Nils

Det är bara en katt, brukar man säga. En katt och hela min värld. Han gick som en rock star och jag höll hans tass.

nils

Det är okej, jag får. Jag har en diger samling av bilder ni kan få njuta av, oroa er inte.

Tänk att man kan älska så innerligt, ett djur. En katt, mitt gryn. Hans päls, hans nos, hans tassar, varje centimeter av honom (ja, allihopa) gör mig glad. Det är som att all kärlek jag hade över när Nils föddes projicerades på honom. Han fick allt mitt överskott. Han blev Nils med hela mig. Vad i hela fridens namn skulle jag göra utan honom?

Anna + Annika. (klicketiklick på länken)

nils

Han är mitt hjärtegryn och det gör ont att se honom må dåligt. För det gör han, han är långt ifrån sitt egna jag. Han ligger mest som en säl och sover. Han rör sig inte speciellt mycket, han äter inte och han dricker inte och den där sprutan med kortison verkade inte hjälpa speciellt mycket. Idag har han pratat lite, och man hör att han inte mår bra. Mamma säger att vi ska ge honom några dagar, och jag vill så innerligt att det ska ske en förbättring.

Jag vet ärligt talat inte hur jag någonsin ska kunna ta ett såntdär beslut om det skulle behövas.

Nilsson

Nilsson snarkar igen. Alltid ett gott tecken! Heja Nils! Dumma stroke.

nils #2

Idag var vi till veterinären med Nils. Nils hatar verkligen att åka bil, vi hann inte mer än backa ut från uppfarten så började han gurgeljama sådär som han gör när han är hemskt miss-nöjd med något. Men det är helt okej, man får vara missnöjd när man är sjuk och dessutom måste åka bil i en rosa transportbur som är tre storlekar för liten. (Nils fick backa in i buren eftersom han inte kan vända sig i den)

Nåväl, väl framme hos veterinären kunde det väl inte riktigt fastställas vad det egentligen är för fel på honom. Veterinären tror att Nils har fått en eller flera små strokes, vilket tydligen inte är helt ovanligt bland äldre katter. Man gör inte så mycket åt det hela mer än att man hoppas på att det går över. Nils fick en kortisonspruta som kan hjälpa på vägen och en dos antibiotika i förebyggande syfte. Sen får man vänta och se. Han är lite piggare och vi ska se om han vill äta lite musslor sen. Musslor är hans favorit. Nomnom.

nils

Nils är sjuk. Han är hängig deluxe och kan knappt gå, han vinglar fram. Han kan inte hoppa upp i soffan själv och han kräks hela tiden och om han dör så dör jag också. Jag vet inte vad som är fel på honom och nu ligger han inne i mammas säng och sover för hon lovade att kolla så att han andas så att jag kan sova inatt. Inte för att jag tror att jag kommer att sova något, men ändå. Han blir 12 år i Maj. (tror jag..) Det är ingen ålder på en katt! Bara lite medelålders..typ. Dessutom ska Nils aldrig dö, det har ju jag liksom redan bestämt.

Jag ska till sjukhuset imorrn, egentligen. För att göra dom sista testerna i utredningen. Men om min katt fortfarande är lika dålig så skiter jag i sjukhuset och åker till veterinären istället. Njurfunktion och radioaktiv röntgen kan faktiskt vänta i min värld. Nils är (nästan) det viktigaste jag har. Eller vad fan, jag tänker faktiskt säga att han är det viktigaste jag har. Inget får mig att må så bra som att känna hans mjuka päls mot min hand. När han buffar på mig och vill bli klappad.

Jag vet att katter är skitbra på att reparera sig själva. Nils har gjort det många gånger förut. Och jag hoppas att han kanske bara har fått i sig något dåligt som är på väg ut. Jag har givetvis googlat på allt mellan himmel och jord och kommit fram till att han antingen har fått en stroke eller så har han "vingelsjukan". Eller ätit något olämpligt. Fast det där med att vingla fram är ju lite oroväckande.. Åh, min lilla Puffert.

betyg, och sånt ni vet.

SvD

DN

Cowwen

YA (Så att du också vet vad du ska köpa för musik, Ystad)

Also, this just in. Markus är en lök.

JA. Det är kanske massor av Markus nu, men jag råkar ha a thing for finnar. (Alltså, på riktigt, Niklas är finsk pinne.)

Mänsklig Värme (obs! spotifylänk)

Jag insåg precis att Markus Krunegårds nya album nu finns på Spotify. Jag sitter i skrivandets stund med Markus i öronen. Korallrev & Vintergatan. Det här var precis vad jag behövde idag.

Eller, alltså..?

Alltså, jag har tänkt på en sak. När man är hos gynekologen för att undersöka KISSIMURRAN så får man gå in bakom ett skynke för att klä av sig på underkroppen och sen lägga sig i den där grymt sköna stolen och sätta benen i vädret och låtsas som att det är något helt normalt som man gör alla dagar i veckan. Vad sjutton är poängen med att klä av sig bakom ett skynke när man ändå ska vräka ut hela härligheten för gynekologen tre minuter senare? Förstår verkligen inte.

Se upp! Här kommer gud och hon är en katt.

Om min pojkvän var en katt skulle han vara den finaste katten i hela världen. Okej, kanske inte finare än Nils, men ändå ganska jävla fin.

"Om du tar hand om mig och låter mig leva vid din sida ska jag klia ditt hjärta bakom örat och slicka det rent från sorg."