I am a bird now

solsken

Jag sitter inne. Solen skiner ute. Det skulle givetvis vara jätteskönt att sitta ute på altanen och möja i solen. Kanske sippa lite på den där Bacardin jag har i kylen. Egentligen vill jag bara lägga mig mitt på gräsmattan, i gräset, och bara njuta. Jag sitter och tittar på gräset och ser bara något som ser så mjukt och skönt ut. Tänker att jag nu förstår varför Nils alltid låg på gräsmattan och sov. Det kanske inte bara ser mjukt ut, det kanske också är mjukt?

Hursom, jag sitter inne för att min syrgasslang inte räcker ut till stolarna på altanen. Det går givetvis att ordna genom att flytta syrgasmaskinen men frågan är om det är värt det. Jag planerar varje rörelse jag gör. Är det värt ansträngningen att flytta maskinen för att kunna sitta på altanen i fem minuter?

Jag skulle nog må bra av lite sol.

hej då hoppet

Jag tänkte blogga, men sen hittade jag det här och tappade allt hopp för mänskligheten. Ska jag behöva rädda världen eller vad är upp? Kan ungdomen INGENTING nu för tiden? Vad sjutton är det för fel på folk?

att sakna saker

-Gå i trappor

-Duscha på ett normalt sätt, när jag vill

-Vara spontan

-Andas

-Sova i min egna säng, på min egen kudde

-Dricka alkohol med vänner

-Laga mat

-Köra bil

-Kittla Niklas (för att det är kul och för att han är så söt när han fnissar)

-Hjälpa mormor att handla

-Göra konstiga saker med Henny

-Fuldansa

-Diska

-Handla mat

-Slippa planera varje steg jag tar

-Använda Östgötatrafikens app för busstider

-Använda jeans

Typ.

markus

Jag fattar att ni aldrig kommer att förstå min vurm för Markus Krunegård, men jag älskar verkligen hans musik. Jag har aldrig varit en person som i första hand lyssnar på texter. Kanske är det det som gör det hela mer uthärdligt, om man ska vara elak. Först och främst är det musiken, ljuden och rösten som ska tilltala mig. Men något är annorlunda med det här albumet, nu var det texterna som letade sig in först och musiken kom liksom på en stillsam andraplats.

Jag är så evinnerligt trött på att musik ska vara så jävla pretentiöst. Finner jag djup i Markus så gör jag det. Finner någon annan djup i Kent, Takida eller Martin Stenmarck så gör dom väl det. (även om vi alla vet att folk som lyssnar på Takida faktiskt är lite, lite efter)

Dubbelmoral? Jag? Det var det roligaste jag hört idag..

Asså, sluta rapea det swedish språk lixom.

Det språkliga förfallet bland folk håller mig vaken om nätterna. Nu menar jag inte slarvfel och liknande petitesser, utan när folk helt uppenbart skiter i att lära sig skriva korrekt. Jäkla otyg! Hur jävla svårt kan det vara att skriva ihop ord? Nattaggression. Jäklans miffon.

Just det. Jag hatar Familjeliv också. Inklusive alla som hänger där (ikväll älskar vi generaliseringar). Värre ställe får man leta efter och då hänger jag ändå på Flashback. Dödsknarkarnazistforumet nummer ett.

BLEKA FITTAN

ÅH NEJ. Jag måste börja BLEKA FITTAN. Annars kommer Niklas bergis dumpa mig så hårt att jag inte sett på maken tidigare. Inte kan man gå runt och vara NATURLIG heller. Det går ju bara inte. Blek era fittor, lev ett bättre liv!

shop til' you drop

Det här med att sitta hemma hela dagarna gör att man till slut får slut på saker att göra. Det är inte så att jag redan tröttnat på min nya iPad (vem som helst som vill får gärna spela alla möjliga spel mot mig! Jag återfinns oftast som benmjol eller benmjöl. Sök upp mig!), den roar mig fortfarande, men att pilla på den 24/7 funkar liksom inte. Så nu har jag tagit till det tunga artilleriet, jag internetshoppar! Det är roligt, men dyrt. Eller ja, det behöver ju inte bli så dyrt om man gör som jag (oftast) gör, fönstershoppar. Man stoppar massor av roliga prylar, kläder, inredning eller whatever i kundkorgen. Sen skiter man bara i att gå till kassan. Man stänger bara fönstret och låtsas som om inget har hänt. Fast ibland råkar man kanske klicka på köp ändå. Då får man stå sitt kast.

Senast råkade Gina Tricot lura på mig en top och en sjal. Och sen kom HM och kastade en leopardfärgad pyjamas, en paljettklänning och ett par pyjamasbyxor på mig. Bara sådär! Och idag så dök det upp en ny lurig butik som kastade två tröjor och en mössa på mig, utan att jag ens gjort nått! Vilket jäkla sätt alltså.

Ett hett tips för oss som är både lata och lungsjuka är att lägga bankdosa och kreditkort i andra änden av huset. Och att inte under några som helst omständigheter lära sig sitt kreditkortsnummer utantill. Det har hindrat mig många gånger. Räddat mig eller stoppat mig, beror på hur man ser på saken.

Kanske dags att sova?

OBS! Det är helt okej att lära sig kreditkortsnummer för att kunna köpa pizza online i syfte att bli tjock. SLUT PÅ OBS.

favorit i repris

Nu tror jag att jag har gjort den sista undersökningen i utredningen för nya lungor (igen). Nu ska jag bara godkännas och såntdär så är jag väl tillbaka på väntelistan igen. Sen kan det ju ta hur lång tid som helst. Eller hur kort tid som helst. Men vad fan, det var ju så roligt så vi gör det igen! Tjoho!

Joråsåatte. Ja, det var väl mest det. Nu ska jag äta popcorn doppade i karamell och jordnötter. Det är så sjukt gott att jag avlider. NOMS!

tisdag

Han lämnar ett tomrum efter sig som ingen någonsin kommer att kunna fylla. Dels för att han var ganska tjock och knubbig men också för att han var Nils. The Nils. Nilsson. The one and only. Sådär är det givetvis för alla som någon gång haft djur. Det är alltid något av dem som ligger lite närmare hjärtat. Eller som ligger som en pannkaka på hjärtat och ger en andnöd. Men det gör inget, för han är ju så söt.

