men orkarå

Det var länge sen jag tänkte att något var jobbigt. Alltså jobbigt på riktigt. Ansträngande och lungdödande. Jag tänker inte längre att jag inte vill göra det och det för att jag inte orkar. jag känner att saker inte är så farliga, för jag orkar ju faktiskt. Det var helt enkelt länge sedan jag kände att mina lungor inte orkar. Det enda jag kan gnälla om är att bestiga gödselstacken i stallet, för det är fan inte att leka med. Men det är det aldrig, man KAN DÖ. Lovar.

Ni förstår inte hur skönt det är att ORKA. Hur många gånger per dag jag tänker på att jag orkar saker, att jag inte dör av en trapp och att jag inte tänker fem gånger på snabbaste vägen. Det är frikkin' underbart!