! Och jag måste ju bidra med något känner jag. Kan inte vara degpotatis och sjuk hela tiden.

FNISS

Jag tänkte, i enlighet med kommande samboliv och sånt ni vet, sammanställa en liten lista på saker som kommer att driva Niklas till vansinne. För det kommer att hända, det vet jag. det här är saker som jag är medveten om, det kan ju tänkas att han irriterar sig på andra saker också men det lämnar vi därhän.

Jag lämnar temuggar framme mest hela tiden.
Jag dricker aldrig upp allt te.
Jag lämnar i princip alltid lite mat på tallriken.
Jag är lite dålig på att rensa kattlådan.
Jag glömmer nästan alltid att ställa in saker i kylen när jag tex gjort mackor eller ätit filmjölk.
Jag överkonsumerar cola. (fast det vet han ju redan om och hans snusar så vi går jämt upp där)
Jag är tidsoptimist av sällan skådat slag. Jag har fått min pappas det-går-fort-det-gör-vi-sen-gen.
Jag har inga som helst problem med att slänga mat.
Eller att konsumera en påse ostbågar till kvällsmat.
Jag glömmer att stänga av och tömma kaffemaskinen. (ny grej, jag har aldrig haft kaffemaskin förut, hur ska jag kunna komma ihåg då!)
Jag är jättedålig på att slänga skräp. Det ligger alltid en liten hög med medicinblister vid micron. Eftersom det är fruktansvärt jobbigt att ta två kliv till vänster och slänga dom i soptunnan.
Jag gillar tomtar. Och svampar. Gärna i kombination.


Jag hade givetvis mer saker i huvudet förut, men ni vet hur det är när man sätter sig ner och ska skriva ner saker. Då försvinner allt! Så himla typiskt.

Nu ska jag gå ut i köket och titta på när Niklas diskar. Han är så himla snygg i köket. Ska kanske tvinga honom att diska naken. Igen. Hihi.

joråsåatteh

När livet står på paus och alla andra springr förbi. Jag känner mig ensam där jag står för jag har inget att göra. Kan inget göra. Mitt liv rinner bort och jag kan inte leva det som jag vill. Tristessen äter upp mig och jag vill så mycket men orkar inget. Kan sitta i timmar och tänka att jag ska gå ut i köket och göra te. Det här var inte vad jag planerade för när jag kom hem från sjukhuset för två år sedan. Det här är inte vad jag vill erbjuda honom. En trasig människa. En tråkig individ. Jag är inte tråkig men sjukdom tynger och jag börjar få slut på energi att upprätthålla det som en gång var.

Svampen på min arm hånskrattar åt mig. Ett extraliv. Vilket jävla extraliv sen då. Nåja, det är iallafall ingen jävla disk i köket.

Det suger.

åååååh

JAG HATAR FURU. Och björk och bok.

vilja

Åh, jag tänkte att jag skulle hugga tag i min klädkammare. För om vi ska vara helt ärliga, jag har inte en jävla aning om hur Niklas saker ska få plats här. Jag vill ju inte att han ska behöva kasta allt han äger bara för att jag vräker ut mig precis överallt. Och det är ju inte direkt så att lägenheter växer på träd.

Nu hade jag ju visserligen bara tänkt sortera lite skor, men det är stort nog med mina lungor. Grejen var bara det att jag blev trött bara av att öppna dörren. Mentalt trött. För det ser ut som helvete i min klädkammare. Milt uttryckt alltså. Jag nyttjar ju tekniken kasta-in-och-stäng-dörren när det kommer till klädkammaren. Och det funkar ju sålänge man faktiskt inte öppnar dörren mellan alla inkastningarna. Nu vet jag liksom inte riktigt var jag ska starta.

Först ska jag kanske kasta min äckliga macka och lova mig själv att aldrig mer köpa billig rivost.

oops i did it again

Jag har kommit på en skitsmart sak. Om det skulle vara så att jag faktiskt måste ha nya lungor, igen, så vet jag ju nu vad jag ger mig in på. Och eftersom jag gjort det en gång tidigare vet jag också vad jag kan kräva. Och jag vet också att jag kan få ut så mycket mer om jag bara lägger ner lite mer jobb. Jag vet att om jag bara lägger ner lite mer energi på träningen så blir det snabbt gjort. Om jag petar i mig maten så slutar dom tjata. Och jag lämnar en lapp där det står att ingen får röra min port-a-cath så kanske dom låter bli den. Om jag ger klara instruktioner om att Emla är skitbajsviktigt inför varje nålstick så kanske jag slipper vrida mig som en mask när dom kommer med en spruta när jag ligger i respirator. Om det står på ett papper att jag absolut inte vill ha morfin för att det ger mig mardrömmar så kanske jag slipper. (inte för att dom direkt tvångsmatar en med knark, men ändå..)

