nils

Nils är sjuk. Han är hängig deluxe och kan knappt gå, han vinglar fram. Han kan inte hoppa upp i soffan själv och han kräks hela tiden och om han dör så dör jag också. Jag vet inte vad som är fel på honom och nu ligger han inne i mammas säng och sover för hon lovade att kolla så att han andas så att jag kan sova inatt. Inte för att jag tror att jag kommer att sova något, men ändå. Han blir 12 år i Maj. (tror jag..) Det är ingen ålder på en katt! Bara lite medelålders..typ. Dessutom ska Nils aldrig dö, det har ju jag liksom redan bestämt.

Jag ska till sjukhuset imorrn, egentligen. För att göra dom sista testerna i utredningen. Men om min katt fortfarande är lika dålig så skiter jag i sjukhuset och åker till veterinären istället. Njurfunktion och radioaktiv röntgen kan faktiskt vänta i min värld. Nils är (nästan) det viktigaste jag har. Eller vad fan, jag tänker faktiskt säga att han är det viktigaste jag har. Inget får mig att må så bra som att känna hans mjuka päls mot min hand. När han buffar på mig och vill bli klappad.

Jag vet att katter är skitbra på att reparera sig själva. Nils har gjort det många gånger förut. Och jag hoppas att han kanske bara har fått i sig något dåligt som är på väg ut. Jag har givetvis googlat på allt mellan himmel och jord och kommit fram till att han antingen har fått en stroke eller så har han "vingelsjukan". Eller ätit något olämpligt. Fast det där med att vingla fram är ju lite oroväckande.. Åh, min lilla Puffert.