Selma är en ond, ond katt. Hon vet precis hur hon ska bete sig för att få som hon vill. Dumma katta. Jag tvättade fönstret i sovrummet nyss, Selma var halvvägs ut på fönsterbläcket. Kanske inte så stabilt när man bor på andra våningen. Kastade in henne och hon upprepade proceduren fem gånger till innan jag stängde dörren till sovrummet. Då satt hon på andra sidan dörren och skrek hjärtskärande. Jag ignorerade och gjorde klart fönstret (Det blev så rent! Man kan faktiskt SE ut genom det nu!)
Nu går hon omkring här och jamar och skriker och jag säger åt henne att vara tyst. Men en katt är ingen hund och en katt lyssnar aldrig på vad man säger. Jag blir galen på henne, men så kommer hon trampande på sina små tassar och kurrar som en liten duva och ser hemskt ledsen och söt ut och jag vet ju att jag kommer vika mig och ta ut henne på gården. Om än i koppel. Jag är så svag. Hon sätter sig nedanför och så liksom försiktig buffar hon på mitt ben, som för att fråga om det är okej. Gosh, i löv cats.
onsdag 14 april 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
jag tror att tjejkatter är mer manipultiva än killkatter. Så är det iaf med mina. Selma låter rätt mycket som Siri kan vara ibland. Men mina små kissar vill dock inte gå ut å gården i koppel. Då kryper tuffa Siri ihop sig till en boll och jamar och ser livrädd ut. Först när jag har lyft upp henne i famnen igen så börjar hon bli sitt tuffa jag igen :P
Typiskt tjejer att vara manipulativa :p Selma är lite mesig när man är ute med henne, helt förståeligt, det är ju så mycket mer ljud i stan än hemma i Mantorp. Men hon knallar omkring och nosar och har sig. Igår träffade vi en grannkatt, det blev lite..stelt :p
Förstår mig dock inte på folk som släpper ut sina katter sådär i stan, det skulle jag aldrig våga O_o
Skicka en kommentar