joråsåatteh

Ni vet när man är ung och fräsch, som jag (ehh..) då prioriterar man andra saker. Man kan bo lite ruffigt bara man får bo centralt, bara man får bo i drömstaden (nej, linköping är inte min drömstad, jag syftar mer på folk som bor snortrångt i typ London), bara för en kort tid och såna andra klyschor, ni vet.

Åkte precis genom Mjölby och tänkte på att det säkert är mycket lättare att få en fin lägenhet där än i stan. Men vem fan vill bo i Mjölby? Det tar tre år att ta sig till stan och ska man ut en kväll får man antingen ha en väldigt snäll kompis som kan köra hem en eller så får man ta tåget. Det sista går halv två. Ungefär då utekvällen brukar vara som bäst. Sånt sög verkligen när jag bodde i Mantorp. Man var tvungen att gå kvart över ett för att hinna med tåget.

Nu har jag krypavstånd hem från Ågatan och jag vill aldrig flytta. Men fråga mig igen om tre år när jag tröttnat på bussljud, skräniga kids och att alltid behöva leta parkering.