AH! IH! OH!

Ah! Jag har kanske fått en praktikplats. Jag säger fått (och kanske) eftersom det absolut inte var min bedrift, den liksom kom från ovan från min morbror Andie (som jag utgår ifrån läser här, HEJ och TACK!). Jag hatar ju som bekant att prata i telefon och ringa till folk jag inte känner, men jag gjorde det ändå. Fast herregud, mitt hjärta gick i hundratjugo och jag vet inte om jag framstog som intensiv eller bara galen. Men hon sa ju inte nej iallafall, haha. Jag struntar i om jag bara får mocka och klappa på katter, det spelar liksom ingen roll. Jag får GÖRA något. Det är det som räknas.

Efter mitt samtal ringde jag min handledare på arbetsförnedringen men hon var ju givetvis inte där och kommer tillbaka först på torsdag. Så jag skrev ett mejl och hoppas att hon läser det snart. Jättesnart. För bövelen!