onsdag 7 september 2011

[...]

Det är bajs. Jag kan inte gå speciellt långt. Alltså, vi snackar om att det är jobbigt att gå ut till köket just nu. Det är jobbigt att stå upp ibland. Min syresättning är åt helvete och jag kan känna av den där välbekanta huvudvärken ibland. Men. Inatt sov jag bättre än på länge och när jag vaknade ville jag bara somna om. Ligga där och andas och bara sova.

Men jag var ju givetvis tvungen att gå upp för jag skulle till sjukhuset. Sjukhuset ska alltid förstöra. Jag tog mig dit med hjälp av Farfelkugel, givetvis. Han stod parkerad ganska nära utanför dörren så det var okej. Jag går ju inte längre än 50 meter. Kanske går jag inte längre än 25 meter egentligen, men jag är ju så sjukt envis ibland. När jag kom från sjukhuset var alla parkeringar nära ingången upptagna. Jag åkte till McDonalds för att fördriva lite tid och ge folk en chans att flytta på sina bilar. Det hjälpte inte, tyvärr. Inte en enda nära parkering. Men, jag är ju erkänt envis så jag fulparkerade och väntade på ett lämpligt byte (parkeringsplats).

Det blev en ledig så jag startade Farfelkugel och åkte runt. Men då glider det in ett tantskrälle precis innan mig och KNYCKER platsen. Alltså, fruntimmer ska inte köra bil. Jag åker vidare och parkerar typ längst bort på gatan. Sitter i bilen en stund och spelar Wordfeud med min syster och sen ger jag mig ut. För jag vet hur det blir när jag ska gå till lägenheten. Det tog mig en stund att komma in, en stund och flera pauser. Dessutom bar jag på en massa köttfärs. När jag kom in i trapphuset kollade jag posten. Där var bara ett brev till Niklas. För hans post kommer till mig nu. Till oss.

Ikväll äter vi lasange. Och jag är fortfarande jättekär i Niklas.

5 kommentarer:

Anonym sa...

Fittliv!!!Amen.
Ystad

Sara sa...

Äsch, det kunde ju faktiskt vara värre :p Jag kunde ju tex sakna ben, armar och underkropp, eller nått. Eller vara komplett dum i huvudet :D Eller tänk om tzatsiki inte var uppfunnet, vad skulle jag då äta liksom? :(

Anonym sa...

Vetefan om jag inte hellre hade varit utan armar...det är ju inget som har nån direkt inverkan på livslängd. Kan tänka mig att man kan göra enhel del mer kreativt utan armar än utan lungor - för då gör man typ inget.
Ystad

Sara sa...

Där har du ju iofs en poäng. Förstör min munterhet bara, gör det :p Trasiga lungor är nog fan det värsta man kan ha, för kan man inte andas så gör man verkligen ingenting. Det är liksom jobbigt att diska, det tänker inte vanliga människor på. Det tänkte inte jag heller på när jag hade nya lungor som funkade.

Skulle kunna vara miljonär och ändå inte kunna se the ark på gröna lund. Fast vore jag miljonär kanske jag kunde muta Ola att komma hem till mig, tar han mutor? Fast då skulle jag behöva städa och det orkar jag ju inte.. ÅH, bara bekymmer!

Anonym sa...

Det är ju mitt nya arbete - sunka ditt äckligt goda humör!!
Åhhh OLA....den finingen...han tar säkert mutor men tror inte att du behöver städa. Det är nog andra mutor som gäller - sånt man lätt kan bli lite blå av och som man INTE kan göra utan underkropp!
Vi får väl sitta och råglo på tv. Han ska vara med i nåt program i höst, vi har ju inte så mycket annat att göra liksom.....inte jag jallafall
Ystad