Kör Lars Winnerbäcks nya singel på repeat. Och oh my gosh, den är så bra! Och den blir liksom bara bättre för varje gång. Jag gillade inte förra skivan, men om den här låten sätter tonen för nya skivan så verkar det ju fruktansvärt lovande. Jag vill ha nya skivan nu! Och snälla, kan det bli december snart. Alltså, herregud, den är ju verkligen jättebra. Jag tror att jag dör. Hejjaghetersaraochärfjortis!
Nu ska jag ta tag i mitt liv. Mot lkpg! Har upptäckt att vissa undies helt plötsligt liksom bara har krymt, jävla skitkvalité [...] Måste jallafall besöka Lindex och inhandla lite nytt. Kanske hämta ut två biobiljetter också, men jag tror inte att SF öppnar innan klockan fyra eller nått.
fredag 21 augusti 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Uppenbarligen har du och jag ordentliga musikaliska glidningar; den nya LW-singeln var ju totalt olyssningsbar och saknar allt det som gjorde killen bra: Istället för akustiskt mysgitarrspel så är det tafflig electronica och istället för bra texter så är de skit.
Om det inte vore för att snubben i fråga ger sken av att vara en riktigt tyken idiot som föraktar sin publik, så skulle jag ha tipsat dig om Frans Haraldsen; han låter ungefär som Winnerbäck hade gjort om han fortfarande hade varit bra. Men - som sagt var - killen i fråga är riktigt hemskt som person och den senaste konserten jag såg med honom var blott ett pinsamt uppvisande av publikförakt, så tro nu för Guds skull inte att jag alltså tipsar om honom på riktigt ;)
F: Jag hyser en liten förkärlek för electronica och synthpopogta låtar. Så det här passar ju mig som handen i handsken, så att säga. Men det är klart, det låter absolut inte som Lasse och han hade varit minst lika bra om han hade varit sig själv.
Men ändå, jag kan inte förneeeka att mitt hjärta klappar för plingplongelektronisk musik. :D
Och nej, du har inte tipsat om något. Say what, jag vet inte vad du menar!
Skicka en kommentar