torsdag 2 juli 2009

Ni vet när man går och väntar på sms, varje gång telefonen piper och man tittar så hoppas man att det är rätt namn som står där. Och när det inte gör det så inbillar man sig att man inte alls blev besviken. Eller väntar och väntar, man vet att det kanske, möjligtvis kan dyka upp sms, men man är inte helt säker. Och så inbillar man sig att man inte alls hoppas på det. Fast att man skulle le om det faktiskt gjorde det. Hur patetisk får man bli? Gud i himmelen, jag måste skaffa mig ett liv. Eller kanske ta saken i egna händer. Nu ska jag sova. Om det är tillräckligt svalt på mitt rum vill säga. Jag dör annars. Buhu.

För kvällen; Markus Krunegård.

2 kommentarer:

Nybergskans sa...

Eller så kanske du kan skicka ett sms? Get the ball rollin', och allt det där ^^

Sara sa...

F: Jo, det var lite det jag syftade på med att ta saken i egna händer :p