Söndag

Det är ju så att man blir knäsvag. Varje gång. Och jag undrar vad jag gjort för att lyckas. Och varför i hela fridens namn han stannar. Det är inte utan att man undrar vad han går och drar på för fel. Men så ser jag på honom och skiter i det för han är ju faktiskt min. Det är inte ens lönt att försöka förklara, och jag känner mig inte ens manad att göra det för ni som vet, ni vet. Och ni som inte vet kommer inte att veta förrän ni är där. Som att äta tzatsiki med citronmarinerad kyckling. Varje dag utan att tröttna.

Dessutom har han sjukt snygga skor.