Det jobbiga är när man tänker på var man skulle kunna vara. Hemma, bredvid honom. I min säng. I vår säng. Inte ensam på ett rum på ett jävla sjukhus. Och det är ju klart att man alltid ska tänka på det precis just nu, när man ska sova.
I helgen ska han flytta in. På riktigt. Då kommer alla hans saker, alla hans kläder. Och det känns som att jag inte kan vara delaktig för fem jävla öre och det suger. Jag vill vara där och säga hur fula hans glas är. Jag vill peka och visa var han kan ställa sin byrå. Någon måste se till att rätt saker hamnar på rätt plats i köksskåpen.
Fuck.
tisdag 23 augusti 2011
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Nu har liket vaknat...efter flera dagars koma typ.
Kan du inte få åka hem med alla dina "nya och spännande" prylar? Det känns alltid lite lättare när man väl kommer hem...
Nu är det seriöst näringdrycksdrickande som gäller...
Ystad
Nejmen så trevligt att liket lever :D Jag har allvarliga funderingar på att spontanhoppa från random fönster om jag inte får komma hem snart.
Jag tycker också att jag iaf kan få sova hemma. Jag kan komma upp varje dag bara jag får sova hemma där jag faktiskt kan sova. Brist på sömn gör en fan galen.. och absolut inte friskare.
Skicka en kommentar