Jag vakar över Selma som en hök, livrädd för att hon ska råka ut för samma sak som Nils. Minsta lilla nysning och jag spänner ögonen i henne och väntar mig att hon ska börja vingla och kräkas. Jag dammsuger internet efter bästa försäkringspriser på katter. (Ja, jag skäms över att jag inte har någon av mina katter försäkrade) Inte för att en försäkring på något sätt är..tja, en försäkran om att just Selma ska klara sig. Men ändå. Murphys lag talar ju om för en att om man betalar för en försäkring så kommer man aldrig behöva använda den.

Nils

Det är bara en katt, brukar man säga. En katt och hela min värld. Han gick som en rock star och jag höll hans tass.

nils

Det är okej, jag får. Jag har en diger samling av bilder ni kan få njuta av, oroa er inte.

Tänk att man kan älska så innerligt, ett djur. En katt, mitt gryn. Hans päls, hans nos, hans tassar, varje centimeter av honom (ja, allihopa) gör mig glad. Det är som att all kärlek jag hade över när Nils föddes projicerades på honom. Han fick allt mitt överskott. Han blev Nils med hela mig. Vad i hela fridens namn skulle jag göra utan honom?

Anna + Annika. (klicketiklick på länken)

nils

Han är mitt hjärtegryn och det gör ont att se honom må dåligt. För det gör han, han är långt ifrån sitt egna jag. Han ligger mest som en säl och sover. Han rör sig inte speciellt mycket, han äter inte och han dricker inte och den där sprutan med kortison verkade inte hjälpa speciellt mycket. Idag har han pratat lite, och man hör att han inte mår bra. Mamma säger att vi ska ge honom några dagar, och jag vill så innerligt att det ska ske en förbättring.

Jag vet ärligt talat inte hur jag någonsin ska kunna ta ett såntdär beslut om det skulle behövas.

Nilsson

Nilsson snarkar igen. Alltid ett gott tecken! Heja Nils! Dumma stroke.

nils #2

Idag var vi till veterinären med Nils. Nils hatar verkligen att åka bil, vi hann inte mer än backa ut från uppfarten så började han gurgeljama sådär som han gör när han är hemskt miss-nöjd med något. Men det är helt okej, man får vara missnöjd när man är sjuk och dessutom måste åka bil i en rosa transportbur som är tre storlekar för liten. (Nils fick backa in i buren eftersom han inte kan vända sig i den)

Nåväl, väl framme hos veterinären kunde det väl inte riktigt fastställas vad det egentligen är för fel på honom. Veterinären tror att Nils har fått en eller flera små strokes, vilket tydligen inte är helt ovanligt bland äldre katter. Man gör inte så mycket åt det hela mer än att man hoppas på att det går över. Nils fick en kortisonspruta som kan hjälpa på vägen och en dos antibiotika i förebyggande syfte. Sen får man vänta och se. Han är lite piggare och vi ska se om han vill äta lite musslor sen. Musslor är hans favorit. Nomnom.

nils

Nils är sjuk. Han är hängig deluxe och kan knappt gå, han vinglar fram. Han kan inte hoppa upp i soffan själv och han kräks hela tiden och om han dör så dör jag också. Jag vet inte vad som är fel på honom och nu ligger han inne i mammas säng och sover för hon lovade att kolla så att han andas så att jag kan sova inatt. Inte för att jag tror att jag kommer att sova något, men ändå. Han blir 12 år i Maj. (tror jag..) Det är ingen ålder på en katt! Bara lite medelålders..typ. Dessutom ska Nils aldrig dö, det har ju jag liksom redan bestämt.

Jag ska till sjukhuset imorrn, egentligen. För att göra dom sista testerna i utredningen. Men om min katt fortfarande är lika dålig så skiter jag i sjukhuset och åker till veterinären istället. Njurfunktion och radioaktiv röntgen kan faktiskt vänta i min värld. Nils är (nästan) det viktigaste jag har. Eller vad fan, jag tänker faktiskt säga att han är det viktigaste jag har. Inget får mig att må så bra som att känna hans mjuka päls mot min hand. När han buffar på mig och vill bli klappad.

Jag vet att katter är skitbra på att reparera sig själva. Nils har gjort det många gånger förut. Och jag hoppas att han kanske bara har fått i sig något dåligt som är på väg ut. Jag har givetvis googlat på allt mellan himmel och jord och kommit fram till att han antingen har fått en stroke eller så har han "vingelsjukan". Eller ätit något olämpligt. Fast det där med att vingla fram är ju lite oroväckande.. Åh, min lilla Puffert.

betyg, och sånt ni vet.

SvD

DN

Cowwen

YA (Så att du också vet vad du ska köpa för musik, Ystad)

Also, this just in. Markus är en lök.

JA. Det är kanske massor av Markus nu, men jag råkar ha a thing for finnar. (Alltså, på riktigt, Niklas är finsk pinne.)

Mänsklig Värme (obs! spotifylänk)

Jag insåg precis att Markus Krunegårds nya album nu finns på Spotify. Jag sitter i skrivandets stund med Markus i öronen. Korallrev & Vintergatan. Det här var precis vad jag behövde idag.

Eller, alltså..?

Alltså, jag har tänkt på en sak. När man är hos gynekologen för att undersöka KISSIMURRAN så får man gå in bakom ett skynke för att klä av sig på underkroppen och sen lägga sig i den där grymt sköna stolen och sätta benen i vädret och låtsas som att det är något helt normalt som man gör alla dagar i veckan. Vad sjutton är poängen med att klä av sig bakom ett skynke när man ändå ska vräka ut hela härligheten för gynekologen tre minuter senare? Förstår verkligen inte.

Se upp! Här kommer gud och hon är en katt.

Om min pojkvän var en katt skulle han vara den finaste katten i hela världen. Okej, kanske inte finare än Nils, men ändå ganska jävla fin.

"Om du tar hand om mig och låter mig leva vid din sida ska jag klia ditt hjärta bakom örat och slicka det rent från sorg."

ät skit och dö

Igår hade jag en dålig dag. ALLT var fel. Den började egentligen redan iförrgår när maten blev fel. Vi skulle äta panerad fläskkotlett med potatis och sås. So far so good. Mamma skulle göra sås på en gorgonzolaost och det äter inte jag så hon sa att jag skulle få bearnaisesås, helt okej med mig. Jag gillar beasås! När tallriken så ställdes framför mig låg där en klump med kall köpebea och det var så långt ifrån vad jag hade förväntat mig. Inte för att jag förväntade mig hemmaslagen snofsbearnaise, men för att jag fick något annat än det jag hade ställt in mig på. Ni vet hur det är, man ställer in sig på att få något och så visar det sig att man får något helt annat. Jag är inte ens speciellt förtjust i kall köpebearnaise, det funkar liksom på sin höjd till pizza. Och dessutom kan man inte äta bearnaisesås till kokt potatis. Så är det bara. Det är som att ha ketchup till ris. Vedervärdigt.

Så, där någonstans började min dåliga dag och den fortsatte igår. Mamma köpte fel chips trots att hon vet att jag i flera ÅRS tid har ätit OLW Cream Cheese Chips. Hon lär sig aldrig att det är OLW jag vill ha, inte Estrella. Hade det här varit en vanlig dag hade det kvittat, då äter jag ju vilka chips som helst (niggah, please liksom..) När vi skulle äta mat ville min näsa absolut inte sluta rinna, den betedde sig som värsta niagarafallet. Konstant flöde. Vilket gjorde att jag i princip inte kunde andas = skitjobbigt att äta. Detta gjorde inte min tidigare hungersituation bättre. Jag hade skippat lunchen och var således grinig deluxe för att jag var hungrig.

Mamma hade dessutom gjort fel med den hemmagjorda bbq-såsen och var till maten. av någon anledning hade hon tyckt att det verkade vettigt att ha i 3 DECILITER äpperciderVINÄGER istället för det angivna äppelcider. Detta resulterade i att bbq-såsen smakade, tja..lite vinäger.

Och SEN, när vi landade framför tv:n fanns det givetvis inget att se på. Som vanligt. Så mamma och Niklas bestämde sig för att se på American Pie. AMERICAN PIE?! Snälla, den var rolig när man var fjorton år och uppskattade sexistiska och fördomsfulla skämt om kvinnor, homosexuella och handikappade. Men näääää, inte fick jag se på Nyckeln till frihet. Man hade ju faktiskt, ve och fasa, kunnat uppleva något av kvalité!

Gud vad jag hatade världen igår.

Ah, just det. Dippen till chipsen innehöll för lite gräddfil också.

(Jag vill poängtera att min mamma är bäst i världen. Jag hade bara en extremt dålig dag när allt var fel och det hade ingen kunnat ändra på. Jag hatade allt.)

åldersnoja

Borde jag sova nu? Jag har sett på både Antikrundan och Plus idag så jag känner mig som en pensionär. Ergo, jag måste köra en all-nighter för att känna mig ung igen! Alltså, allvarligt nu, jag fyller för i hela helsefyr 30 om 3 år. TRE ÅR har jag kvar av livet. Sen kan jag lägga mig ner och dö. Ungefär så känns det just nu. Jag fattar ju givetvis att det inte är så, men det KÄNNS SÅ. Jag har snart 30 år och har ingen utbildning, inget jobb, fan, jag har inte ens hälsan i behåll. Och vad sa du, hade affären slut på ditt favorit-toalettpapper, hade du lite ont i huvudet imorse, fick du springa till bussen, tog batteriet i telefonen slut? JOBBIGT FÖR DIG DÅ. Jag är inte bitter.

Nog fan har jag rätt att vara det. Men vem har tid när det finns så mycket roligare saker att göra. Och om du vill oroa dig för din huvudvärk är det helt okej med mig. Och jag håller med, det suger att behöva köpa rivigt toapapper. Är det något man vill ha här i livet så är det mjukt toapapper. Det är ta mig fan en mänsklig rättighet. Precis som vitlöksost och stenbitsrom.

Nu ska jag sova. Ska bara dricka lite mer kallt te. Nomnoms!

jag vill knaaaaarka

Okej, sjukvården. Om jag får knark så får ni sätta en artärnål. Deal? Nähä, då blir det inget.

misär misär misär

Jahaja, hör och häpna! Jag har inga hål i täderna! Jag var hos tandläkaren idag, det är ju en av undersökningarna som ingår när man gör en utredning för (en ny) transplantation. Det kändes ungefär som att gå till frisören. Jag hatar att gå till frisören. Känner mig alltid så jävla ful när jag sitter i frisörstolen och ser ut som en dränkt katt. Och så är ju mitt hår så tunt och så slitet och frisören ska på något snällt sätt påpeka det (det är ju liksom hennes jobb att säga det så att jag kan köpa lämpliga (dyra) produkter av henne sen). Det var med samma känsla som jag satt i tandläkarstolen och var helt säker på att tandis skulle påpeka hur mycket hål jag hade i tänderna. Men där fanns inga (hål alltså, tänder har jag ju)! Hurra! Mer cola och godis till Sara!

Firade med en julmust till maten och en påse chips till Walking Dead.

Imorgon är det meningen att jag ska göra arbetsprov. Och jag skriver det bara för att Ystad ska kunna gotta sig i min misär. Jag vill mest kräkas och vara femåriga Sara när det kommer till arbetsprov. Det värsta är att jag kommer att vara femåriga Sara. Hur mycket jag än vet att jag är vuxen och sådär så går det inte. Jag blir envis, motsträvig och obstinat. Och jag har min mamma med mig. Jag vet att allt går fortare om jag biter ihop och bara gör det, men det är som att en mental spärr sätter in och jag kan inte fixa det. Jag MÅSTE göra som jag gör.

