#bigbrother

Asså shiiet, dagens största i-landsproblem måste vara att man missar så sjukt många sidor på Flashbacks BigBrother-tråd så fort man lämnar datorn. Det är ett heltidsjobb att läsa igen alla sidor man missar under natten när man måste sova. Det bästa vore egentligen att jag helt och hållet struntar i att sova och blir BigBrother-junkie på heltid. Jag skulle kunna ha stenkoll på varenda liten rörelse i det där huset. Fatta vad spännande! Skulle kunna bli BigBrothers egna hovreporter!

Och för den som undrar. Ja, det är tillåtet för mig att sjunka ner i det här träsket nu. För jag kan inte göra något annat här hemma. Jag lämnar sällan min lägenhet helt enkelt för att det inte går. Jag är beroende av syrgas 24-7 och kan inte ut och lalla runt som jag vill. Så ursäkta mig om jag är lite mindre kulturell än annars. BIGBROTHER ÄR OCKSÅ KULTUR. Fulkultur.

BB-paus

Ikväll gör jag avbrott i mina BigBrother-studier för att se på Melodifestival igen. Och helt ärligt, nej, jag sitter inte framför BB 24 timmar om dygnet, jag går faktiskt på toa ibland. Och så äter jag mellan varven. Och kramar lite på Niklas också. För att han är söt i rufsigt hår.

Jag kommer få så god mat ikväll. Jag har hittat en sås som kan kvala in som godare än tzatsiki och det ska ni vet, DET går egentligen inte. Det finns liksom inte på världskartan och jag kan inte fatta själv att jag precis skrev det där. Godare än tzatsiki? Man kan liksom inte ens kombinera dom orden. Balsamvinägersås in my heart FOREVAH!

kunglig börd(a)

Men vad i hela helsefyr. Facebook spammas av folk som vill lyckoönska kronprinsessan Viktoria och prins Daniel till deras nya knodd. Alltså, ärligt, tror folk verkligen att dom bryr sig om Jessika, 35 önskar lycka till från Gnesta? Och hur orkar folk bry sig? Det provocerar uppenbarligen mig tillräckligt myclet för att jag ska lägga tid på att gnällblogga om det, men kom igen, det är ju det jag lever för!

Prinsar och prinsessor hör hemma i sagor. Avvecka kungahuset i Sverige och använd pengarna till något vettigt istället. Viktoria och Daniel kan säkert komma överens om föräldrarledigheten utan apanage och diverse hjälredor. Det gör ju alla andra liksom.

Fy sjutton för att födas in i ett förutbestämt liv. Där allt du ska göra i princip redan är bestämt. Det finns liksom en mall för hur du ska vara och hur du ska bete dig. Det är att födas med silverkoppel runt halsen. Stackars Estelle.

#bigbrother

Jag har spenderat dom senaste dagarna framför BigBrother. Är det inte underbart att kunna glo 24/7?! Jag älskart! Samtidigt som jag stör mig på alla jobbiga människor som är med i BB, skrattar åt de som är roliga och undrar vad fan vissa gör där.

Jag ställer mig lite kluven till om jag själv skulle kunna tänka mig att vara med där. På ett sätt skulle det nog vara jävligt kul, men tanken på att man skulle kunna göra bort sig sjukt mycket inför lite för många människor är väl sådär lockande. Samtidigt som jag anser att saker bara är pinsamma om man själv gör dem pinsamma. Just nu är jag inställd på att jag skulle vilja vara med en säsong. Bara för att det verkar så kul!

#bigbrother

Om ni tycker att mitt bloggande har varit under all kritik på senaste så kommer ni inte bli mycket gladare nu. För om ganska precis 1½ timme så drar årets bästa program igång. Årets omgång av Big Brother slår upp dörrarna och släpper in nya, konstiga människor i sitt hus och jag har köpt säsongsabonnemang så jag kan sitta och titta DYGNET RUNT. Förstår ni vad det betyder? Jag kan, när jag vaknar på morgonen, bara sträcka mig efter min telefon, logga in på tv4play och börja dagen tillsammans med hela huset BB. Underbart!

jag läser dig som en öppen bok

Jag undrar vad som har hänt med mitt bokläsande. Jag ÅT böcker till frukost för inte så länge sedan. Slukade det mesta. Förutom kriminalromaner (undantaget Mons Kallentoft) givetvis. Kriminalromaner är böckernas foppatofflor. Usch. Kom fram till att min brist på läsning beror på att jag inte har nått att läsa så jag ska köpa lite böcker att ta hand om. Har ni några roliga tips är de mer än välkomna. Jag avstår dock tips på skönlitterära verk och sånt krims krams. Absolut inga chic-lit-böcker eller annat trams. Tänk i linje med Flickan och skulden, Anette Kullenbergs Överklassen i Sverige eller Gustav Fridolins Blåsta! så blir det nog bra. Självbiografiskt och deprimerande går alldeles utmärkt! Mitt främsta krav är dock att boken finns på pocket. Jag älskar pocketböcker!

like music to my ears

Jag har två låtar som jag vill ska spelas på min begravning. Den ena är Hope there's someone med Antony and The Johnsons. Det har jag säkert skrivit en miljon gånger tidigare. Den andra är Stay with me med The Ark. Jag känner att jag måste få det här sagt på så många plan som möjligt eftersom det är viktigt för mig. Jallafall nu, när jag är död bryr jag mig nog inte speciellt mycket. Måste skriva ihop någon form av papper med alla mina önskemål så att ingen missar det. Vanligtvis ogillar jag att bestämma saker men vissa saker måste jag faktiskt få ha ett finger med i. Bland annat begravningsmusik, kakburkar och såspannor. Och Niklas navel. Den är kul att peta i ibland. Glorp! så försvinner fingret. (Niklas säger att jag inte riktigt är som alla andra)

