lasange

Sådärja. Det var väl inte så svårt. Vi sällar oss återigen i kön och hoppas på det bästa. Åh, är inte livet härligt? Jag är sugen på muffins. Och kanske en munk. Med glasyr. Fast jag ska få lasange ikväll så det är okej ändå. Niklas gör bäst lasange. Han gör bäst allt egentligen, men det kan jag inte säga till honom för han blir så himla nöjd då. Nöjdmonster.

Hello earth!

Alltså, hallå. Jag undrar lite när dom däringa sambokilosarna ska komma. Jag är i behov av lite fett. Eller mycket. Men lite fungerar också under tiden. 41 kilogram är inte en acceptabel vikt på en dam i min ålder. Joråsåatte, jag skrev det. "I min ålder". Det är dags nu, dags att inse fakta. jag är snart gammal. alltså, vi snackar gammal på riktig. JAG ÄR SNART 30 ÅR. There! I said it. Om typ en månad fyller jag 27 år och jag har enorma ålderskomplex för det. Jag känner mig fortfarande som 21. Kanske tom som 17. Åååh, jag vill inte fylla år. Jallafall inte om jag inte får massa fina paket! Och tårta!

kaffe-rep

Fick en inbjudan till någon form av träff på lungmedicin. Någon form av hej-jag-är-transplanterad-ska-vi-bonda-träff. Ni vet, sånadär grejor som jag absolut avskyr. Jag känner inget vidare behov av att prata med andra människor som gjort samma sak som jag. Bara för att man gått igenom något liknande betyder ju inte det att man har något annat gemensamt. Nu var det väl iofs just medicin, behandling och sånt som skulle diskuteras, men det har jag inte heller nått intresse av att dela med mig av mer än till berörda personer. (och folk som läser min blogg, eeh..)

Sen känns det lite som någon form av skvaller-träff där det ska diskuteras hur det funkar på lunmgmedicin och så, men det gör mig inte mer intresserad för det. Eller så är det bara ett helt vanligt kaffe-rep. Men det gör inget för jag gillar inte kaffe ändå. Det är vuxendricka!

a woman gotta do what a woman gotta do

På obestämd tid. Det är såhär nu. Jag fick frågan om jag skulle orka en transplantation till. För mig är det inte ens en fråga om att orka, för vad sjutton är alternativet? Att gå omkring och må såhär? Det fungerar ju inte på något plan faktiskt. För mig finns det bara en väg att gå och den leder inte till ett hål i marken, så mycket kan jag ju säga. (förutsatt att jag inte måste gå under jorden pga av en stundande zombieinvasion)

Jag gör det jag måste göra för att kunna fortsätta äta risotto. Och sen är det tur att man var så groggy dom första dagarna efter tranplantationen att man liksom inte minns precis allt roligt som man var med om. Förutom att jag minns att jag tack vare morfinet hallucinerade fram både det ena och det andra. Bland annat kunde jag inte sluta höra en låt av EMD. Det var värre än alla år jag varit sjuk, tro mig. Högst plågsamt. Jag bad nog till och med mamma stänga av musiken, men den spelades ju bara i huvudet på mig så det gick ju inte.

Ris-Otto fjortishjärrrta

Jag har omvärderat. Nummer ett är inte längre nummer ett. Kycklingen, som länge varit min följeslagare här i livet, är inte längre min dödsbäddsmat. Inte längre det jag först tänker på på morgonen. Kycklingen är ersatt. Utbytt. Jag viger nu mina tankar åt något annat, något ljuvligare. Krämigt, gott och smaskigt. Något som jag skulle kunna leva på resten av livet. Jag älskar Risotto! Jag älskar den risotto som Niklas lagar till mig. För det ska poängteras, jag har aldrig lagat risotto, det är Niklas som lagat risotto åt mig varje gång. Man skulle nästan kunna påstå att risotto är det bästa som hänt mig. NÄSTAN.

ond bråd död

Som att förlora en gammal vän. En del av sig själv. Något försvinner och blir aldrig mer samma sak. Man kan sakna allt man vill, men det gör ändå inte så att det kommer tillbaka. Du kan skrika och vara arg, inget hjälper. Sparka på väggar, kasta saker omkring dig. Inget blir som förr. Alla har förlorat någon och det blir aldrig lättare. Vissa saker får man lära sig leva med.

R.I.P.
Rosa Kiosken

pris och sånt

Rolf-Göran Bengtsson vinner Jerringpriset och folk går banans och beter sig som om fel låt vunnit Melodifestivalen. Snälla nån, hela världen går inte under för att Zlatan inte vinner för en gångs skull. Passa också på, om ni hinner mellan allt gråtrunkande, att sluta förringa hästsporten till en "småtjejssport" när faktum kvarstår att eliten domineras av män. Jag kan dra det längre och göra det hela till en genusfråga men helvete vad jag inte orkar.

Visste du att ridsporten är den näst största sporten, efter fotbollen, i Sverige? Nä, tänkte väl det.

dumma kvinnor

Jag är trött på tjejer, kvinnor, fruntimmer, brudar och damer som gnäller på att dom mår dåligt över vad samhället säger åt dem att må dåligt över samtidigt som att de påpekar att dom ju visst vet om att det är så det funkar. Att det egentligen bara är att skita i vad samhället vill och köra på sin egna linje. Hur jävla svårt ska det vara. Sluta gnäll och beskylla tjejtidningar, ni vet ju uppenbarligen vem boven i dramat är.

Varje gång du tänker att du kanske har lite för mycket fett över magen, stanna där och fundera på vem det är som gör fel egentligen. Låt bli att påverkas för bövelen, det är inte så jävla svårt. Jag har gjort det hela livet.

Låt framför allt bli att vara så satans skenheliga och i ena andetaget säga att du mår dåligt över något som samhället präntat in i huvudet på sig samtidigt som att du påstår att du är väl medveten om hur "samhället funkar". (och fullt kapabel att ändra ditt tänk)

Jag blir så trött.

hela livet var ett disco

Jag öppnade dokumentet "BOKEN" på min dator ikväll och insåg att jag inte tittat åt den på flera månader. Faktiskt inte sedan 2010. Det är galet. Vad hände liksom? Kom livet emellan eller tappade jag bort min inspiration? Kanske lite av båda.

Hursomhelst, så är jag inte riktigt lika nöjd med texterna i boken idag. Kanske orkar förbarma mig över dom en vacker dag men inte just nu. Jag får köpa mig lite inspiration, använda min musa och sparka på mig själv för att komma igång. Eventuellt.

ät skit och dö

Jag fick brev från Lund och post är ju alltid trevligt att få. Eller? Jag ska ner dit på tisdag. det har varit lite oklart vad jag egentligen ska göra där men i papprena som jag fick står det att jag ska ner för att träffa läkaren och prata om lungtransplantation. Eller, jag ska ner angående en stundande lungtranplantation. MEN TACK FÖR INFORMATIONEN JÄVLA FITTSJUKHUS.

Först tar det trehundra år innan det händer något överhuvudtaget. Sen vill Lund ha ett papper på hur jag mår. Dom får ett papper och bestämmer sig för att jag ska komma ner, någon ringer mig för att berätta det och verkar ha noll koll på hur jag mår. Hon frågar mest om vad jag gjort sen jag fick mina nya lungor, säger åt mig att jag inte får åka på festival och frågar surt "Det har varit ganska många infektioner va?". Vilket får mig att fundera på vad som egentligen står i dom där papprena. Kommunikation någon? Jag har inte pratat om någon ny transplantation med min läkare, det är ingen som frågat mig om det och nu ska jag alltså ner till Lund och göra delar av utredningen igen. Kan för övrigt tillägga att jag inte träffat min ordinarie läkare på hur länge som helst. Senast jag låg inne (från den 11 december till typ 23 december) såg jag honom inte EN ENDA gång. Bra grej!

Jag blir så trött.