Medeltidsvecka i USA.

Jag, abortförespråkaren nummer ett, kan ju liksom inte låta bli att kommetera lagförlaget som något jävla miffo i USA har lagt fram. Att abort inte ska vara möjlig om inte pappan till embryot (eftersom det faktiskt inte handlar om ett foster fören i vecka 9 och ett barn i vecka 28) ger sitt medgivande. Vill pappan inte att embryot ska aborteras, ja då får kvinnan helt enkelt tvingas vara gravid i nio månader och sen ha en liten knodd på halsen. Sure, alla kan ta sitt ansvar med preventivmedel, men ibland är det inte tillräckligt och hur många gånger har man inte hört att äta kola med papper på inte är något gott?

Jag tänker faktiskt sträcka mig så långt som att säga att abort är en mänsklig rättighet. En kvinnlig rättighet. Det är trots allt kvinnan som är gravid i nio månader. Bilden är ju dock lite skev, mannen får inte säga till om något, vill han behålla barnet får han hoppas att kvinnan också vill det, vill han abortera men inte kvinnan, ja då ligger han pyrt till. Mannen har liksom inget att säga till om och sålänge inte män själva kan bli gravida, ja, tough shit liksom.

Jag kan go on forever about this. Det vet ni ju. Så jag ska lägga ner och sätta mig och äta frulle istället. Tänka fina tankar om män (och kvinnor) och hoppas att fler kan ta sitt ansvar. I Clarksoniananda; How hard can it be?