Ibland undrar jag om jag inte har lite asperger light. Kanske borde testa mig, alla har ju någon diagnos nu för tiden. JAG VILL OCKSÅ VARA COOL. SADFACE.

Eller vänta..Jag har ju en diagnos. Cystisk Fibros. UPS. GLÖMDE.

speak up little girl

Hittade ett opublicerat blogginlägg bland alla mina ångestfyllda utkast. Känner att jag kanske borde ha slängt ut det här för ett tag sen ändå. So here goes!

"Man kan ju tycka att jag borde ha hållt ett tal på Hennys bröllop, i egenskap av medfödd kompis och äldsta vän. Men nu höll jag inget tal eftersom att, tja, jag är ju ingen talare. HARKEL. Jag hade säkert kunnat få ihop en bra liten text att läsa men den hade förmodligen varit så full av interna referenser att ingen förutom jag och Henny (och kanske tant Lena och mamma) hade förstått något av den. Och då är det ju kanske inte så kul att sitta där och lyssna på Henny som fnittrar och jag som babblar på om något fullständigt ointressant. Jag skulle med största säkerhet också säga en miljon opassande saker om Hennys tidigare erövringar, ni vet, sånt som man kanske inte ska ta upp på en bröllopsdag. Kan tänka mig att mitt tal kanske hade låtit något i stil med det här;

"Darling Henny, Mattias, I won't be stretching this speech for very long, cause you both know I will, sooner or later, say something inappropriate. I would probably make an unsuitable joke about Henny's brain damage and how she aaalways has to be sicker than I am. Then I'd probably stumble upon something about her ex-boyfriends and how different Mattias is from all of them. Yes, I said ALL of them. There are a few, I tell you.. I ought to mention the time Henny took a swim in that fountain at Cupolen in Linköping, or that time we spent the night in an night-open café in London 'cause we missed the train home. We have known each other for all of your life. I was lonely for 27 days, then you came along. But today isn't about you and me, it's about you and Mattias. And the fact that you two are getting hitched. Let's toast to that! Fuck yeah.""

pavlova

åldersnoja

Oh herregud jag är tjugosju år gammal. JAG ÄR JU SNART DÖD!

gubbar & kiwis

Jag är så sjukt sugen på jordgubbar. Och kiwi. Jag vill bara hacka dom små frukterna till minimala små bitar och sleva i mig. Jag älskar kiwi! Och jordgubbar. Banan är ju faktiskt också ganska gott.

Jag tror att jag är lite hungrig. Kanske ska äta nått och sen sova lite.

våren

Nu kommer våååååren! Snart kan man äta glass på Bosses! Hurra för alla!

YSTAD (observera skällande versaler)

Ystad, det har snart gått tre veckor (tror jag) utan kommentarer från dig, tro inte att jag inte har koll på dig! Vi ska ju göra det här tillsammans och gud nåde dig om du tjuvstartar! Seså, komsi komsi, kommentera.. :((

// Ensam på internet

winnerbäck

I sommar, eller ja, på sensommaren är kanske mer korrekt, ska jag se Lars Winnerbäck för jag vet inte vilken gång i ordningen. Men oh vad jag ser fram emot det. Han avslutar sin turné i Linköping (som sig bör) och jag kommer vara där och avnjuta det hela. Jag fick biljetter i födelsedagspresent av mamma och Ludde och det kommer att bli toppen.

Alltså, åååh! Jag ska se Lasse igen! IIIHH!

supertanten

Klockan 07:45 imorse ringde min mormor för att gratulera mig på födelsedagen. Jag trodde att det var larmet på min telefon som lät så jag "stängde av det" när jag i själva verket svarade i telefonen. Så mormor låg där på nattygsbordet pch lyssnade på mig som sov vidare.

Så vad pysslas det med på en födelsedag som denna då? Absolut ingenting! Jag är ensam hemma as we speak. Funderar på att synda och spela tv-spel OCH äta ostbågar. Samtidigt. Kanske, jag får se om jag vågar göra så. Jag vet ju faktiskt inte riktigt hur man kommer in i PS3an, det är nästan lite pinsamt. Vill ju inte ha sönder något liksom.

Ååååh, ostbågar!

Det här blir första födelsedagen utan att man hittar ett kuvert från farmor i posten. Nu menar jag inte att gnälla över de nu uteblivna födelsedagspengarna som alltid brukade följa med, det är ju faktiskt oväsentligt. Men det där med att hitta kuvertet bland posten, känna igen handstilen och veta att det är från farmor. Det kommer jag sakna. Kommer sakna korten som alltid kom från någon sorts välgörenhetsorganisation.

#bigbrother

Asså shiiet, dagens största i-landsproblem måste vara att man missar så sjukt många sidor på Flashbacks BigBrother-tråd så fort man lämnar datorn. Det är ett heltidsjobb att läsa igen alla sidor man missar under natten när man måste sova. Det bästa vore egentligen att jag helt och hållet struntar i att sova och blir BigBrother-junkie på heltid. Jag skulle kunna ha stenkoll på varenda liten rörelse i det där huset. Fatta vad spännande! Skulle kunna bli BigBrothers egna hovreporter!

Och för den som undrar. Ja, det är tillåtet för mig att sjunka ner i det här träsket nu. För jag kan inte göra något annat här hemma. Jag lämnar sällan min lägenhet helt enkelt för att det inte går. Jag är beroende av syrgas 24-7 och kan inte ut och lalla runt som jag vill. Så ursäkta mig om jag är lite mindre kulturell än annars. BIGBROTHER ÄR OCKSÅ KULTUR. Fulkultur.

BB-paus

Ikväll gör jag avbrott i mina BigBrother-studier för att se på Melodifestival igen. Och helt ärligt, nej, jag sitter inte framför BB 24 timmar om dygnet, jag går faktiskt på toa ibland. Och så äter jag mellan varven. Och kramar lite på Niklas också. För att han är söt i rufsigt hår.

