edit

Jag vill göra ett tillägg till det jag skrev om att orka. Det är bäst att orka saker nu, men jag vill inte på något sätt glömma hur det var innan. Jag tror inte att det går att glömma hur man räknade stegen, att varje skyltfönster var en andningsplats. Alla grejer man tacka nej till för att man var rädd för att inte orka. Rädd för att börja hosta mitt i vad det nu kunde vara. Det är ganska självklart att det inte är något man tänker på varje dag och kanske kommer minnet att blekna lite, men att glömma helt och hållet? Det gör man inte.