yawn

Jag är så trött på killar som ber om ursäkt för sin existens. Som nedvärderar sig själva och som saknar allt vad självförtroende heter. Jag är trött på killar som velar och jag är trött på killar som blir kära i mig när jag inte känner samma sak. Jag vill ha någon som kan ta för sig och som inte ber om ursäkt för sig själv hela tiden. Som inte ber om lov när han vill lägga armen runt mig. Någon som förstår min humor men också förstår vikten av att inte skratta åt allt jag säger bara för att det är jag som säger det.

Aldrig har det varit så lockande att bli protestlesbisk.