Jag måste genast sätta mig och skriva en mindre novell. En till mig själv, där jag listar upp vad jag kan göra bättre. Och en till sjukvården, med "mycket superviktiga instruktioner".

Gu så bra!

fuuds

Igår var Niklas och jag på Sangria här i stan för att äta lite mat. Vi hade bokat bord till klockan åtta och jag överlevde nästan promenaden dit. Behövde "bara" stanna två gånger(eller om det var tre). På vägen hem tog det lite längre tid, men så är det ju ytterst lite uppför också. Nåja, bortsett från promenaden var det hela mucho trevligt.

Vi började med att dela på en tapastallrik med lite olika munsbitar på. Bl a en väldigt god aioli och en MojoRojo. Med där fanns också serranoskinka (det är typ det äckligaste som finns), chorizo, en liten spansk köttbulle, en potatisomelett, lite oliver och lite vitlöksstekta svampar och säkert nått mer som jag glömt. Till varmrätt tog jag majskyckling med spansk ratatouille och örtpotatis. Och den där ratatouillen var nog den godaste jag ätit i hela mitt liv. Det var kanel i och jag har googlat ihjäl mig efter ett liknande recept. Kommer få mixa ihop ett eget. Niklas åt hjortfile med svartvinbärssås. Jag smakade på filen och den var sådär äckligt perfekt. Ville nästan byta maträtt där ett tag. Men så gör man ju inte om man är vuxen, har jag hört.

Till efterrätt, det som ni ser resterna av här uppe, tog jag en flamberad banan. Aah, klassiker. Niklas tog en creme catalan, som jag ju givetvis också åt av. Jag kan inte hålla fingrarna i styr när det kommer till mat. Allt ska smakas!

Vi fick det här restaurangbesöket i present av Niklas föräldrar, mycket trevligt må jag säg. Jag gillar presenter! Och som jag embraceade det, insöp varje sekund. Bokstavligt talat eftersom min andning är lite sådär, höhö.

Jag blev mätt. Bra kväll.

sleepy times

Jag sov så gott inatt att det borde vara kriminellt. Och jag ville mest berätta det. Allt var perfekt. Det var inte för varmt, jag hade lagom med täcke på mig, Niklas låg relativt stilla och det låg en katt bakom ryggen på mig. Kunde inte haft det bättre helt enkelt. Jag borde alltid sova med fönstret öppet! Fast jag undrade lite var alla fiskmåsar tagit vägen, dom brukar börja sjunga på morgonkvisten. Men jag låg väl och sov som en gris så jag märkte väl inget.

tröttsamt

För den som undrar, vilket Du ju uppenbarligen gör. Ja, jag loggar fortfarande ip-nummren på min blogg. Jag kan fortafarande se när Du kommenterar så det är ingen mening med att inte stå för vad du säger. Men det bästa vore ju kanske om Du bara släppte det hela och gick vidare. Det kan inte vara nyttigt att hålla på som Du gör. Sätt Dig och gråtrunka i närmsta hörn, res dig och gå vidare för helvete. Hur jävla svårt kan det vara?

fittkassan

Alltså, Försäkringskassan kan ju gå och dra något jävligt gammalt över sig. jag blir så trött på deras evinneligt fittlånga handläggningstider. Jag lämnade in min ansökan den 14 april. Idag ringde jag för att se hur det går. Det har fortfarande inte hänt något. Inget beslut är taget och ja vet inte ens om någon beslutande människa har tittat på min ansökan. Hur fan ska man kunna vara sjuk i sverige om det är såhär. Det är inte direkt så att jag ber om att tappa lungorna, att jag tycker att det är kul att sitta i soffan och flämta efter att jag hämtat lite te i köket. Det är lika o-roligt varje gång jag måste pausa mellan att ta strumporna och byxorna. Det är inte så att jag njuter av det hela.

