I am a bird now

solsken

Jag sitter inne. Solen skiner ute. Det skulle givetvis vara jätteskönt att sitta ute på altanen och möja i solen. Kanske sippa lite på den där Bacardin jag har i kylen. Egentligen vill jag bara lägga mig mitt på gräsmattan, i gräset, och bara njuta. Jag sitter och tittar på gräset och ser bara något som ser så mjukt och skönt ut. Tänker att jag nu förstår varför Nils alltid låg på gräsmattan och sov. Det kanske inte bara ser mjukt ut, det kanske också är mjukt?

Hursom, jag sitter inne för att min syrgasslang inte räcker ut till stolarna på altanen. Det går givetvis att ordna genom att flytta syrgasmaskinen men frågan är om det är värt det. Jag planerar varje rörelse jag gör. Är det värt ansträngningen att flytta maskinen för att kunna sitta på altanen i fem minuter?

Jag skulle nog må bra av lite sol.

hej då hoppet

Jag tänkte blogga, men sen hittade jag det här och tappade allt hopp för mänskligheten. Ska jag behöva rädda världen eller vad är upp? Kan ungdomen INGENTING nu för tiden? Vad sjutton är det för fel på folk?

att sakna saker

-Gå i trappor

-Duscha på ett normalt sätt, när jag vill

-Vara spontan

-Andas

-Sova i min egna säng, på min egen kudde

-Dricka alkohol med vänner

-Laga mat

-Köra bil

-Kittla Niklas (för att det är kul och för att han är så söt när han fnissar)

-Hjälpa mormor att handla

-Göra konstiga saker med Henny

-Fuldansa

-Diska

-Handla mat

-Slippa planera varje steg jag tar

-Använda Östgötatrafikens app för busstider

-Använda jeans

Typ.

markus

Jag fattar att ni aldrig kommer att förstå min vurm för Markus Krunegård, men jag älskar verkligen hans musik. Jag har aldrig varit en person som i första hand lyssnar på texter. Kanske är det det som gör det hela mer uthärdligt, om man ska vara elak. Först och främst är det musiken, ljuden och rösten som ska tilltala mig. Men något är annorlunda med det här albumet, nu var det texterna som letade sig in först och musiken kom liksom på en stillsam andraplats.

Jag är så evinnerligt trött på att musik ska vara så jävla pretentiöst. Finner jag djup i Markus så gör jag det. Finner någon annan djup i Kent, Takida eller Martin Stenmarck så gör dom väl det. (även om vi alla vet att folk som lyssnar på Takida faktiskt är lite, lite efter)

Dubbelmoral? Jag? Det var det roligaste jag hört idag..

Asså, sluta rapea det swedish språk lixom.

Det språkliga förfallet bland folk håller mig vaken om nätterna. Nu menar jag inte slarvfel och liknande petitesser, utan när folk helt uppenbart skiter i att lära sig skriva korrekt. Jäkla otyg! Hur jävla svårt kan det vara att skriva ihop ord? Nattaggression. Jäklans miffon.

Just det. Jag hatar Familjeliv också. Inklusive alla som hänger där (ikväll älskar vi generaliseringar). Värre ställe får man leta efter och då hänger jag ändå på Flashback. Dödsknarkarnazistforumet nummer ett.

BLEKA FITTAN

ÅH NEJ. Jag måste börja BLEKA FITTAN. Annars kommer Niklas bergis dumpa mig så hårt att jag inte sett på maken tidigare. Inte kan man gå runt och vara NATURLIG heller. Det går ju bara inte. Blek era fittor, lev ett bättre liv!

shop til' you drop

Det här med att sitta hemma hela dagarna gör att man till slut får slut på saker att göra. Det är inte så att jag redan tröttnat på min nya iPad (vem som helst som vill får gärna spela alla möjliga spel mot mig! Jag återfinns oftast som benmjol eller benmjöl. Sök upp mig!), den roar mig fortfarande, men att pilla på den 24/7 funkar liksom inte. Så nu har jag tagit till det tunga artilleriet, jag internetshoppar! Det är roligt, men dyrt. Eller ja, det behöver ju inte bli så dyrt om man gör som jag (oftast) gör, fönstershoppar. Man stoppar massor av roliga prylar, kläder, inredning eller whatever i kundkorgen. Sen skiter man bara i att gå till kassan. Man stänger bara fönstret och låtsas som om inget har hänt. Fast ibland råkar man kanske klicka på köp ändå. Då får man stå sitt kast.

Senast råkade Gina Tricot lura på mig en top och en sjal. Och sen kom HM och kastade en leopardfärgad pyjamas, en paljettklänning och ett par pyjamasbyxor på mig. Bara sådär! Och idag så dök det upp en ny lurig butik som kastade två tröjor och en mössa på mig, utan att jag ens gjort nått! Vilket jäkla sätt alltså.

Ett hett tips för oss som är både lata och lungsjuka är att lägga bankdosa och kreditkort i andra änden av huset. Och att inte under några som helst omständigheter lära sig sitt kreditkortsnummer utantill. Det har hindrat mig många gånger. Räddat mig eller stoppat mig, beror på hur man ser på saken.

Kanske dags att sova?

OBS! Det är helt okej att lära sig kreditkortsnummer för att kunna köpa pizza online i syfte att bli tjock. SLUT PÅ OBS.

favorit i repris

Nu tror jag att jag har gjort den sista undersökningen i utredningen för nya lungor (igen). Nu ska jag bara godkännas och såntdär så är jag väl tillbaka på väntelistan igen. Sen kan det ju ta hur lång tid som helst. Eller hur kort tid som helst. Men vad fan, det var ju så roligt så vi gör det igen! Tjoho!

Joråsåatte. Ja, det var väl mest det. Nu ska jag äta popcorn doppade i karamell och jordnötter. Det är så sjukt gott att jag avlider. NOMS!

tisdag

Han lämnar ett tomrum efter sig som ingen någonsin kommer att kunna fylla. Dels för att han var ganska tjock och knubbig men också för att han var Nils. The Nils. Nilsson. The one and only. Sådär är det givetvis för alla som någon gång haft djur. Det är alltid något av dem som ligger lite närmare hjärtat. Eller som ligger som en pannkaka på hjärtat och ger en andnöd. Men det gör inget, för han är ju så söt.

Jag vakar över Selma som en hök, livrädd för att hon ska råka ut för samma sak som Nils. Minsta lilla nysning och jag spänner ögonen i henne och väntar mig att hon ska börja vingla och kräkas. Jag dammsuger internet efter bästa försäkringspriser på katter. (Ja, jag skäms över att jag inte har någon av mina katter försäkrade) Inte för att en försäkring på något sätt är..tja, en försäkran om att just Selma ska klara sig. Men ändå. Murphys lag talar ju om för en att om man betalar för en försäkring så kommer man aldrig behöva använda den.