fredag 3 september 2010

[...]

"..så jag låg där som en död fisk, och jag vill ta tillfället i akt att be om ursäkt för att jag bidragit till hela den här tjejer-är-som-döda-fiskar-grejen. Lika bra att få det överstökat. Jag var tvungen att dra ett dåligt skämt mitt under nuppandet för att få ut det där skrattat som liksom låg och lurade under ytan. Det var fruktansvärt. Eller, det hade varit fruktansvärt för honom om jag hade börjar asflabba åt honom för att han lät som en tjej. Det är väl kanske sånt man inte ska tala högt om.

Det började som ett socialt experiment från min sida. Jag visste ju att han ville. Jag ville och han ville, vad var det då som var så himla svårt egentligen. Det handlade nog bara om ett ha-begär från bådas sidor. Han sa ju faktiskt att han ville, att han småraggat på mig i flera år. Han är liggvirke, med stora bokstäver. Men någonstans kände jag ändå att jag borde låta bli, att jag skulle ta det lite lungt och vänta, för min magkänsla var nämligen helt säker på att jag får en andra chans. Och om jag bara visste så rätt jag hade."

6 kommentarer:

Linda sa...

Har också funderat på att skriva en bok. Men nu när jag läst lite av din så lägger jag det projektet åt sidan;) Skitbra!

Sara sa...

Oh, tack! :D
Klart du ska skriva en bok!

Sandra Danielsson sa...

Fruktansvärt bra skrivet!
Nog för att jag läser mycket MYCKET böcker... men detta va ngt annat! Helt fenomenalt!
Fortsätt skriv!!!! Du har ju uppenbarligen talang för de!

Sara sa...

Oj, tack Sandra :D

Maja sa...

Fan vad bra. Precis som jag visste det skulle bli.
Ditt språk är näst intill magiskt!
Fortsätt!!

Dom kallar mig Yngve sa...

MER! Jag vill läsa mer!