Oh dear lord. Jag hatar att prata i telefonen. Men ibland gör man det liksom ändå. Och man kan överleva. Fantastiskt.

Idag var pappa och jag på IKEA. Jag köpte fyra nya tekoppar (som om jag behövde det...) och två brödformar. Eftersom jag har bestämt mig för att bli superhuslig när jag flyttar. (yeah, right..) Men ändå, jag vill försöka jallafall. Baka bröd är ju inte så jävla svårt. Dessutom blir det så mycket godare. Och jag kan ha i precis så mycket solrosfrön som jag vill. Woho. Synd att jag inte har någon balkong, då hade jag kunnat odla kryddor och tomater också. Herregud, nästa steg är att köpa en kolonistuga. Sen kan jag ju gå i pension på en gång, för att göra det hela enkelt liksom. Jeez.

Får jag dessutom igenom min deal med mamma blir bakandet nästan löjligt lätt. Mamma och jag gjorde en dela för några år sen. Om jag gick upp sju kilo så skulle jag få en Kitchen Aid. (Jag vill ha en svart) Och sju kilo har jag gått upp. Men eftersom det har gått ett par år är jag villig att kompromissa. En Kitchen Aid kostar trots allt närmare 6000 riksdaler. Så, häromdagen när vi var en sväng på MediaMarkt (jag vuxenscorade och köpte en dammsugare) så såg jag en svart assistent från OBH. Kostade bara hälften. Klappat och klart. Måste bara få mamma att inte prata sig ur vår deal nu. En deal är en deal, eller hur?

Ikväll ska jag för övrigt inte gå och lägga mig innan tolv. För det funkar fan inte för mig. Jag behöver inte mer än 6 timmars sömn. Sover jag innan tolv så vaknar jag vid fem, pigg som en jävla mört. Hur kul är det liksom? Dagen blir bananlång och jag får krupp över att jag inte har något att göra. Oh dear, någon har lämnat tv:n på. Hörde att dom skulle visa Tomas Ledins turnépremiär. Usch. Men låter han inte väldigt likt Peter LeMarc? Ursäkta, måste gå och tvätta mina öron med syra. Alternativt göra en dubbel van Gogh.

puss&kräm