nostalgia locomotive

Jag nostalgitrippar med Laakso, i den mån man nu kan nostalgitrippa till för bara ett år sedan. Ungefär vid den här tiden var jag galet kär fortfarande, trots att avståndet till Oslo sög big time. Men det var väl aldrig ett problem egentligen, jag hade inget emot att sitta på en buss i åtta timmar eftersom det ger mig energi. Jag får energi av att se landskap susa förbi utanför fönstret. Och ja, även om det är mörkt. Det fanns andra saker som var problemet. Men i slutändan var det inte det som avgjorde.

Men bara för nu är jag tillbaka i Laakso. Och så är jag av någon anledning helt galet kär i Markus röst ikväll. Herregud, karln är ju fantastisk. Jag är så kär.

One Again Late At Night.