luuuunch

Imorse (typ skittidigt!) gjorde jag väldigt omsorgsfullt matsäck att ha med mig till Katedral för att inte svälta ihjäl under pågående prov. Nu är det lunch och jag sitter hemma och mumsar på mina fina mackor. Det är nästan lite nostalgiskt. Jag har inte ätit matsäck på flera år. Det är ju jättegott! Varför gör jag inte det oftare? Det är nästan som att äta när man är i stallet, då är man alltid ofantligt hungrig så då är vad som helst gott.

Enda anledningen till att jag gick hem var för att Selma var så ensam. Hon fattar liksom när jag ska gå eftersom jag alltid har samma rutiner. Imorse gick honom omkring och beklagade sig högljutt och skulle vara så himla sällskaplig. Jag ville ju nästan inte gå. Dumma katt. Men nu är hon nöjd, nu ligger hon i mitt knä och spinner. Matar henne med ost som plåster på såren. Bortskämda katt..