lund

Fick ett samtal från Lund nyss och kände mig i princip beskylld för att ha haft sönder mina lungor själv. Tack som fan för det. Jag har inte varit sjuk en dag sedan jag fick mina lungor i april 2009. Jag har ätit mina mediciner och jag har inte ätit någon jävla sushi. Så nej, det är då fan inte mitt fel. Jag ska ner till Lund den 17 januari för "bedömning", vad sjutton det nu är. Det lät dessutom som att dom inte hade en aning om att jag varit sjuk så länge som jag varit. Sedan februari. Jag är trött på det här nu.

nyårs

Om några dagar är det ett såntdäringa nytt år igen. Jag är ju, som ni vet, en inbiten nyårshatare. Det är iallafall något jag inbillar mig varje år, sen brukar jag ha ganska trevligt på nyår ändå. Hur nu det går till, det vet jag aldrig. Men alkohol brukar vara inblandat. Välbeprövat recept, fungerar alltid! Förra året hade jag alla tiders. Dagarna innan hade jag knappt lagt ifrån mig telefonen och led av grav sms-tumme, men det var helt okej, jag fick ju en väldigt bra nyårsafton. Och där, efter festen, maten och skålandet, när jag precis var på väg att somna på nyårsdagsmorgonen, hör jag någon fråga "vad är vi, egentligen?". Jag tror jag svarade något om äganderätt. Resten är, som man säger, historia.

Förrestren, man ska aldrig somna full. Aldrig.

bang bang i shot you down

fyrverkerier ger mig ångest.

Jewlen är död

Julen är slut nu för jag har öppnat alla juleklappar! Jag fick awesome saker. Fast bäst var att klappa på Nils såklart. Han är alltid bäzzt! Jag hoppas jag kan prova min nya mackgrill snart. Och stoppa pengar i min nya kattspargris, iiih!

Nu ska jag tvingas till sällskapsspel och långsam död och lidelse. Skjut mig.

jewl

Jamen vad fan, God jävla jul då!

Port-a-hej

Jag tog bort min port-a-cath igår. Den där lilla dosan som jag hade under huden för att kunna sticka nålar i. Mycket behändigt! Jag har tjatat om att få den borttagen i lite drygt tre år nu, men man ska tydligen behöva vara dödssjuk för att få något gjort här.

Nu har jag den i en liten burk på bordet. Får väl ordna en liten ceremoni och avtacka för 16 år tvivelaktig tjänst. Vi har ju inte alltid varit överens om det där med att ta blodprov och så.

dumma dig

Det finns inget som provocerar så som andra människors traditioner. Eller hur andra människor äter taco. Ni vet, "man kan göra så, men det är fel". Bläddrar runt på olika matbloggar och ser hur folk förbereder inför jul. ROSA KRISTYR PÅ PEPPARKAKSHUSET? Så kan man faktiskt inte göra. Och man klär faktiskt granen kvällen innan julafton, inte tidigare, jäkla miffon. Vet inte varför det här provocerar mig så mycket, jag vet ju att alla gör på olika sätt. Endel har russin I degen till lussebullarna och endel håller sig till det enda rätta sättet med att plutta två russin i varje bulle.

Och till taco har man gräddfil, INTE creme fraiche. Jävla noobs.

Kan någon förklara för mig.. Jag har upptäckt en ny grej på det där förbannade jäklans facebook. Numer skriver folk rena rama novellerna som statusuppdateringar. Helt sjukt irriterande. Tänk er något i stil med;

"Idag har jag bakat lussekatter, lagt in sill och gjort 563 stycken julköttbullar. På jobbet lärde jag mig otroligt mycket nytt och jag är sååååå tacksam över alla trevliga kollegor. Och när mannen och barnen kommer hem funderar vi på att glöggmysa lite och sen ta en skön promenad. Önskar alla goa vänner en trevlig kväll. Godnatt"

Vem fasiken säger godnatt klockan fyra en eftermiddag? Måste man stoppa näsan i rumpan på sina kollegor vareviga dag? Och vem fan orkar äta så många köttbullar? Och kan man egentligen sluta irritera sig på folk på facebook?

mamma

Min mamma är den bästa man kan ha. Hon har bott med mig på sjukhuset nu när jag har varit här, hon hjälper mig med allt. Hon står när jag faller. Hon håller min hand när jag inte vill mer. Jag ser på henne när hon kommer tillbaka från korridoren, jag ser när hon har gråtit. Jag ser hur trött hon är när jag blir pigg klockan ett på natten. Hon sitter bredvid mig varje dag när jag bara ligger som en säl i sängen. Hur ger man tillbaka? Kan man ens ge tillbaka för allt hon gör? Mamma är bäst. Hon klär sig i muminuniform när jag ska in på operation, hon väntar, hon vakar och hon gör allt jag inte orkar.

