friskus

Det jobbiga är inte att vara sjuk. Det går liksom att manövrera med lite (massor) hjälp från fina personer i ens närhet. Och blir man dödsandfådd så stannar man ju bara upp, man tar lite extra tid på sig i butiken, man sitter ner en stund och så ordnar det sig. Det jobbiga är att se alla andra som är friska. Att se dem springa omkring som om det inte vore något jobbigt alls. Att se när alla andra lever sina liv och själv bara kunna sitta och titta på och känna att tiden går.

Vissa dagar är helt klart bättre än andra. Men det är ändå det där med att se alla andra. Bara gå ner på stan, som egentligen inte är ett dugg jobbigt fungerar inte för mig just nu. Jag har inte varit på stan sen..jag vet inte när jag var där senast. Innan jul tror jag.

Jag tror att jag ska trösta mig med lite böcker. Måste ha något att läsa nu när jag inte kan springa på stan och vara city chic.