Jag har kommit på en skitsmart sak. Om det skulle vara så att jag faktiskt måste ha nya lungor, igen, så vet jag ju nu vad jag ger mig in på. Och eftersom jag gjort det en gång tidigare vet jag också vad jag kan kräva. Och jag vet också att jag kan få ut så mycket mer om jag bara lägger ner lite mer jobb. Jag vet att om jag bara lägger ner lite mer energi på träningen så blir det snabbt gjort. Om jag petar i mig maten så slutar dom tjata. Och jag lämnar en lapp där det står att ingen får röra min port-a-cath så kanske dom låter bli den. Om jag ger klara instruktioner om att Emla är skitbajsviktigt inför varje nålstick så kanske jag slipper vrida mig som en mask när dom kommer med en spruta när jag ligger i respirator. Om det står på ett papper att jag absolut inte vill ha morfin för att det ger mig mardrömmar så kanske jag slipper. (inte för att dom direkt tvångsmatar en med knark, men ändå..)
Jag måste genast sätta mig och skriva en mindre novell. En till mig själv, där jag listar upp vad jag kan göra bättre. Och en till sjukvården, med "mycket superviktiga instruktioner".
Gu så bra!
måndag 1 augusti 2011
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Kommer du behöva nya lungor?
Vem tar det belutet och hur långt måste det gå innan beslutet tas?
Kram.
Jag vet faktiskt inte, eller om jag anses för frisk. det är ju _egentligen_ inget fel på mina lungor. Dom funkar bara inte för tillfället, eller nått :p I slutändan är det ju jag som tar beslutet, om jag vill ha nya eller inte. Men hur, när eller om jag kommer dit, det vet jag inte..
Skicka en kommentar