Knarkus Fjunegård

Jag knarkar Markus (som alltid) och sitter invirad i en filt för att det är så satans förbannat jävla kallt i min lägenhet (läs det där på norrländska, det blir mycket roligare då. Eller vad fan, läs hela inlägget på norrländska.) Och jag vill inte tända mer ljus för dom brinner ju bara upp hela tiden och det är som att elda pengar och det bränns i hjärtat när jag gör det. Jag får ångest av att köpa bröd. Jag får ångest bara jag tänker på hur många räkningar jag ska betala. Men när jag köper en drink ute på krogen går det bra. Kanske för att jag vet att jag faktiskt måste unna mig vissa saker för att stå ut just nu. Försäkringskassan erbjuder ju inte guld och gröna skogar direkt. Får hyra ut mig själv som stalldräng när jag börjar plugga. Skaffa ett extrajobb och såna viktiga saker. Bli en normal, frisk människa. Ni vet, en sån jag alltid velat vara fast inte haft möjlighet till. För att jag har varit så satans sjuk hela tiden. Men det gör inget, det vet vi ju nu. Jag blev den jag blev tack vare det och det känns ju faktiskt pretty awesome. Om jag bara hade kunnat vara lite mer spontan. Och rik, såklart.