The Ark

Nu har jag samlat mig lite efter det fruktansvärda beskedet jag fick imorse. The Ark ska splittras. Jag har faktiskt haft sorg över det hela dagen. The Ark var det första band jag såg live, det första bandet jag faktiskt på riktigt tyckte om för musiken skull. (Backstreet Boys räknas liksom inte riktigt..). Den 26 mars har spelar The Ark i norrköping och jag ska vara där om jag så får hora ihop till biljetten.

noooooooooooooo

JEWL

Idag plockade jag fram mina julsaker. Bättre sent än aldrig, right? Det tog bara typ ett år innan jag hittade kontakterna till mina julstjärnor, eftersom jag hade lagt dem på ett såntdär "skitbra ställe" så att jag skulle komma ihåg exakt var jag hade lagt dem. Skitsmart. Ibland blir jag imponerad över mig själv. Hittade lite tomtar och snögubbar också som jag slängde upp lite här och var. Görfejnt dö! Dessutom har jag min röda soffklädsel och en röd filt och min guldiga maneki neko fick en tomteluva på sig. Det är så vackert att man vill gråta.

julklappsjävlar

Jag brukar inte ha några problem med att hitta julklappar men i år är det så jävla svårt. Kanske för att min budget är extremt liten. Faktiskt nästintill obefintlig. Eller så är det bara för att jag inte är van vid det. Jag brukade ju köpa det jag ville till folk utan att kolla på prislappen speciellt mycket. Hitills har jag köpt en julklapp. Starkt jobbat!

kakpoäng

Jag lär mig aldrig. Vad som synes vara en god idé kvällen innan är aldrig en lika god idé när man vaknar dagen efter. Nåja, jag ska inte klaga, jag hade kul. Idag vill jag inget annat än att äta minst tre flottiga bladingpizzor (jag tackar honom varje dag för mitt nya ordförråd) och se en miljon dåliga filmer. Men istället ska jag åka ut till stallet och vara med på ett stallmöte. Jag hoppas på fika! Kanske ska baka lite bara för att vara sådär extra smörig. Och för att jag är sugen på muffins. Muffinsar. Koppkakor. You know the drill.

Din Mamma

Men åh, jag är för gammal för att vara ute sent om nätterna. Och jag är defenitivt för gammal för att gå i höga skor en hel kväll. Mina fötter dödar mig just nu. Ska bli så jävla skönt att ta på sig platta skor och gå ner på stan nu.

Och i samma andetag som jag säger att jag är för gammal vill jag påpeka att jag redan nu är pepp på Din Mamma + Sweat!-avslutningen som går av stapeln den 17 december. Förra avslutningen minns jag som väldigt rolig. Och jag hade konfetti i väskan i flera veckor efteråt. Bra kväll med andra ord!

Harry Potter

Igår såg jag Harry Potter på bio. jag vippade ut mina popcorn i början av filmen och fick hålla tillgodo med lite smulor på botten av popcornkartongen och det lilla godis jag köpte. Men det gick också, för helt plötsligt var filmen slut och det var dags att gå och jag bara whaaaat? Det gick så fort. Och slutet driver mig till vansinne. Och det är intressant hur många förintelse-vibbar man kan få in i en barnfilm. Fan vad mycket jag längtar till nästa film!

Tanten som satt brevid mig SOMNADE. Jag hörde att hon snarkade till och blev så full i skratt (vilket ju inte är speciellt okej i en biosalong och defenitivt inte under Harry Potter) att jag satte popcorn i halsen och ömsom hostade ömsom skrattade. Hur i hela helvetet kan man somna på bio?!

För att avrunda, det bästa Harry Potterrelaterade klippet, EVAH!

edit

Jag vill göra ett tillägg till det jag skrev om att orka. Det är bäst att orka saker nu, men jag vill inte på något sätt glömma hur det var innan. Jag tror inte att det går att glömma hur man räknade stegen, att varje skyltfönster var en andningsplats. Alla grejer man tacka nej till för att man var rädd för att inte orka. Rädd för att börja hosta mitt i vad det nu kunde vara. Det är ganska självklart att det inte är något man tänker på varje dag och kanske kommer minnet att blekna lite, men att glömma helt och hållet? Det gör man inte.

känna

Rysningar längs med ryggraden. Någon som sover brevid.
Fingrar som slingrar sig in mellan mina.
Pirr, fjärilar och fjollig glädje. Allt i en salig blandning.
Det gör mig glad.

Jag vill ha det. Ge mig det.

nostalgia locomotive

Jag nostalgitrippar med Laakso, i den mån man nu kan nostalgitrippa till för bara ett år sedan. Ungefär vid den här tiden var jag galet kär fortfarande, trots att avståndet till Oslo sög big time. Men det var väl aldrig ett problem egentligen, jag hade inget emot att sitta på en buss i åtta timmar eftersom det ger mig energi. Jag får energi av att se landskap susa förbi utanför fönstret. Och ja, även om det är mörkt. Det fanns andra saker som var problemet. Men i slutändan var det inte det som avgjorde.

Men bara för nu är jag tillbaka i Laakso. Och så är jag av någon anledning helt galet kär i Markus röst ikväll. Herregud, karln är ju fantastisk. Jag är så kär.

One Again Late At Night.