skojigt dååå

Återigen slås jag av hur fullkomligt oförmögen jag är att vara allvarlig och seriös. Eller, jag är aldrig oseriös, men jag måste alltid hålla i den där humortråden. Jag kan inte släppa den. Kanske för att jag har haft min beskärda del av allvar här i livet. Och för att jag anser att man inte kan ta livet på för stort allvar. Man kan skämta om allt och i alla situationer. Jag skämtade precis innan jag skulle sövas för att få nya lungor. Jag kan inte komma ihåg vad jag sa, men jag vet att jag fnissade åt mig själv (någon måste ju göra det liksom)