"Jajo, och så är det ju semestertider och så, så det tar ju lite tid." Ja, men vad fan, min sjukdom tar ingen jävla semester. Att Försäkringskassan tillåts ha dessa handläggningstider är under all kritik. Man ska inte bli mer sjuk av att vänta. Jag fattar själv att det är ett jävla gnäll jag håller på med. Men jag har en hyra som måste betalas. Jag har räkningar som jag drar ut på varje månad. Jag måste betala min medicin och mina läkarbesök. Men för all del, ta lite jävla semester.

SMR

Ponera att Svenska Motståndsrörelsen bara sådär krasch bom bang får sin vilja igenom. Att alla invandrare som är så himla kriminella hela tiden får lämna landet. Och ingen släpps längre in. Problemet ligger ju faktiskt inte i att de de facto är invandrare utan i det faktum att de ligger längst ner på samhällsstegen. Det har alltid varit människor från samhällets botten som begår brott. Om det sen är invandrade personer eller svenskar spelar liksom mindre roll. Din etniska bakgrund har liksom inget att göra med din benägenhet att begå diverse brott.

Ska man vara sådär himlans petig så har faktiskt människorna inom Svenska Motståndsrörelsen en ganska gedigen lista på brott. Ska vi kasta ut dem också? Det vore ju inte mer än rätt. Om man börjar i toppen så är ledaren Klas Lund dömd för både dråp, rån och misshandel. Hur vore det att rensa i de egna leden först kanske?

Svenska Motståndsrörelsen är en äcklig organisation som egentligen inte borde ägnas en tanke. men när de gör filmer som denna (<-LÄNK) och lägger upp för allmän beskådan så kan man ju inte mer än garvböla fram något oförstående och sen fortsätta med sitt. Ganska säker på att de aldrig någonsin kommer att få sin vilja igenom så länge de har retorik som en tredjeklassare.

[insert valfritt garvböl här]

norge då

Jag har lite svårt att ta in det här. Att folk ska bry sig så överjävligt mycket. Det är självklart vidrigt och hemskt det som har hänt, men det är fortfarande i Norge och det är inte din mamma det handlar om. Att folk sitter framför tvn och grinar för det här har jag helt enkelt svårt att ta in. Kalla mig känslokall, men jag sparar hellre mina tårar till när det händer MINA anhöriga något. Det här är människor som jag inte har någon som helst relation till. Jag förringar absolut inte det som skett, men det känns så jävla överdrivet när folk ska manifestera på Facebook. Tänd ett ljus hit och tänd ett jävla ljus dit. Avstå Facebook i en halvtimme för att hedra offren och bla bla. Vad fan, vill du göra något så lämna blod. GÖR något fysiskt.

Ystaaaaaad

Jomensåatte, jag har hunnit med matmarknad, kiviks marknad och Ingelsta kalkon. Jag har med andra ord mest ätit på min semester. Det är helt okej om du frågar mig. Imorgon bär det kanske av till Abbekås, men det märks. Kan för övrigt rekommendera grillbuffén på Ingelsta å det grövsta. Den är värd varenda ansträngt andetag man tar på vägen dit. Och det är helt tillåtet att tvinga någon annan att hämta maten när man själv slagit sig ner. Säg bara till om att ta extra mycket av tzatsikin och BBQ-såsen. BBQ-såsen kan man dessutom ta intravenöst så det är bara smaska på! Nu ska jag fortsätta äta salami, inköpt på matmarknaden. Noms!

ystad

På lördag börjar min semester! Kan vi ju åtminstone låtsas. Då åker jag mot Ystad och fin miljö och sånt. Ni vet, det gamla vanliga. Ystad, Kiviks Marknad, random bilåkning på Österlen. OCH! Internationell matmarknad! Hallelujah! Det är samma matmarknad som jag besökt tidigare. Där det serveras så jävla god Paella. Gu, va en ska svulle!

Det är precis lagom att den avslutas på söndagen när jag kommer ner på lördagen. Sen kommer jag också hinna tajma in när samma matmarknad besöker Linköping i Augusti. Underbart. Mer Paella till Sara!

helt okej

Det känns bra nu. Jag är inte frisk eller så, men i mitt huvud känns det bra. Ni vet, på det där fina sättet. Ungefär som när självmordbenägna människor tagit beslutet och det liksom lägger sig ett lugn över hela deras person. Eftersom dom nu är på det klara med vad dom ska göra. Nu har jag ju givetvis inga som helst planer på att avsluta mitt fabulösa, citychica liv. Jag är bara tillfreds liksom. Nöjd.

