Min bil hatar mig

Jag var hemma en sväng igår för att klappa på Nils och Samarin och för att umgås lite med pappa. Fint så länge, sen bestämde jag mig för att ta Zip hem för jag orkade inte åka tåg och min plan var ändå att uträtta några ärenden på tornby idag. (köpa hiskeligt mycket julpynt och sån annat fint tills julhataren Oscar kommer hit) Så på morgonen körde jag iväg till sjukhuset för att ta mina vanliga prover, bilen startade som vanligt snällt och beskedligt. När jag däremot skulle ge mig av hemmåt för att komma hem innan målarna för att hinna kasta ut min säng så ville helvetesbilen inte starta. Jag tror faktiskt att den hatar mig. Sist jag hade den så begick den också självmord. Slangen till kylaren gick sönder och hela bilen blev som en kokt kräfta.

Vi har tydligen något otalt, Zip och jag. Jag förstår inte varför han hatar mig så mycket. Jag är ju snäll och tankar honom och putsar på honom och spelar bara bra musik. Biljävel! Nu står den jallafall kvar uppe på sjukhuset där jag snällt fick gå in och be om förlängd parkeringstid.