Malin Wollin (som jag för övrigt inte har speciellt mycket till övers för) skriver i sin blogg om den villkorslösa kärleken man får från barn, men aldrig från en partner. Jag vill veta exakt hur villkorslös den kärleken är. Kan ett misshandlat barn verkligen älska sin pappa/mamma? Ett barn som dagligen får stå ut med glåpord, slag och aldrig får någon kärlek. Som förälder tycker jag att man har vissa grundkrav på sig. Vill man ha kärlek ska man banne mig ge kärlek också. Barns kärlek är inte villkorslös.
Jag ser på Malin Wollin som en mänsklig version av forumet Familjeliv.
tisdag 31 augusti 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Hah! När jag blev slagen som barn så var kärlek inte det första som dök upp i känsloarkivet, precis.
Såatte.. Word. Som fan.
Enligt Malin Wollin är det ju villkorslös kärlek oavsett vad! Och alla andra som tycker något annat är dumma i huvudet. Hon ÄR Familjeliv!
Det finns bara en enda villkorslös kärlek och det är förälderns kärlek till sitt barn!! Man förtjänar sitt barns kärlek! Genom att vara en förälder värd att älskas! Så dj... dumt! Tyvärr skuldbelägger barnet ofta sig själv och fortsätter älska sin vansinniga mamma eller misshandlande pappa men det är en helt annan sak...
Skicka en kommentar