onsdag 5 maj 2010
drömverket
Ibland drömmer man sådär så att man tror att det är verklighet. Sen när man vaknar och vänder sig om i sängen inser man att det bara var en dröm och allt det där underbara byts ut till en emo-depression av sällan skådat slag. Man är ju lika ensam som när man gick och la sig och det finns inget som man kan göra åt det. Så jävla värdelöst.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Been there, done that. Jag tror det är ens undermedvetna som försöker lappa ihop och fixa till allt så man ska må lite bättre.
Tack så jävla mycket liksom!
Eller hur. Jävligt dålig stil! Är det nått fel på att få drömma om my little ponys och ostbågar eller? Är det för mycket begärt? Uppenbarligen! Bah!
Skicka en kommentar