mat

Tänk er följande: Du har precis köpt smarrig lunch på Thai Coconut (taj kokosnöt) och vänder hemåt för att avnjuta maten i sällskap med dina två katter. Du bestämmer dig för att hoppa på bussen som så lägligt stannade precis när du kom ut från matstället. Den går ju ändå ända hem och motion kan faktiskt döda. Du hoppar på, slår dig ner bakom två fjortisar som provar ringsignaler på sina mobiler (varför händer det alltid mig?) och håller hårt i din mat. En hållplats senare stiger det på ett fruntimmer med barnvagn och två små från helvetet kommna ungar. Du ska inte åka långt, det ska du verkligen inte. Men när barn riktigt gallskriker hela vägen hem, då får man fan dagen förstörd. Jag hatar verkligen barn. Från djupet av mitt svarta hjärta. Vi snackar inget litet gråt och buhu, utan riktigt gallskrik. Non stop. Mamman försökte muta ungen med en klubba och övriga resenärer skrattade lite försynt sådär som man ska göra. Jag fick lägga band på mig för att inte gå fram själv och säga åt ungen att KNIPA IGEN KÄFTEN FÖR I HELVETE.

Så. Jag behövde bara skriva av mig lite. Maten var god och jag har dammsugit Nils för mamma kommer nart hit med några av sina jobbarkompisar. Dom ska på middag på Konsert&Kongress och tänkte visst mellanlanda här och dricka vin. Hjälp? Nåja, det blir nog bra.

över och ut.