Höna pöna lantböna

Igår vinkade jag av Henny utanför en av operationssalarna på US. Jag skulle ljuga om jag sa att jag inte tyckte det var lite skönt att för en gångs skull inte vara den som rullas in för att snittas upp. Och jag ljög när jag sa att jag inte var orolig, för det var jag ju. Även om jag visste att det skulle gå bra innerst inne. Men det var ändå Henny som låg där, mina fina Höna. Klart att man får vara orolig då, eller hur?

Jag har liksom lite oroande att ta igen på folk. Efter allt som jag har gjort. Varit allmänt döende och bytt lungor och sådär. Så nu är det min tur att oroa mig!

Nu ska jag hoppa in i duschen och tänka dirty thoughts och sen ska jag åka hem till Mantorp för att hämta ett tågkort för att sedan åka till Norrköping på superduperhemligt uppdrag. Verkligen superhemligt.

I'm a cyborg, but that's okey.