Jag kommer få så god mat ikväll. Jag har hittat en sås som kan kvala in som godare än tzatsiki och det ska ni vet, DET går egentligen inte. Det finns liksom inte på världskartan och jag kan inte fatta själv att jag precis skrev det där. Godare än tzatsiki? Man kan liksom inte ens kombinera dom orden. Balsamvinägersås in my heart FOREVAH!

kunglig börd(a)

Men vad i hela helsefyr. Facebook spammas av folk som vill lyckoönska kronprinsessan Viktoria och prins Daniel till deras nya knodd. Alltså, ärligt, tror folk verkligen att dom bryr sig om Jessika, 35 önskar lycka till från Gnesta? Och hur orkar folk bry sig? Det provocerar uppenbarligen mig tillräckligt myclet för att jag ska lägga tid på att gnällblogga om det, men kom igen, det är ju det jag lever för!

Prinsar och prinsessor hör hemma i sagor. Avvecka kungahuset i Sverige och använd pengarna till något vettigt istället. Viktoria och Daniel kan säkert komma överens om föräldrarledigheten utan apanage och diverse hjälredor. Det gör ju alla andra liksom.

Fy sjutton för att födas in i ett förutbestämt liv. Där allt du ska göra i princip redan är bestämt. Det finns liksom en mall för hur du ska vara och hur du ska bete dig. Det är att födas med silverkoppel runt halsen. Stackars Estelle.

#bigbrother

Jag har spenderat dom senaste dagarna framför BigBrother. Är det inte underbart att kunna glo 24/7?! Jag älskart! Samtidigt som jag stör mig på alla jobbiga människor som är med i BB, skrattar åt de som är roliga och undrar vad fan vissa gör där.

Jag ställer mig lite kluven till om jag själv skulle kunna tänka mig att vara med där. På ett sätt skulle det nog vara jävligt kul, men tanken på att man skulle kunna göra bort sig sjukt mycket inför lite för många människor är väl sådär lockande. Samtidigt som jag anser att saker bara är pinsamma om man själv gör dem pinsamma. Just nu är jag inställd på att jag skulle vilja vara med en säsong. Bara för att det verkar så kul!

#bigbrother

Om ni tycker att mitt bloggande har varit under all kritik på senaste så kommer ni inte bli mycket gladare nu. För om ganska precis 1½ timme så drar årets bästa program igång. Årets omgång av Big Brother slår upp dörrarna och släpper in nya, konstiga människor i sitt hus och jag har köpt säsongsabonnemang så jag kan sitta och titta DYGNET RUNT. Förstår ni vad det betyder? Jag kan, när jag vaknar på morgonen, bara sträcka mig efter min telefon, logga in på tv4play och börja dagen tillsammans med hela huset BB. Underbart!

jag läser dig som en öppen bok

Jag undrar vad som har hänt med mitt bokläsande. Jag ÅT böcker till frukost för inte så länge sedan. Slukade det mesta. Förutom kriminalromaner (undantaget Mons Kallentoft) givetvis. Kriminalromaner är böckernas foppatofflor. Usch. Kom fram till att min brist på läsning beror på att jag inte har nått att läsa så jag ska köpa lite böcker att ta hand om. Har ni några roliga tips är de mer än välkomna. Jag avstår dock tips på skönlitterära verk och sånt krims krams. Absolut inga chic-lit-böcker eller annat trams. Tänk i linje med Flickan och skulden, Anette Kullenbergs Överklassen i Sverige eller Gustav Fridolins Blåsta! så blir det nog bra. Självbiografiskt och deprimerande går alldeles utmärkt! Mitt främsta krav är dock att boken finns på pocket. Jag älskar pocketböcker!

like music to my ears

Jag har två låtar som jag vill ska spelas på min begravning. Den ena är Hope there's someone med Antony and The Johnsons. Det har jag säkert skrivit en miljon gånger tidigare. Den andra är Stay with me med The Ark. Jag känner att jag måste få det här sagt på så många plan som möjligt eftersom det är viktigt för mig. Jallafall nu, när jag är död bryr jag mig nog inte speciellt mycket. Måste skriva ihop någon form av papper med alla mina önskemål så att ingen missar det. Vanligtvis ogillar jag att bestämma saker men vissa saker måste jag faktiskt få ha ett finger med i. Bland annat begravningsmusik, kakburkar och såspannor. Och Niklas navel. Den är kul att peta i ibland. Glorp! så försvinner fingret. (Niklas säger att jag inte riktigt är som alla andra)

Nu ska jag gå ut i köket och stoppa fingret i nått. (INTE PÅ DET VISET!)

bröllop

Det räckte med att hon steg in i kyrkan för att jag skulle känna tårarna komma. Jag visste ju att det skulle bli så så jag var ju guvetvis väl förberedd med näsdukar av bästa kvalisort. Trots att det blev svårt att se både en och två gånger lät jag inte en tår falla. Kände mig nästan stolt där ett tag. Men att inget föll var också för att jag under hela ceremonin inte tittade rakt på Henny en enda gång. Annars hade jag aldrig klarat det.

Allt var givetvis precis sådär fint som det ska vara. Maten var god och tårtan var utomordentligt snygg. Jag har inga bilder alls eftersom jag inte brydde mig om att ta med mig kameran.

