det var ett jävla gnäll

Jag tror att jag har skrivit det här förr.. Men när man kommer till "debatten" om hurvida barn ska få vistas på caféer and such så är det alltid någon som ska komma med det absolut sämsta motargumentet "Du har själv varit barn". Som om det skulle rättfärdiga alla jävla, skrikande ungar idag. Jaha, och? När jag var barn kunde jag inte ta ansvar för något, men föräldrar kan ta ansvar genom att inte ta med sina bajs- och skrikmaskiner in på caféer med mycket folk.

Om jag någon gång skulle öppna det där fiket som jag har smygdrömmar om så skulle det sitta en fet skylt på dörren med en bild på en barnvagn och ett fint, ljuvligt rött streck över. Mitt café, mina regler. Slut på diskussionen.

Och så säger barnvurmarna "Men stanna hemma då, om du inte gillar barn". Ja, för bara för att man har råkat bli förälder så har man rätt att bre ut sig överallt, slänga fram tuttarna och amma och låta ungen skrika som om världen skulle gå under. Eller? Som om föräldrar inte behöver ta hänsyn till något eller någon. "Men barn är ju barn". Jotack, håll dom då borta från ställen som kräver lite hut, hyfs och hållning.

Bah! Humbug!