Han lämnar ett tomrum efter sig som ingen någonsin kommer att kunna fylla. Dels för att han var ganska tjock och knubbig men också för att han var Nils. The Nils. Nilsson. The one and only. Sådär är det givetvis för alla som någon gång haft djur. Det är alltid något av dem som ligger lite närmare hjärtat. Eller som ligger som en pannkaka på hjärtat och ger en andnöd. Men det gör inget, för han är ju så söt.
Jag vakar över Selma som en hök, livrädd för att hon ska råka ut för samma sak som Nils. Minsta lilla nysning och jag spänner ögonen i henne och väntar mig att hon ska börja vingla och kräkas. Jag dammsuger internet efter bästa försäkringspriser på katter. (Ja, jag skäms över att jag inte har någon av mina katter försäkrade) Inte för att en försäkring på något sätt är..tja, en försäkran om att just Selma ska klara sig. Men ändå. Murphys lag talar ju om för en att om man betalar för en försäkring så kommer man aldrig behöva använda den.
tisdag 10 april 2012
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Jag vill skriva något uppmuntrande, men jag vet att det inte finns några ord som kan förmildra det som hänt.
Lille Nils.....ett tomrum som är svårt att fylla förstår jag.
Btw, jag gjorde det idag!! Cykla alltså, verligen jättelänge. De fick nästan be mig att sluta. För det är ju så vi lungsjuka har det - fysisk aktivitet är livet!
Idiotläkaren stod brevid (under 42sek) och ställde en massa frågor. Är det inte en no-brainer att begripa att det inte går att kommunicera?? Tydligen inte....suck. Men nu är det klart.
Ystad
Jag är mäkta imponerad må jag säga!
Ja, alltså, det där med att ställa (dumma) frågor under tiden tycker jag både läkare, sjugymnaster, sjuksköterskor och även tandläkare är jävligt bra på. Vad är det för jävla hittepå liksom?!
Jävligt skönt att det är klart iaf! Hoppas du unnade dig nått fint sen, typ en skön joggingtur i skogen eller så. Eller kanske ett härligt spinningpass på det hippa gymmet?
Skicka en kommentar