Nu när kvinnan i mitt liv är fast med en annan man får jag hålla till godo med Niklas. Men om du frågar mig är det faktiskt mer än okej. Han är ju trots allt ganska snygg ibland. Och han har lovat att använda flugan till vardags också. Bara flugan.

withe wedding

Imorgon ska jag på bröllop. Vad har hänt? Sen när blev jag så gammal att mina vänner börjar gifta sig? NÄR HÄNDE DET? Jag bara undrar liksom. Jag är inte mycket för den typen av galej, det känns så avlägset och långt borta på något sätt. Sånt som vuxna håller på med liksom. Dessutom sker det i kyrkan och, ja, ni vet ju hur jag är med kyrkliga traditioner. (Jaaaaa, jag vet att man kan gifta sig borgerligt också)

Hursomhelst, jag ska på bröllop. Jag ser mest fram emot tårtan. För jag utgår från att det ska serveras en sådan. Jag vill ha tårta! Och sen hoppas jag att Henny inser hur glad hon ska vara att jag är där, när det faktiskt är Melodifestival på tv. Jag väljer alltså hennes bröllop framför melodifestivalen. Helst sjukt.

words don't come easy

Angående Fredrik Strages text om särskrivningar och att man lätt blir sedd som ett elitistiskt svin om man påpekar att man minsann ska skriva ihop sjukgymnast och rökfritt. Ja, jag ser ner på folk som helt uppenbart i övrigt behärskar svenska språket men som skiter i att skriva ihop ord som ska sitta ihop. Det är slarv! Nej, jag ser inte ner på dig om det faktiskt är så att du inte behärskar svenska språket. Jag rättar dig inte för att verka överlägsen, jag rättar dig för att du gör fel och för att missförstånd kan uppstå om man särskriver både till höger och vänster.

Jag måste erkänna att jag ställer mig helt oförstående till hur man inte kan veta att ord sitter ihop. Alltså, jag förstår verkligen inte. Jag menar det inte på någon löjligt fjortisnivå nu, jag förstår verkligen inte. För mig faller det sig naturligt att veta att ord liksom sitter ihop. Eller hur de stavas. När någon frågar mig hur ett visst ord stavas svarar jag oftast "Som det låter", för det är ju så jag stavar det. Just där är jag lite som en autistisk person som inte förstår mänskliga känslor. Kanske också därför som jag framstår som arrogant när jag ska rätta språkliga fel.

video killed the radio star

I mitt huvud sker både det ena och det andra. Jag kan ibland spela upp hela filmer i huvudet när jag inte har något bättre för mig. Oftast blir det bara dom bästa scenerna från Pretty Women, men ändå. Nu på senaste har jag dock kört videon till Moves Like Jagger, ni vet, den med Maroon 5. Och nog för att Adam Levine är snygg, men jag har kommit på ett sätt att göra videon ännu bättre när jag spelar upp den i mitt huvud. Jag byter helt sonika ut Adam mot Niklas och jag blir som en fnittrig fjortonåring. Med ens har jag skapat världens bästa video!

shitless

Jag har aldrig varit rädd för operationer. Jag vet ju att jag kommer att sova så det är liksom inget att bry sig om. Man somnar och när man vaknar är allt bra igen. Men det har ändrat på sig. Jag vet att nästa gång jag glider in på operation kommer jag att vara scared shitless. Jag vet inte varför det är så. Och det är heller inget jag kommer att gräva ner mig i och analysera. Det bara är så helt enkelt och jag vet att om jag bara biter ihop och låter saker ske så kommer jag ta mig igenom det också. Det gick ju förra gången så varför inte igen?

Vilja, våld och vaselin, right?

Edit: Man ska inte kolla på videos på youtube med folk som blivit transplanterade och man ska inte se på avsnitt av greys där det finns fel om cystisk fibros. Just saying..

mätt

Konstigt. Jag har tryckt i mig universums största bit lasange och ändå infinner sig ingen mättnadskänsla alls. Magen känns fortfarande lika tom som innan men jag kan inte äta mer. Jag HAR ju liksom ätit. Vad gör man? Blandar man dipp och trycker ostbågar? Äter man lösgodis? Hittar en "undangömd" chokladkaka i kylen? Dricker man upp en hel flaska med Calogen och hoppas på det bästa?

lasange

Sådärja. Det var väl inte så svårt. Vi sällar oss återigen i kön och hoppas på det bästa. Åh, är inte livet härligt? Jag är sugen på muffins. Och kanske en munk. Med glasyr. Fast jag ska få lasange ikväll så det är okej ändå. Niklas gör bäst lasange. Han gör bäst allt egentligen, men det kan jag inte säga till honom för han blir så himla nöjd då. Nöjdmonster.

Hello earth!

Alltså, hallå. Jag undrar lite när dom däringa sambokilosarna ska komma. Jag är i behov av lite fett. Eller mycket. Men lite fungerar också under tiden. 41 kilogram är inte en acceptabel vikt på en dam i min ålder. Joråsåatte, jag skrev det. "I min ålder". Det är dags nu, dags att inse fakta. jag är snart gammal. alltså, vi snackar gammal på riktig. JAG ÄR SNART 30 ÅR. There! I said it. Om typ en månad fyller jag 27 år och jag har enorma ålderskomplex för det. Jag känner mig fortfarande som 21. Kanske tom som 17. Åååh, jag vill inte fylla år. Jallafall inte om jag inte får massa fina paket! Och tårta!

kaffe-rep

Fick en inbjudan till någon form av träff på lungmedicin. Någon form av hej-jag-är-transplanterad-ska-vi-bonda-träff. Ni vet, sånadär grejor som jag absolut avskyr. Jag känner inget vidare behov av att prata med andra människor som gjort samma sak som jag. Bara för att man gått igenom något liknande betyder ju inte det att man har något annat gemensamt. Nu var det väl iofs just medicin, behandling och sånt som skulle diskuteras, men det har jag inte heller nått intresse av att dela med mig av mer än till berörda personer. (och folk som läser min blogg, eeh..)

Sen känns det lite som någon form av skvaller-träff där det ska diskuteras hur det funkar på lunmgmedicin och så, men det gör mig inte mer intresserad för det. Eller så är det bara ett helt vanligt kaffe-rep. Men det gör inget för jag gillar inte kaffe ändå. Det är vuxendricka!

a woman gotta do what a woman gotta do

På obestämd tid. Det är såhär nu. Jag fick frågan om jag skulle orka en transplantation till. För mig är det inte ens en fråga om att orka, för vad sjutton är alternativet? Att gå omkring och må såhär? Det fungerar ju inte på något plan faktiskt. För mig finns det bara en väg att gå och den leder inte till ett hål i marken, så mycket kan jag ju säga. (förutsatt att jag inte måste gå under jorden pga av en stundande zombieinvasion)

Jag gör det jag måste göra för att kunna fortsätta äta risotto. Och sen är det tur att man var så groggy dom första dagarna efter tranplantationen att man liksom inte minns precis allt roligt som man var med om. Förutom att jag minns att jag tack vare morfinet hallucinerade fram både det ena och det andra. Bland annat kunde jag inte sluta höra en låt av EMD. Det var värre än alla år jag varit sjuk, tro mig. Högst plågsamt. Jag bad nog till och med mamma stänga av musiken, men den spelades ju bara i huvudet på mig så det gick ju inte.

Ris-Otto fjortishjärrrta

Jag har omvärderat. Nummer ett är inte längre nummer ett. Kycklingen, som länge varit min följeslagare här i livet, är inte längre min dödsbäddsmat. Inte längre det jag först tänker på på morgonen. Kycklingen är ersatt. Utbytt. Jag viger nu mina tankar åt något annat, något ljuvligare. Krämigt, gott och smaskigt. Något som jag skulle kunna leva på resten av livet. Jag älskar Risotto! Jag älskar den risotto som Niklas lagar till mig. För det ska poängteras, jag har aldrig lagat risotto, det är Niklas som lagat risotto åt mig varje gång. Man skulle nästan kunna påstå att risotto är det bästa som hänt mig. NÄSTAN.

ond bråd död

Som att förlora en gammal vän. En del av sig själv. Något försvinner och blir aldrig mer samma sak. Man kan sakna allt man vill, men det gör ändå inte så att det kommer tillbaka. Du kan skrika och vara arg, inget hjälper. Sparka på väggar, kasta saker omkring dig. Inget blir som förr. Alla har förlorat någon och det blir aldrig lättare. Vissa saker får man lära sig leva med.

R.I.P.
Rosa Kiosken

pris och sånt

Rolf-Göran Bengtsson vinner Jerringpriset och folk går banans och beter sig som om fel låt vunnit Melodifestivalen. Snälla nån, hela världen går inte under för att Zlatan inte vinner för en gångs skull. Passa också på, om ni hinner mellan allt gråtrunkande, att sluta förringa hästsporten till en "småtjejssport" när faktum kvarstår att eliten domineras av män. Jag kan dra det längre och göra det hela till en genusfråga men helvete vad jag inte orkar.

Visste du att ridsporten är den näst största sporten, efter fotbollen, i Sverige? Nä, tänkte väl det.

dumma kvinnor

Jag är trött på tjejer, kvinnor, fruntimmer, brudar och damer som gnäller på att dom mår dåligt över vad samhället säger åt dem att må dåligt över samtidigt som att de påpekar att dom ju visst vet om att det är så det funkar. Att det egentligen bara är att skita i vad samhället vill och köra på sin egna linje. Hur jävla svårt ska det vara. Sluta gnäll och beskylla tjejtidningar, ni vet ju uppenbarligen vem boven i dramat är.

Varje gång du tänker att du kanske har lite för mycket fett över magen, stanna där och fundera på vem det är som gör fel egentligen. Låt bli att påverkas för bövelen, det är inte så jävla svårt. Jag har gjort det hela livet.

Låt framför allt bli att vara så satans skenheliga och i ena andetaget säga att du mår dåligt över något som samhället präntat in i huvudet på sig samtidigt som att du påstår att du är väl medveten om hur "samhället funkar". (och fullt kapabel att ändra ditt tänk)

Jag blir så trött.

hela livet var ett disco

Jag öppnade dokumentet "BOKEN" på min dator ikväll och insåg att jag inte tittat åt den på flera månader. Faktiskt inte sedan 2010. Det är galet. Vad hände liksom? Kom livet emellan eller tappade jag bort min inspiration? Kanske lite av båda.

Hursomhelst, så är jag inte riktigt lika nöjd med texterna i boken idag. Kanske orkar förbarma mig över dom en vacker dag men inte just nu. Jag får köpa mig lite inspiration, använda min musa och sparka på mig själv för att komma igång. Eventuellt.

ät skit och dö

Jag fick brev från Lund och post är ju alltid trevligt att få. Eller? Jag ska ner dit på tisdag. det har varit lite oklart vad jag egentligen ska göra där men i papprena som jag fick står det att jag ska ner för att träffa läkaren och prata om lungtransplantation. Eller, jag ska ner angående en stundande lungtranplantation. MEN TACK FÖR INFORMATIONEN JÄVLA FITTSJUKHUS.

Först tar det trehundra år innan det händer något överhuvudtaget. Sen vill Lund ha ett papper på hur jag mår. Dom får ett papper och bestämmer sig för att jag ska komma ner, någon ringer mig för att berätta det och verkar ha noll koll på hur jag mår. Hon frågar mest om vad jag gjort sen jag fick mina nya lungor, säger åt mig att jag inte får åka på festival och frågar surt "Det har varit ganska många infektioner va?". Vilket får mig att fundera på vad som egentligen står i dom där papprena. Kommunikation någon? Jag har inte pratat om någon ny transplantation med min läkare, det är ingen som frågat mig om det och nu ska jag alltså ner till Lund och göra delar av utredningen igen. Kan för övrigt tillägga att jag inte träffat min ordinarie läkare på hur länge som helst. Senast jag låg inne (från den 11 december till typ 23 december) såg jag honom inte EN ENDA gång. Bra grej!

Jag blir så trött.

rage

Jag stör mig på folk som inte vet kan namnge IKEA-möbler korrekt. Soffan heter EKTORP, inte Eketorp. Jag stör mig på folk som skickar hemmasnickrade julkort/födelsedagskort/whatever med sina djur/barn på. Jag stör mig på folk som stavar fel i Blocket-annonser. Jag stör mig på folk som fortfarande tror att det är livsfarligt att handla på internet. Jag stör mig på folk som bosätter sig i ett villaområde och sen gnäller på att det finns katter där. Jag stör mig på folk.

