torsdag 25 februari 2010
blöurgh
Överallt och ingenstans. Prioriteringar och val. Jag vet inte var jag står. Mitt i cirkusen kanske, jag lägger bara inte märke till det. Finner inget riktigt samma lugn längre. Inte som jag gjorde tidigare. Det är alltid något som saknas. Någon som saknas. Och det suger. Nu ska jag tycka synd om mig själv ett tag.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Det är ju sådär. Hur ska man kunna välja, och när man väl valt: hur vet man att man valde rätt. Gräset känns alltid så jävla visset mot grannens liksom och TÄNK om man ångrar sig. Och sen ångrar sig igen.
Jag vet fan inte hur man kommer ur det. Det där med att aldrig vara nöjd.. Är det bra för att man slutar sträva annars?
Jag tror man ska vara nöjd, men jag vet fan inte heller hur man gör.
Alltid är det nåt som man borde, vill eller måste men inte har lust med fast i slutändan så vet man att om man hade gjort annorlunda så hade allt varit bättre..
Kom till skivlagret kl 17 idag om du har vägarna förbi.
Kram.
Skicka en kommentar