Jag har aldrig varit rädd för operationer. Jag vet ju att jag kommer att sova så det är liksom inget att bry sig om. Man somnar och när man vaknar är allt bra igen. Men det har ändrat på sig. Jag vet att nästa gång jag glider in på operation kommer jag att vara scared shitless. Jag vet inte varför det är så. Och det är heller inget jag kommer att gräva ner mig i och analysera. Det bara är så helt enkelt och jag vet att om jag bara biter ihop och låter saker ske så kommer jag ta mig igenom det också. Det gick ju förra gången så varför inte igen?
Vilja, våld och vaselin, right?
Edit: Man ska inte kolla på videos på youtube med folk som blivit transplanterade och man ska inte se på avsnitt av greys där det finns fel om cystisk fibros. Just saying..
onsdag 1 februari 2012
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Är du listad?? Isf Grattis så jävla mycket...jag kämpar med alla undersökningar. Det blir en del.
Ystad
Nä, inte riktigt än, det är ju undersökningar och så innan, you know the drill :p Men förr eller senare sitter jag där igen. Då firar vi med skumpa när vi båda sitter där!
Menar du att du ska göra ALLA en gång till??? Kan väl inte vara nödvändigt...
Klart att vi ska fira - det blir bra med skumpa och lite tilltugg, typ chips eller ostbågar. Fingrarna får så fin färg då....man kan väl torka det på lakanet kanske.
Ystad
Öh, jag vet inte! Minns inte ens alla undersökningar to be honest :p Men jag antar att man inte behöver göra aaalla igen..Eller?
Ostbågar låter bra! Jag tycker vi varvar ostbågar och chips och godis!
Skicka en kommentar