hej ågren!

Jag har haft en gnagande känsla i magen hela dagen. Ågren. Precis sådär lagom mycket för att störa och rubba min existens. Jag hatar det med ett förakt sällan skådat och jag är verkligen inte den som brukar ha ångest. Det händer, men det är väldigt sällan. Jag borde kanske ha ångest över hur lite jag har åstadkommit i mitt liv. Men när man tänker efter, så jävla lite är det inte. Jag var sjuk, väldigt sjuk. Jag härdade ut. Jag väntade, våndades, skrev hej-då-brev till mina syskon. Jag tog bort det dokumentet så sent som för några veckor sen. Jag skrev hur jag ville ha min begravning. Mest av allt funderade jag på vem som skulle ge Nils ostbågar när jag var borta. Det är faktiskt sant, det var mitt största bekymmer. Alltid katten.

Det som stör mig är att jag inte kan lokalisera vad det är som bringar mig denna jävla ångest. Förutom min ekonomi då, men det är ju en mindre sak i det stora hela. Jag orkar inte ta tag i det hela och luska ut vad det kan vara. Det får liksom bara vara där och kanske ger det sig med tiden. Jag orkar faktiskt inte bry mig, men jag kan ju inte helt ignorera den. Den gnager ju på mina ben. Skit.

Imorgon ska jag hjälpa mormor att baka. Och så ska jag fota. Det är bra saker. Mormor är rolig. Jag ska hjälpa henne lite med datorn också. Lära henne hur hon kan hitta roliga klipp på youtube. Mormor kommer att bli beroende.