Mitt hjärta har lämnat mig för friheten på landet. Det är lite tomt. Men jag vet ju att han faktiskt trivs bäst som utekatt. Han skrek hela väägen hem, precis som när vi åkte in till stan. Jag hade honom lös en stund men han klättrade runt så fasligt. Väl hemma öppnade jag bara bildörren och öppnade sedan luckan på kattburen. SWOOSCH! sa det. Jag såg ett svart streck och tre sekunder senare en Nils som glatt rullade på garageuppfarten. (och här menar jag inte rullade som i att han är fet, utan rullade som i att han faktiskt rullade runt på rygg) Ah, han var så glad. Och är Nils glad är jag glad.
<3
lördag 19 september 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar