helt okej

Det känns bra nu. Jag är inte frisk eller så, men i mitt huvud känns det bra. Ni vet, på det där fina sättet. Ungefär som när självmordbenägna människor tagit beslutet och det liksom lägger sig ett lugn över hela deras person. Eftersom dom nu är på det klara med vad dom ska göra. Nu har jag ju givetvis inga som helst planer på att avsluta mitt fabulösa, citychica liv. Jag är bara tillfreds liksom. Nöjd.

Det är klart att det skulle kunna bli ännu bättre om jag vore frisk (och rik, och snygg och hade jättestora tuttar, och massor av katter och ett PS3. Eller?). Men det är liksom okej för stunden.