här var det livat

Jag vill resa. Grejen är ju bara att det kostar pengar att resa. Och pengar är något som jag absolut inte har mycket av just nu. Och det suger ju lite.

Jag skulle vilja åka till Afrika och kanske Ryssland och Mongoliet. Men framförallt Afrika. Dit har jag alltid velat åka. Om jag hade pengar skulle jag åka på en gång. Utan tvekan. Jag skulle bara köpa ett nytt obejktiv till min kamera, sen åka. Viktigt.

Jag bara känner att det är SÅ mycket som jag vill göra. Jag vet inte var jag ska börja. För jag känner att jag verkligen kan börja nu, jag har ju återfått den spillra till liv som jag hade och nu kan jag bygga på något nytt. Jag vill göra något.

Men så är det ju såklart det här med medicinerna. Hur gör man om man vill åka iväg på en lång resa? Det blir ju förbannat mycket mediciner att ta med sig. Skulle behöva en hel väska för bara meds.

Plugga kan jag ju göra senare i livet. Jag vill ta igen dom fem år som jag förlorat till sjukdom och misär (okej, kanske inte misär, men dramatik säljer!) Fatta. FEM år. Det är 1825 dagar. Det är fem år där jag egentligen skulle kunnat leva. (det är skillnad på att vara vid liv och att verkligen leva)

Jag vet att jag sitter och vältrar mig i drömmar och förlorade år, men just idag är det okej. Jag vill ändra på något, jag vet bara inte hur. När våren är slut, precis där sommaren tar vid, där ska jag ha kommit fram till hur jag ska få ihop pengar och där ska jag börja.

I april har det gått ett helt år. Jag fattar inte att det har gått så fort. Kablam! bara. Heftit.