Jag vet inte vad jag skulle göra utan henne.

snora

Alltså, jag och mamma ser på Skenet Bedrar och sjukhuserar hela dagarna eftersom jag inte vill sova själv här. Av den enkla anledningen att jag vill att någon ska titta på mig när jag sover för att jag är rädd för att sova själv. 26 år och rädd för att sova själv. Hej och välkommen till min vardag.

Ska stretcha lite på mina gränser för vad som är okej att skriva om. Tidigare ikväll födde min näsa en liten snorbebis. Jag snöt mig i typ en halvtimme och sen kom det ut en jääättestor snorbebis som typ blockerade hela mina näsa och också säkert stoppade upp endel av den syrgas som jag får hela dagarna. Gjorde även detta för några dagar sedan och då STEG min syresättning. Jag poängterade detta för min läkare men hon verkade inte lyssna på mig. Vilket är ett överlag genomgående tema här. Sara? Vem är det? Sköterskorna är dom som lyssnar bäst. Så, åter till snorbebisen. Ikväll ringde vi, strax efter födseln, på en sköterska. Ja, vi ringde för att visa SNOR. För att fråga om det finns något vi kan göra åt min näsa som bara rinner hela tiden och dessutom stoppar lite syreupptagning.

Jag lovar att hon gick ut i fikarummet och bara "Alltså, Sara och hennes morsa visade precis snor för mig.."

Såndär rubrik

Jag har inte jätteroligt just nu. Har det faktiskt överjävligt. Varje andetag känns. En känsla av desperation smyger runt knuten och jag har ingenstans att fly. Inget att stoppa huvudet för att gömma mig. Jag vet helt enkelt inte vad jag ska göra. Orkar inte ens vara arg.

fu

Det här med att trycka på sin sjukdom på andra människor. Att man så desperat vill upplysa hela världen om att man minsann sitter här och mår så jävla illa och titta här hur man kan må! Jag har så svårt för det. Som konkret exempel, Artister Spelar för Livet, som är en gala ordnad för att öka medvetenheten om CF. Kan man verkligen begära av folk att dom ska känna till CF? Måste alla veta vad det är? Det är trots allt en relativt okänd sjukdom. Alla människor kan inte känna till allt. (och kan man dessutom, som lök på laxen, begära att dom ska betala 500 spänn för att bli medvetna?)

Det är ju självklart jättefint att man vill upplysa folk och sådär, men det blir någonstans så töntigt om alla sjukdomar ska uppmärksammas. Hur mycket ska en ensam människa känna till? Man ska veta vad man ska göra när en människa får en stroke. Man ska veta att man inte ska stoppa saker i munnen på en epileptiker. Man ska helst kunna hjärt-lungräddning. Du ska känna igen en människa som har blodsockerfall och veta att denne behöver något sött. Och sen ska du gärna känna till en hel drös med dolda handikapp också. NÅGON KAN JU FÖR BÖVELEN VARA SJUK UTAN ATT DET SYNS. VISA RESPEKT GOD DAMNIT.

Nä, ni signar jag ut och slutar vara grinig. Jag ska äta pepparkakor och betala räkningar. För det blir man ju så jävla mycket gladare av.

eller?

För ett år sedan skrev jag det här blogginlägget. Om jag då visste att jag skulle få precis det jag bad om.. Men så undrar jag, var det för att jag fick det där som något annat togs ifrån mig? Har man en gräns för hur mycket gott man kan få här i livet? Får man inte både andas och vara kär?

ett år sedan

Armand Mirpour för precis ett år sedan på Klubb Din Mamma.
Bästa klubben ever. Bästa kvällen ever.
(Ja, alltså, för att jag träffade Niklas då, om det inte framgår)

Niklas för precis ett år sedan.

Ett helt år har han stått ut med mig, med mina elaka ord och roliga skämt. Han vill till och med bo med mig trots att jag är elak, ondsint och ibland ful. Och just nu jävligt sjuk. Tur att han finns, för jag vet inte vad jag skulle göra utan honom.

kval och val

Alltså, jag och kärestan Niklas har ju följt Idol den här säsongen. Som värsta fredagsmysparet deluxe. Jag spyr nästan åt tanken. Jag gillar Amanda F (Fondellan) och Niklas gillar det som jag inte gillar. Det vill säga Robin. Har väl sällan skådat något så slätstruket och tråkigt. Det är roligare att titta på färg som torkar liksom. Men hursom, ikväll är jag i valet och kvalet. Ikväll tävlar nämligen Christer Lundberg och Morgan Larsson i På Spåret precis samtidigt som Idol går på fyran. HUR SKA JAG GÖRA? Jag vill ju se Christer och Morgan i På Spåret, men jag vill också se Amanda göra Björks It's s quiet.. Oh, dessa jobbiga val här i livet!