Nu ska jag gå ut i köket och stoppa fingret i nått. (INTE PÅ DET VISET!)

bröllop

Det räckte med att hon steg in i kyrkan för att jag skulle känna tårarna komma. Jag visste ju att det skulle bli så så jag var ju guvetvis väl förberedd med näsdukar av bästa kvalisort. Trots att det blev svårt att se både en och två gånger lät jag inte en tår falla. Kände mig nästan stolt där ett tag. Men att inget föll var också för att jag under hela ceremonin inte tittade rakt på Henny en enda gång. Annars hade jag aldrig klarat det.

Allt var givetvis precis sådär fint som det ska vara. Maten var god och tårtan var utomordentligt snygg. Jag har inga bilder alls eftersom jag inte brydde mig om att ta med mig kameran.

Nu när kvinnan i mitt liv är fast med en annan man får jag hålla till godo med Niklas. Men om du frågar mig är det faktiskt mer än okej. Han är ju trots allt ganska snygg ibland. Och han har lovat att använda flugan till vardags också. Bara flugan.

withe wedding

Imorgon ska jag på bröllop. Vad har hänt? Sen när blev jag så gammal att mina vänner börjar gifta sig? NÄR HÄNDE DET? Jag bara undrar liksom. Jag är inte mycket för den typen av galej, det känns så avlägset och långt borta på något sätt. Sånt som vuxna håller på med liksom. Dessutom sker det i kyrkan och, ja, ni vet ju hur jag är med kyrkliga traditioner. (Jaaaaa, jag vet att man kan gifta sig borgerligt också)

Hursomhelst, jag ska på bröllop. Jag ser mest fram emot tårtan. För jag utgår från att det ska serveras en sådan. Jag vill ha tårta! Och sen hoppas jag att Henny inser hur glad hon ska vara att jag är där, när det faktiskt är Melodifestival på tv. Jag väljer alltså hennes bröllop framför melodifestivalen. Helst sjukt.

words don't come easy

Angående Fredrik Strages text om särskrivningar och att man lätt blir sedd som ett elitistiskt svin om man påpekar att man minsann ska skriva ihop sjukgymnast och rökfritt. Ja, jag ser ner på folk som helt uppenbart i övrigt behärskar svenska språket men som skiter i att skriva ihop ord som ska sitta ihop. Det är slarv! Nej, jag ser inte ner på dig om det faktiskt är så att du inte behärskar svenska språket. Jag rättar dig inte för att verka överlägsen, jag rättar dig för att du gör fel och för att missförstånd kan uppstå om man särskriver både till höger och vänster.

Jag måste erkänna att jag ställer mig helt oförstående till hur man inte kan veta att ord sitter ihop. Alltså, jag förstår verkligen inte. Jag menar det inte på någon löjligt fjortisnivå nu, jag förstår verkligen inte. För mig faller det sig naturligt att veta att ord liksom sitter ihop. Eller hur de stavas. När någon frågar mig hur ett visst ord stavas svarar jag oftast "Som det låter", för det är ju så jag stavar det. Just där är jag lite som en autistisk person som inte förstår mänskliga känslor. Kanske också därför som jag framstår som arrogant när jag ska rätta språkliga fel.

video killed the radio star

I mitt huvud sker både det ena och det andra. Jag kan ibland spela upp hela filmer i huvudet när jag inte har något bättre för mig. Oftast blir det bara dom bästa scenerna från Pretty Women, men ändå. Nu på senaste har jag dock kört videon till Moves Like Jagger, ni vet, den med Maroon 5. Och nog för att Adam Levine är snygg, men jag har kommit på ett sätt att göra videon ännu bättre när jag spelar upp den i mitt huvud. Jag byter helt sonika ut Adam mot Niklas och jag blir som en fnittrig fjortonåring. Med ens har jag skapat världens bästa video!

shitless

Jag har aldrig varit rädd för operationer. Jag vet ju att jag kommer att sova så det är liksom inget att bry sig om. Man somnar och när man vaknar är allt bra igen. Men det har ändrat på sig. Jag vet att nästa gång jag glider in på operation kommer jag att vara scared shitless. Jag vet inte varför det är så. Och det är heller inget jag kommer att gräva ner mig i och analysera. Det bara är så helt enkelt och jag vet att om jag bara biter ihop och låter saker ske så kommer jag ta mig igenom det också. Det gick ju förra gången så varför inte igen?

Vilja, våld och vaselin, right?

Edit: Man ska inte kolla på videos på youtube med folk som blivit transplanterade och man ska inte se på avsnitt av greys där det finns fel om cystisk fibros. Just saying..

mätt

Konstigt. Jag har tryckt i mig universums största bit lasange och ändå infinner sig ingen mättnadskänsla alls. Magen känns fortfarande lika tom som innan men jag kan inte äta mer. Jag HAR ju liksom ätit. Vad gör man? Blandar man dipp och trycker ostbågar? Äter man lösgodis? Hittar en "undangömd" chokladkaka i kylen? Dricker man upp en hel flaska med Calogen och hoppas på det bästa?