Han är mitt hjärtegryn och det gör ont att se honom må dåligt. För det gör han, han är långt ifrån sitt egna jag. Han ligger mest som en säl och sover. Han rör sig inte speciellt mycket, han äter inte och han dricker inte och den där sprutan med kortison verkade inte hjälpa speciellt mycket. Idag har han pratat lite, och man hör att han inte mår bra. Mamma säger att vi ska ge honom några dagar, och jag vill så innerligt att det ska ske en förbättring.
Jag vet ärligt talat inte hur jag någonsin ska kunna ta ett såntdär beslut om det skulle behövas.
torsdag 5 april 2012
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Åh. Jag vet inte vad jag ska säga. Jag lider så fruktansvärt med dig. Det gör så ont när de försvinner. Så ont, så ont, så ont att jag inte har svordomar nog att beskriva. Ta hand om er båda! Jag ska hålla mina tummar allt jag förmår för att Nils blir bra igen.
Jag vet verkligen hur det är. När dom funnits hos en under en så lång tid så känns det som att man är "ett" med dom på något vis. Man är så synkade med rutiner och annat att man inte kan tänka sig ett liv utan dem. Jag hoppas verkligen att han piggnar till.
Varm kram
Skicka en kommentar