blööurgh

Ni vet ju hur mycket jag tycker om barn. Inte det minsta någonstans. Men det finns saker med barn som får mig att må så fruktansvärt dåligt. Tjocka barn. Det är min absolut svagaste punkt. Jag tycker så enormt synd om dem, det är ju inte deras fel att dom är tjocka. Det är deras rövhattar till föräldrar som inte ger dem bra mat som man ska skylla på.

Jag mår psykiskt dåligt när jag ser en tjock unge. Jag mår illa och har inte långt till att gråta som en liten unge. Ändå kan jag inte låta bli att se program på TV som heter nått i stil med "350 kilo tonåring". Så jag antar att jag liksom får skylla mig själv.