
Tänk att man kan älska så innerligt, ett djur. En katt, mitt gryn. Hans päls, hans nos, hans tassar, varje centimeter av honom (ja, allihopa) gör mig glad. Det är som att all kärlek jag hade över när Nils föddes projicerades på honom. Han fick allt mitt överskott. Han blev Nils med hela mig. Vad i hela fridens namn skulle jag göra utan honom?
Anna + Annika. (klicketiklick på länken)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar