Jag sitter på bussen hem och är inte alls det minsta sugen på att komma hem och lägga mig ensam i en kall säng i en tom lägenhet. Inte ens en liten grå katt har jag. Buhu.
Måste också tillägna några rader åt Rebecca som fick nya lungor i måndags. Det är så coolt att läsa om att någon går igenom exakt samma sak som jag. Jag blev helt sentimental på bussen när jag läste att hon var i Lund. Jag har aldrig träffat människan, men ändå. Jag är så glad för hennes skull.
Nu ska jag lyssna på Laakso och tänka på Oscar. Jao. Och lite på Nils.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Jag är så glad för er båda.
Fina människor som väljer att ge en annan människa liv!
Skicka en kommentar