joråsåatteh

Såhär är det va. Jag var på sjukhuset i fredags och då råkade jag nämna att jag inte mådde så bra. (att jag aldrig lär mig!) Jag blåste inte vidare bra heller, det såg lite ut som ett stup på pappret, så det bestämdes att jag skulle komma tillbaka på måndag för en bronkoskopi.

Jag kom till sjuhuset igår, hurrade inombords när jag fick reda på att jag skulle få morfin. Jag hymlar inte, det är jävligt kul! Man blir liksom rolig i huvudet utan att bli bakis. Hur bra liksom? Efter bronkoskopin hade jag tänkt att åka hem och ligga med Niklas. Men det gick ju inte alls för sig utan min läkare sa att jag minsann fick stanna kvar. Hur sämst? Mycket. Jag fick dela rum med en gammal halvdöd tant. Hon pratade i sömnen, snarkade, rosslade och var allmänt äcklig. Det är av just den anledningen som jag allt som oftast motsäger mig att ligga inne. Jag HATAR att dela rum. Hatar är för övrigt en mild omskrivning.

Nåväl, jag väntade hela dagen på svar på brokoskopin. Det fick jag inte. Jag fick däremot skitäcklig mat.

Idag fick jag inte heller nått vidare svar. Mer än att dom inte vet vad som är fel på mig. Så då tyckte både min läkare här i stan och min läkare i Lund att jag skulle stanna över natten igen. eh. Hell no sa jag och åkte hem. Varför i hela fridens namn ska jag ligga där och ha pisstråkigt när jag lika gärna kan vara hemma. Dom skulle ändå inte ha med mig att göra på hela natten. Och imorrn skulle jag alltså ha vaknat där, ätit uräcklig frukost och sen fått vänta säkert hela jävla dagen innan jag fick nått vidare svar på vad för sjuk jag är.

Idag är jag sur och bitter.

Men jag har beställt pizza så det känns lite bättre nu. Och jag tror inte att Selma hatar mig. Funderar på att hitta en kompis till henne.