Så det var dagens hat. Nu kan vi fortsätta leva våra liv i harmoni!
Jag ska släppa in en arg katt, laga lite lunch och dricka cola.

smycka mig

Jag tycker att smycken är ungefär det tråkigaste som finns i hela världen. Förutom möjligen örhängen. Eller, vi säger såhär, jag tycker att smycken är det absolut tråkigaste man kan få i present. Ska jag ha nått halsband, en ring eller ett armband vill jag helt enkelt välja det själv. Och sånt krafs köper man billigt på HM. Det är bara en sak som stör mig, det finns ett halsband jag vill ha som jag inte hittat någonstans. Ett såntdäringa namnhalsband som Carrie har. Ni vet. Alla som sett Sex and the city vet. Jag vill ju givetvis inte ha ett halsband med "Carrie" på, utan ett med mitt namn. Hur svårt ska det vara att hitta liksom?

Gud vad jag hatar smycken.

i am a tree reaching for the sun

Han är bäst.

Jag tror att han känner mig bättre än jag själv gör ibland. Det är inte många som gör.

Han är tomaten i min sallad. Strösslet på min glass. Sylten på min våffla(NASTY!)

KATTBOMB II

HasseåTage

Här är fleeeer katter!

Doris

En såndär trött katt

Nils tillsammans med Plums & Plask

Smilla!

Samarin

"Det är bara päls"

Randig tiger-Hasse

Konstig katt

KATTBOMB

Majs

Hej. Jag heter Sara och jag tycker om katter.

Justus

Nils

Bebis-Selma!

Samling

Ni-vet-vem

Igen

Fåtölj-Selma

Sol-Nils

Majs med tungan

Majs med pälsen

Selma, kattan.

Selma med fårsele!

som att det spelar någon roll

För ett år sedan hade jag ett liv. För ett år sedan kunde jag gå upp för trapporna till min lägenhet. Nu har jag inte varit hemma sedan långt innan jul. Jag har inte sovit i min egna säng på hur länge som helst. Det känns orättvist att säga att jag inte har något liv, eftersom jag delar det lilla liv jag har med Niklas. Men ni fattar ju vad jag menar, hoppas jag. Jag saknar mitt friska liv. Jag saknar det så att det gör ont ända in i märgen. Och det känns fortfarande som att det inte händer något på sjukdomslösarsidan. Läkarna skickar sina papper fram och tillbaka, men det händer då ta mig fan INGENTING.

Jag blir så trött.

döden och jag

Men herrejävlar i min lilla låda! Man fyller ju som bekant år, varje år. Och i år fyller jag som vanligt år i mars och då blir jag, ve och fasa, hela 27 år GAMMAL. Vet ni hur många år det är?! Det är precis 27 år och det är JÄTTEGAMMALT! Jag kan lika gärna beställa gravplats och sten nu, för såhär gammal har jag då aldrig varit. Får man välja teckensnitt helt fritt till sin gravsten eller?

say what now

It makes me so sad. Att man inte får ligga med en massa killar och fortfarande vara okej. För det är ju lite fult att ligga runt och inte bry sig om det. Är du däremot kille är det helt okej. Det är manligt att ligga runt. Jag har precis sett "What's Your Number" och jag vet att man inte ska förvänta sig allt för mycket av en hollywoodfilm men precis som "Friends With Benefits" hade den här filmen chansen att säga något vettigt, men blir i slutändan bara blaha ändå. Hela filmen avslutas med att tjejen ifråga bara ändå legat med 20 killar och DET VAR JU TUR. Då var hon ju ingen ensam gammal slampa. Ah just det, hon hittade ju en karl också. TUR DET.

I filmen antyds det att det är äckligt att en tjej har legat med fler än två killar. Det är ju absurbt. Lever vi på medeltiden eller? (Vem i helvete vill ligga med en noob?)

Näe, jag orkar inte ens bry mig längre. Ut och ligg för i helvete!

farmorar

han den där

Jag vet som inte vad jag skulle göra utan honom.
Han luktar alltid så himla gott.
Han tror nog att jag inte märker när han tittar på mig ibland och ler.
Jag räknar honom som min bästa vän. SOM JAG FÅR LIGGA MED! TJOHO!
Han lagar bäst mat i hela världen.
Och han lagar den till mig.
Han har världens bästa mage som är alldeles lagom mjuk att lägga huvudet på.
Han står ut med att jag är elak, men jag lovar att bättra mig.

Kärlek.
/ över och ut

ett litet hatinlägg

Mackor, denna styggelse. Jag hatar mackor. Dom är så enormt tråkiga och intetsägande så jag vet knappt var jag ska ta vägen. Vissa påstår att man visst kan göra mackor roliga och goda och ja, det kanske man kan men faktum kvarstår; det är en macka. Och mackor är inte goda. Eller roliga. Någon har dessutom uppfunnit smörgåstårtan. Det övergår mitt förstånd hur någon ens kunde tycka att det var en bra idé. Kolla på vilken random smörgåstårta som helst, en massa pålägg i en enda sörja. Skumma fyllningar med grädde och leverpastej blandat med mandariner och mimosasallad. Det ser lite ut som att någon har spytt mellan mackorna och dekorerat med stjärnfrukt och vindruvor. Och denna evinnerliga rostbiff! Överallt!

FAN VAD JAG HATAR MACKOR! DÖ!

Januari

Jag vill inte ha empati. Jag hatar när folk tycker synd om mig. Det är så fruktansvärt nedvärderande. Jag kan höra i mitt huvud hur folk går igång; "aaw, hon är sjuk, stackars Sara. Klart hon ska få det och det, hon är ju sjuk". Det får mig att må illa. Det är en fin gräns mellan att bry sig och att helt enkelt vara för mycket. Värst är det när folk inte frågar mig om hur jag mår, utan frågar någon annan. Men det är ju givetvis också svårt, eftersom jag själv inte svarar på frågan om hur jag mår. Men det beror också lite på vem som frågar. Ibland känner jag att det bara ligger nyfikenhet bakom frågan och då kan man lika gärna hålla snattran. Jag hatar iallafall att någon tycker synd om mig. Så sluta med det. Bry er gärna, men tyck inte synd om mig.