Det är klart att det skulle kunna bli ännu bättre om jag vore frisk (och rik, och snygg och hade jättestora tuttar, och massor av katter och ett PS3. Eller?). Men det är liksom okej för stunden.

ris-otto

Jag har helt snöat in på Risotto. Alltså, allvarligt, finns det något godare? Igår gjorde Niklas en citronrisotto (efter risotto är nog citron det absolut bästa jag vet, allvarligt) och den var sjukligt god. Till det åt vi en balsamicomarinerad kycklingbit. Hade jag inte varit sjuk just nu hade jag ju lätt blivit fet av all mat. I löv it!

i kroppen min

Jag läser och gråter om vartannat och önskar att jag också kunde förmedla samma känsla. Eller bara kunna förmedla känslor överhuvudtaget. Det skulle vara fint. Jag vet inte varför jag söker upp dessa bloggar, det gör mig knappast gott. Eller?

i kroppen min

MAJKUS! IIIIH!

Solen sken och alla var glada, men gladast var nog jag för jag skulle ju få se Markus Krunegård. Ah, ljuva, fina Markus. Det är alltid lite fjortis, det vet ni ju sen innan så jag behöver nog inte upprepa det. Men det var fint och jag var mer än nöjd. Nu har jag fått mig en dos Markus för det här året också. Fast det är klart, lite mer skulle ju inte skada..

ÖVER OCH FJORTISUT

torsdag

Alltså, det smyger sig in en massa skumma hemsidor bland mina favoriter här på datorn. Såna som man besöker ofta. Numer återfinns Rekat och Klart och Expekt, trots att jag aldrig någonsin besöker dessa sidor. Än mindre har några planer på att göra det. Det känns nästan som att jag måste återta min dator lite. Fast först ska jag göra frukost! Och i eftermiddag, då ska jag klippa mig! Oh, så spännande. Hur ska jag klippa och hur mycket kommer jag att skämmas för mitt hår? Jag skäms alltid för mitt hår när jag är hos frisören, jag misshandlar ju mitt hår med plattång typ jämt och det gillas ju inte så mycket. Och sen tappar jag så fruktansvärt mycket hår nu, misstänker att det är pga en medicin jag bytt till. Jag har bett om att få byta tillbaka, kan ju inte tappa hela peruken liksom. Har inte råd med löshår, eller kan man få det på recept? VA?

FRUKOST!

RUBRIK

Insåg precis att det av min Twitter kanske framstår som att jag inte uppskattar Niklas så mycket. Typ, "Gud vad jobbigt, internet är trasigt så jag måste umgås med min pojkvän". Eller "gud vad jag hatar Metallica" eller "gud så skönt att någon lagar mat åt mig hela tiden". Nu är inte fallet så. Niklas är det bästa som finns(efter Nils såklart). På riktigt. Om jag visste hur det skulle bli, den där kvällen på NH, när jag helt skamlöst hånglade upp någon på dansgolvet, då hade jag kanske inte trott på just den historien. Men det blev som det blev och det är jag minst sagt glad för.

Han satt med mig på sjukhuset när jag var sjuk. Han gav mig världens bästa födelsedagspresent. Han skrattar inte åt min mustasch (iaf inte så att jag ser). Han snarkar inte, det är nästan det bästa. Han ger mig dåligt samvete när han plockat ut disken och jag ligger som en död säl i soffan.

Med en strävan efter att få livet att likna en sit-com så blir det liksom lite väl skämtsamt ibland. Ibland och för det mesta på andras bekostnad men också väldigt mycket på min egen. Jag pratar oftast först och tänker sen. Om jag ens tänker.

Jag gillar honom. Mest.

avhysning

Jag öppnade ett kuvert från Kronofogden idag där det stod att min lägenhet var uppsagd på grund av för sent betald hyra i Juni. Jag har nog aldig mått så illa på så kort tid. Jag vet att både maj och junis hyra var sen, det är ju inget att hymla om. jag hade inga pengar och fick låna pengar av pappa för att betala hyran i maj och fick sedan vända mig till socialen (vi minns ju alla min jakt på diverse papper) för att få hyran i juni betald. Junihyran betalades samma dag som pappret om uppsägning skickades ut och därmed drog det också tillbaka samma dag. Fast jag fick ju hem det på posten ändå. Jävla nervöst det där. Men jag har ringt och kollat och allt ska vara okej, jag behöver inte flytta. Vilken jävla pärs bara för att man råkar bli lite sjuk.

// Sara, som blev vräkt och fick tillbaka sin lägenhet på fem minuter.