Cyklist på väg.

Det är cyklister på vägen. Är det Vätternrundan? Nej. Halv-vättern. För folk som inte riktigt pallar. Haha. Måste dom ta upp hela vägen också?
Räcker det inte med att dom har såna snygga cykelbyxor?

Föllsedagskalas!

Gabriel bor brevid st:larskyrkan. Vindsvåning. Jag är inte alls avis. Funderar på att genomföra lägenhetskapning. G kan få mitt rum hos mamma. Jag känner mig generös.

Ute och cyklar?

Måste prova igen. Att mobilblogga alltså.

Bitterfittan är på G.

Aldrig ska man sluta förvånas. Min bror visade mig precis en jobbannons från onlinepzza.se där arbetsuppgifterna går ut på att marknadsföra onlinepizza lite här och var. I det här fallet i Tranås, i guess. So far helt okej liksom. Lite marknasföring kan väl vem som helst mäkta med. Det roliga kommer när man läser vad som är meriterande.

Meriterande;
Egen blogg.
Över 400 vänner på Facebook.
Tidigare jobbat med event.

Say what? 400 vänner på facebook? Kan någon vänlig själ, snälla, förklara för mig hur 400 vänner på facebook kan vara meriterande för att jobb inom marknadsföring? Sure, du känner folk. Eller så slänger du bara ut vänförfrågningar till höger och vänster. För vem KÄNNER 400 personer bara sådär? Hilarious. Eller jag menar över 400 personer. Över 400 VÄNNER. Om jag någon gång i mitt liv skulle vara abetsgivare skulle det vara meriterande att inte ha facebook alls. Helst ska du bo i skogen utan mänsklig kontakt. Sen får du ju gärna heta Johnny Depp också.

Seriöst, onlinepizza, löjligt.

Åh. Ikväll är jag speedad. jag vet inte riktigt varför. Jag känner mig bara hög på livet och det låter som en klyscha. Det ÄR en klyscha, men det är väl okej för stunden. Imorgon ska jag på kalas och jag har gjort kyckling till ett helt kompani. det var väl kanske inte planen, men shit happens. Jag kan ju äta klyckling till frukost och till lunch. Det blir bra skit. Brevid mig just nu står en tallrik revbensspjäll. Jag äter som sagt konstant. Tid på dygnet spelar ingen roll, jag äter. Det känns som om allt jag gör är matrelaterat just nu. Borde kanske göra om bloggen till en matblogg. Fast jag är ju inte så haj på det där med mat. Jag kan göra tzatsiki. Den blir sjukt god. Förutom när jag har varit lite för frikostig med vitlöken. Men hey, det håller ju bara alla vampyrer borta (tyvärr..?)

Jag vet, jag har kommit in i ett nattsurr igen. Borde äta upp mina revben och sen gå och lägga mig. Kanske kan sova något bättre inatt. Måste köpa ny kudde. Förväntar mig minst ett fyllesms ikväll också. Annars blir jag stött. Har förresten kommit på vad jag ska ge Kajsa i studentpresent, men det kan jag ju av förklarliga skäl inte yppa här. Ni får gå i ovisshet ett tag till. Kanske kan dela presenten med någon också. Blir billigare så. Eller vänta, vi skulle ju till Hultsfred... Äsch, nu blev det dumt. Jag får fundera.

Revbensdags!

Jag vet. Den är vit. Men jag bryyyr mig inte.

Jag kan mobilblogga! Hallelujah!

Ja, nä. Jag har inga nya bilder att krydda bloggen med. Inte för att dom jag lägger upp brukar vara speciellt spännande, men det blir ju roligare med lite pics istället för enbart text. Men som sagt. Inga nya bilder. Jag ska fota imorrn, när Gabriel fyller åååår. Och på söndag, oh my, då ska jag fota. Köpte till och med ett extra minneskort till min lilla kamera bara för det. Så kan pappa ha Camerån och jag kan fota med Caplion. Från hästryggen. Man kanske skulle liveblogga? Haha.

Ringde nyss till mamma för att få lite hjälp med att bleka håret. Men nej, det gick ju inte. Hon satt nere på stan och drack öl. Det är ju inte ens fint väder! Bah! Mitt hår är faktiskt viktigt. Kanske kan Kajsa hjälpa imorrn. Och så får jag ju hoppas att mitt hår inte ramlar av. Som sagt. Slutpratat om hår. Nu måste jag göra något. Typ spela tvspel.

Mysteriet med de försvunna nyckelbenen.

Hahaha! Jag har inga nyckeben! Upptäckte det helt nyss när jag studerade min underbart fina spegelbild. (Not) Dom är borta! Sjunkit in i fläsket liksom. Sen syns inte min port-a-cath heller. Den har också försvunnit in i fläsket. Ganska festligt om ni frågar mig. Nu kanske jag kan ha normala linnen utan att känna mig som en klädhängare. Fett ftw!

Ni vet när man har en bok som man inte kan läsa ut. Det är inte för att man inte vill, men man kommer liksom bara inte igenom den. Man tycker att den är intressant och till och med lite rolig men man tröttnar efter ett tag trots detta. Man har ju köpt den, man vill ju läsa den. Men av någon anledning så går det inte att komma igenom den. Den står där i bokhyllan och samlar damm och man vet inte riktigt om man ska råka glömma den på ett tåg eller om man ska packa ner den i en låda och ställa den längst in uppe på vinden. Då kan man ta upp den om X år och se om man fortfarande vill läsa den. Eller så provar man vartannat år men endast för att upptäcka att det skiter sig ändå.

Jag går hela tiden omkring med en känsla av att jag har glömt något. Fast att jag har gått igenom alla mina rutiner så kan jag inte hitta något som är fel. Och jag vet ju att det inte är något som är fel, det är bara det att det är saker som jag inte längre behöver göra som jag tror att jag har glömt. Allt jag har att göra nu är att äta lite piller då och då. Det är ju liksom inte ens så mycket att man har rätt att klaga. Men fan vad det känns bra. Ja, förutom den där gnagande känslan av att jag har glömt något... Men som sagt, inte klaga. Nu måste jag äta något igen. Herregud, jag har ingen självdiciplin. Jag kommer bli tjock.