ostboll

Igår försökte jag mata Selma med ostbollar. Det var ingen vidare populär diet hos henne, men å andra sidan är hon ju inte Nils heller. Han äter nämligen allt. Hon slickade lite på den sen var det liksom inget roligt längre. Jag, som är lat av naturen, lät ostbollen ligga kvar på mattan, orka plocka upp den liksom. En liten stund senare säger jag till Niklas att "det ligger en ostboll på mattan" varpå han tar upp den och stoppar i munnen. Hn trodde att jag precis tappat den (femsekunders-regeln) och att det därför var helt på sin plats att äta upp den. Det var det inte. Den var ju redan kletig av Selma-slem. Just nu ligger det en halvtuggad ostboll på en gammal snusdosa på bordet.

Men det gör inget, jag gillar Niklas ändå. Väldigt mycket.